Typ George Weasley (förlåtförlåtförlåt, elakt skämt)

16 Oktober 2013 

Varenda gång jag målar eyeliner på ögonlocken glömmer jag bort det under dagen och råkar smeta ut det med fingret. Allvarligt talat, hur gör man för att komma ihåg att vara vaksam runt eyeliner? Tips mottages tacksamt.

Jag lyckades gå till doktorn idag, under arbetstimmar till och med. På det sättet är det ju bra att jag har ett mobilt jobb - det är ganska lätt att ha med en bebis här i stan. Så jag packade in Rosie i sin barnvagn, som ett litet dosepatet, i mjuk overall och filt, och begav mig iväg efter de beskrivningar vi lyckats hitta till den närmaste walk in-practice. Eftersom jag inte är registrerad hos någon doktor i England kan jag inte gå till särskilt många läkare, men det finns ett par stycken där man kan få hjälp även som icke registrerad. Så jag tog mig dit, efter att ha gått vilse ett litet tag ute i regnet, med ett fruktansvärt smärtsamt öra. Tack och lov sov Rosie. Dock fick vi ju vänta en timme i väntrummet, och då vaknade tösen. Och var lite kinkig. Jag hade precis tagit upp en flaska för att mata henne när de kallade in mig till en doktor. Här är något jag inte rekommenderar: att bli undersökt av en glad doktor i örat med en gråtande bebis i famnen. Det funkar, man får en analys och bebisen kan ju lugna ner sig, men jag är hyfsat övertygad om att det finns bättre tillvägagångssätt. Till slut fick jag i alla fall beskedet om att det inte är en öroninfektion, inte en inflammation, helt enkelt ingenting som han visste vad det var. Men jag fick i alla fall en rekommenderad medicin, och tipset om att fortsätta ta värktabletter. Så förhoppningsvis går det över om ett tag. Tills dess får jag helt enkelt gå runt med lite sämre balans än vanligt, lite mer yrsel och illamående, och vara lite halvdöv på högra örat.

På bussen hem stod jag och tittade på två barn (och inte på något läskigt sätt heller, låt mig berätta färdigt innan du drar slutsatser!), ett syskonpar som lekte en sådant typisk hand-klapp-lek, med en ramsa till. Den verkade ganska rolig, systern var mycket engagerad i att lära sin bror hur den fungerade. Det påminde mig om mig och Jonathan när vi var små - jag var ungefär lika pedagogisk och beslutsam i att lära honom liknande lekar. Jag saknar min lillebror. De kommer snart och hälsar på! Woho. Innan dess kommer vi dock ha flera andra besök, däribland Elin, som Johanna och jag skajpade med medan hon bokade sina flygbiljetter. Massa hemma kommer hit till mig och det gör mig glad!