lördag 28 juni 2014
Cool hatt
27 Juni 2014
Summer Blues, fyndigt namn åt dagens look, med mammas gamla turkosa skor (som jag norpade från vår maskeradlåda för ett par år sedan!), och ett par gamla sommarplagg. Experimenterade lite med eyeliner också, som egentligen är mycket kraftigare än vad som syns på bilden. Jag lägger sällan eyeliner, så det behöver jag nog öva på. Körde på ljusrosa läppar också, dels för att matcha tröjan, dels för skojs skull. Mode och smink är ju helkul! <3
Jobb, jobb, och jobb...
27 Juni 2014
Halloj bloggen, det var längesedan jag postade något annat än LB-outfits. Varför? För att sommarjobbet har börjat, och trots att det inte äter upp all min tid så har jag inte haft tillräckligt mycket att skriva om för att uppdatera bloggen. Denna härliga fredag är dock den första lediga dagen på veckan, så jag kan ju hitta på någonting festligt att skriva om nu!
"Jobb, jobb, och jobb... Hon får aldrig sin klänning klar!" Känner jag mig som Askungen när jag arbetar, för första gången på flera månader? (Om man nu inte räknar skolarbete som arbete då va, vilket man ju bör, men eh...) Ack och ve, ja, där sitter jag inomhus och går miste om den fina solen, jag får göra samma sak hela tiden, med repeterande uppgifter i min brist på variation! Det är ju så att man blir alldeles tokig, och önskar att man visst inte valt att jobba på samma plats som de senaste fyra somrarna..
.gif)
Haha, nejdå. Nu hittade jag allt på en massa dumheter, för så är det inte alls. Faktum är att jag trivs massvis på mitt jobb. Jag har trevliga kollegor, jag gillar det vi gör, och den här veckan har jag jobbat eftermiddagsskiftet, som oftast är min favorit (jag säger oftast, för ibland när jag går förmiddagsskift tycker jag lika mycket om det). Så det har snarare sett ut så här:
.gif)
.gif)
Halloj bloggen, det var längesedan jag postade något annat än LB-outfits. Varför? För att sommarjobbet har börjat, och trots att det inte äter upp all min tid så har jag inte haft tillräckligt mycket att skriva om för att uppdatera bloggen. Denna härliga fredag är dock den första lediga dagen på veckan, så jag kan ju hitta på någonting festligt att skriva om nu!
"Jobb, jobb, och jobb... Hon får aldrig sin klänning klar!" Känner jag mig som Askungen när jag arbetar, för första gången på flera månader? (Om man nu inte räknar skolarbete som arbete då va, vilket man ju bör, men eh...) Ack och ve, ja, där sitter jag inomhus och går miste om den fina solen, jag får göra samma sak hela tiden, med repeterande uppgifter i min brist på variation! Det är ju så att man blir alldeles tokig, och önskar att man visst inte valt att jobba på samma plats som de senaste fyra somrarna..
Haha, nejdå. Nu hittade jag allt på en massa dumheter, för så är det inte alls. Faktum är att jag trivs massvis på mitt jobb. Jag har trevliga kollegor, jag gillar det vi gör, och den här veckan har jag jobbat eftermiddagsskiftet, som oftast är min favorit (jag säger oftast, för ibland när jag går förmiddagsskift tycker jag lika mycket om det). Så det har snarare sett ut så här:
onsdag 25 juni 2014
Prickar
25 Juni 2014
Jag ser ungefär ut såhär på jobbet. Notera det toppenfina halsbandet med en nyckel, som jag hittade i Reykjavik.
Det lönar sig
24 Juni 2014
Andra jobbdagen, och jag såg inte ut såhär när jag väl gick till jobbet, det var en outfit mest för fotots skull. Och nog är det bra att jag engagerar mig, idag upptäckte jag att jag är "up and coming" på lookbook! Wow! Inte bara är det en bedrift i sig, det ger mig också ett utmärkt tillfälle att upprepa mitt favoritcitat från Ed Sheerans You Need Me, I Don't Need You - 'they say I'm up and coming like I'm fucking in an elevator'. Det blir inte mer genialiskt än så!
Det mesta regnar bort
22 Juni 2014
Men vad gör väl det? Släng på brorsans skjorta och ta tag i ett paraply, och man kan njuta av vädret även om det regnar precis hela dagen!
Glad Midsommar
21 Juni 2014
Midsommarhelg och så vidare, som firas med familj inklusive famo och morbror, i Sommarstugan. Vädret bjöd på sol, vind, och vatten, i en salig blandning, mor och jag valde grillad lax före sill, och ingen dansade kring någon midsommarstång. Men det var fint ändå. Vi hade en söt blomsterbukett.
Midsommarhelg och så vidare, som firas med familj inklusive famo och morbror, i Sommarstugan. Vädret bjöd på sol, vind, och vatten, i en salig blandning, mor och jag valde grillad lax före sill, och ingen dansade kring någon midsommarstång. Men det var fint ändå. Vi hade en söt blomsterbukett.
Hängselbyxor kan visst va trendigt!
20 Juni 2014
Kanske inte om man sitter på en sten med en simpel t-shirt som en annan bondlurks dotter, men hey, det är så jag gillar att ha det. Sommar, sten, bekväma byxor. Aaaahhh...
Reykjaviklook
19 Juni 2014
I och med resandet som kommer med resor kom den här looken inte upp förrän efter att jag kommit hem, men trots dess tråkiga turistigbekvämlighet har den uppskattats på lookbook. Eller är det kanske den fantastiska utsikten från Konserthuset...?
Legender kring Midnatt
17 Juni 2014
Helt enkelt för att det här är ett inlägg i sig.
Efter vår något misslyckade dag åkte vi hem med bussen, myste ihop det i soffan, beställde pizza, och tittade på film. Klockan var ungefär kvart i midnatt (även om vädret fortfarande sade tre på eftermiddagen, då det aldrig blir mörkt på Island!) när vi drog på oss varsin jacka, och gick iväg så att Tuva kunde visa oss sin allra sista guldklimp. Kanske till och med den bästa.
På vägen genom en planterad skog (eftersom inga träd självmant växer på Island i större grupp) stötte vi på någon som de flesta inte har turen att träffa. I våra korta liv har vi mött någon väldigt lång - världens kanske längsta daggmask, 3 dm lång, som majestätiskt slingrade sig fram på den våta jorden. Vi stannade vördnadsfullt inför den, och tackade att vi varit så lyckosamma att vi fått sehonom henne HEN. Daggmaskar är ju onekligen hen, då de är tvåkönade, och det här, insåg vi, var ingen mindre än den fantastiske Urhen. Urhen bevärdigade oss inte med mycket uppmärksamhet, naturligtvis upptagen med mycket större och viktigare saker, och fortsatte sin slingring upp för en kulle. Efter att ha sagt ett passande adjö, som anstår en när man möter en sådan varelse, fortsatte vi genom den regngröna skogen.
Tuvas smultronställe var ett vattenfall, som ligger mer eller mindre i stan, som ingen islänning tycker är särskilt speciellt. Hallå, det är Island, de har gejsrar och vulkaner och varma källor, vad är ett vattenfall i jämförelse? Helt underbart, är svaret förstås. Tuva hade sagt "vattenfall" till oss innan, men trots det var jag inte beredd på vilken naturlig skönhet som skulle komma att möta oss när vi kom dit. Stora klippor med många små rännilar vatten, en större å, och allting kantades av de landstypiska lila lupinerna. Det var fantastiskt vackert, och jag berömde friskheten, stillheten, vattenbruset, och skönheten i många andäktiga meningar. Direkt efteråt avbröt jag mig dock för att klaga på de lerfläckar jag råkat få på mina skor. För att låna Johannas utbristande: "Hur tusan kan du gå från hög-på-livet friluftsmänniska till snofsig klädsnobb som hatar smuts på mindre än en sekund?!" Svaret är simpelt. Det är sådan jag är.
På vägen hem genom skogen mötte vi en ensam nazgûl, som efter förlusten vid Saurons sida vandrat århundradena ensam, bittert fast med sin ring, men utan följare, order, översittare, eller ens farliga flygande varelser att rida på. Så mycket denna ande, trots allt förankrad vid något slags liv, måste ha sett under sina långa år här, sett Midgårds många åldrar sakta skifta till det som vi idag känner som världen, och denna ringvåldnad har sökt efter någonstans att ta vägen, något slags syfte med sin hopplösa existens. Han har till slut tagit sig till Island, vilket har något av ironisk filosofi över sig, då han en gång, för mycket länge sedan, var en konung, nu vandrar genom landet som aldrig haft monarki... Jag har lite för stor fantasi ibland (i själva verket var det en ensam snubbe som luktade fruktansvärt starkt av någon slags hasch. Jag vet inte vad han gjorde ute i skogen vid midnatt. Kanske kände han sig lika ensam som min fiktiva nazgûl).
De tre vännerna och Jessie tog sig i alla fall hem och stöp i säng, för att fyra timmar senare gå upp och vinka av tre av dem till planet. Att se Tuvas vattenfall var en ganska toppen avslutning på en lika briljant resa.
Helt enkelt för att det här är ett inlägg i sig.
Efter vår något misslyckade dag åkte vi hem med bussen, myste ihop det i soffan, beställde pizza, och tittade på film. Klockan var ungefär kvart i midnatt (även om vädret fortfarande sade tre på eftermiddagen, då det aldrig blir mörkt på Island!) när vi drog på oss varsin jacka, och gick iväg så att Tuva kunde visa oss sin allra sista guldklimp. Kanske till och med den bästa.
På vägen genom en planterad skog (eftersom inga träd självmant växer på Island i större grupp) stötte vi på någon som de flesta inte har turen att träffa. I våra korta liv har vi mött någon väldigt lång - världens kanske längsta daggmask, 3 dm lång, som majestätiskt slingrade sig fram på den våta jorden. Vi stannade vördnadsfullt inför den, och tackade att vi varit så lyckosamma att vi fått se
 |
| Skåda den otrolige Urhen |
Tuvas smultronställe var ett vattenfall, som ligger mer eller mindre i stan, som ingen islänning tycker är särskilt speciellt. Hallå, det är Island, de har gejsrar och vulkaner och varma källor, vad är ett vattenfall i jämförelse? Helt underbart, är svaret förstås. Tuva hade sagt "vattenfall" till oss innan, men trots det var jag inte beredd på vilken naturlig skönhet som skulle komma att möta oss när vi kom dit. Stora klippor med många små rännilar vatten, en större å, och allting kantades av de landstypiska lila lupinerna. Det var fantastiskt vackert, och jag berömde friskheten, stillheten, vattenbruset, och skönheten i många andäktiga meningar. Direkt efteråt avbröt jag mig dock för att klaga på de lerfläckar jag råkat få på mina skor. För att låna Johannas utbristande: "Hur tusan kan du gå från hög-på-livet friluftsmänniska till snofsig klädsnobb som hatar smuts på mindre än en sekund?!" Svaret är simpelt. Det är sådan jag är.
De tre vännerna och Jessie tog sig i alla fall hem och stöp i säng, för att fyra timmar senare gå upp och vinka av tre av dem till planet. Att se Tuvas vattenfall var en ganska toppen avslutning på en lika briljant resa.
Islands nationaldag
17 Juni 2014
Jo, det föreföll sig faktiskt så, att vi lyckades pricka in vår resa till Reykjavik samtidigt som islänningarna firar sin nationaldag. Tuva och hennes svenska vänner fick alltså uppleva allt det en isländsk nationaldag har att erbjuda... Eller tja, nästan i alla fall. Ungefär. Okej, kanske inte riktigt...
Vi vaknade sent hela gänget, efter att ha kommit hem någon gång runt sextiden efter vår utekväll. Jag noterade roat att vid den tidpunkten hade min lillebror hemma i Sverige redan varit på jobbet ett antal timmar. Ah, tidsskillnader!
Efter Skyr och annan frukost tog vi beslut om dagen, som vi enligt det förutbestämda schemat, hade lämnat lite allmänt öppen för förslag. Tuva och Johanna slog sina kloka huvuden ihop och kom med de bästa sådana - myschill på kafé i stan, innan vi skulle prova en varm källa (för bad, inte vetenskapliga experiment) som låg i närheten. Vi började med att åka buss in till stan.
Vad vi inte hade räknat med var att eftersom det var just nationaldagen, så var det även nationaldagsfirande, ute på alla gator i Reykjaviks stadskärna. Det innebar att de busstopp vi hade tänkt använda oss av, som låg närmast kaféet vi hade i åtanke, var avstängda. Inte ansåg busschauffören att det var något han borde informera sina passagerare om heller, så när vi åkte förbi stan och ut i bushen igen, ryckte han mest på axlarna åt faktumet att vi missat vår hållplats. "Då borde ni hoppat av innan," var allt han sade. Vilket geni. Låt oss ge honom lite sympati dock, kanske var han sur över att behöva jobba på nationaldagen, när alla andra åkte karuseller i regnet. Inte lätt att vara hjälpsam då. Vi fick helt enkelt åka med runt i alla de yttre bostadsområdena i ytterligare någon timme innan bussen åter åkte hyfsat nära stadskärnan. Därefter tog vi oss fram i ösregnet till ett någorlunda proppfullt kafé.
Efter att ha klämt in oss vid det smalaste bordet bredvid ett isländskt medelålders par som fått nog av regnrusket, beställt våra mochas och kakor, fikat, och blivit hyfsat varma, sade vi (okej, jag) hejdå till den söte servitören med trimmat skägg, och gick ut i regnet igen. Vi behövde gå en bit för att komma till busstationen, varifrån vi tänkte åka till den varma källan. På vägen kikade vi in på frälsararméns second hand-ställe, och, wouldn't you know it, jag hittade ett fantastiskt halsband. Låt oss analysera frågan om jag är en shopaholic någon annan gång. Jag köpte det halsbandet i alla fall, sedan promenerade vi i ösregn. Och vi gick i ösregn. Vi traskade i ösregn. Vi vandrade, spatserade, marscherade, och på andra sätt tog oss fram helt manuellt, alltjämt i ösregn. Jag småsjöng på sången om Petronella från Plaskeby. Johanna huttrade och klagade på att hon var kall. Tuva hoppade över vattenpölar. Max gjorde precis som vanligt, det vill säga, följa med efter oss andra under sin typiska tystnad. Till slut kom vi fram till busstationen, fick i oss varsin varmkorv (Reykjavik och korv alltså... Ett uppsatsämne i sig.) och hoppade på rätt buss. Sen åkte vi mer buss. Sen gick vi lite till i ösregn...
Men till slut kom vi fram till den varma källan, som mer såg ut som en avlång jacuzzi, men som efter att ha frusit i blöta kläder, var en välsignelse att sitta ner i. Max avstod välsignelsen, men vi flickor njöt i fulla drag. I cirka tre minuter, tills en röst i högtalarna meddelade att de skulle stänga om tio minuter.
...
Ja. Det var inte mycket mer att göra än att supernjuta av tillvaron de sista minuterna, sedan snopet gå upp och byta om, bara för att vänta på bussen i regnet igen som kunde ta oss hem. Vårt motto under dagen visade sig vara helt sant - "det här kommer att vara en rolig historia senare i framtiden". The future is now. Något misslyckat, det erkänner vi, men det var ganska mysigt i alla fall.
Jo, det föreföll sig faktiskt så, att vi lyckades pricka in vår resa till Reykjavik samtidigt som islänningarna firar sin nationaldag. Tuva och hennes svenska vänner fick alltså uppleva allt det en isländsk nationaldag har att erbjuda... Eller tja, nästan i alla fall. Ungefär. Okej, kanske inte riktigt...
Vi vaknade sent hela gänget, efter att ha kommit hem någon gång runt sextiden efter vår utekväll. Jag noterade roat att vid den tidpunkten hade min lillebror hemma i Sverige redan varit på jobbet ett antal timmar. Ah, tidsskillnader!
Efter Skyr och annan frukost tog vi beslut om dagen, som vi enligt det förutbestämda schemat, hade lämnat lite allmänt öppen för förslag. Tuva och Johanna slog sina kloka huvuden ihop och kom med de bästa sådana - myschill på kafé i stan, innan vi skulle prova en varm källa (för bad, inte vetenskapliga experiment) som låg i närheten. Vi började med att åka buss in till stan.
 |
| Hoppborg, karuseller, och folk med paraplyer. "Lite regn kan inte stoppa nationalismen!" |
 |
| Swiss mocha x3. Because awesome. (Och en latte, suck, Johanna då!) |
 |
| Hav, sandstrand, varm källa. Islands huvudstad. |
Men till slut kom vi fram till den varma källan, som mer såg ut som en avlång jacuzzi, men som efter att ha frusit i blöta kläder, var en välsignelse att sitta ner i. Max avstod välsignelsen, men vi flickor njöt i fulla drag. I cirka tre minuter, tills en röst i högtalarna meddelade att de skulle stänga om tio minuter.
...
Ja. Det var inte mycket mer att göra än att supernjuta av tillvaron de sista minuterna, sedan snopet gå upp och byta om, bara för att vänta på bussen i regnet igen som kunde ta oss hem. Vårt motto under dagen visade sig vara helt sant - "det här kommer att vara en rolig historia senare i framtiden". The future is now. Något misslyckat, det erkänner vi, men det var ganska mysigt i alla fall.
måndag 23 juni 2014
Alla på Island är gay
16 Juni 2014
... Det är i alla fall slutsatsen jag kan dra efter att ha tagit del i Reykjaviks uteliv, ett fantastiskt sådant, men där jag misslyckats flirta med killar som föredrog män framför mig. Ack och ve, så det kan gå, men det blev roliga samtal och snajsiga danser i alla fall! Innan dess ledde Tuva oss genom stans allra bästa second hand-affärer.
En av de allra bästa idéerna islänningarna har tagit an till perfektion, är faktumet att ingen av pubarna, barerna, eller klubbarna tar inträde. Det är naturligtvis bra för en något skramlande plånbok, men gör framför allt att man kan gå pubrunda, skulle man så vilja. Det ville förstås vi, och vi gynnade alltså flera olika ställen med vårt utomordentliga sällskap (och betalade förstås för dryck på de flesta av platserna).
Vi tog del i Reykjaviks uteliv på följande platser:
Prikid (där DJen "gay latino man" skulle spela, men var minst fyra timmar försenad)
Obladi oblada (där en full gubbe stötte på mig tills Tuva skrek åt honom "NO TOUCH!!!" när han inte lyssnade på mitt eget nej)
(Ett ställe som vi inte vet namnet på på en övervåning vilket var rätt trevligt)
Kikis
Paloma (träffade en kille som heter Ottur, de isländska namnen slutar aldrig med sin komik)
Kaffebaren
... Det är i alla fall slutsatsen jag kan dra efter att ha tagit del i Reykjaviks uteliv, ett fantastiskt sådant, men där jag misslyckats flirta med killar som föredrog män framför mig. Ack och ve, så det kan gå, men det blev roliga samtal och snajsiga danser i alla fall! Innan dess ledde Tuva oss genom stans allra bästa second hand-affärer.
 |
| Ett antal års fruktlöst sökande, men jag hittade dem till slut - det perfekta paret hängselbyxor! Bekväma, enorma, och dessutom med Nalle Puh! Aj äm inn löv <3 |
 |
| Dock hade det ju varit fantastiskt att gå runt i (en bekväm version av) det här. Varför klär vi oss inte så längre? Suck... |
 |
| #lärmignyttspråk |
 |
| Partyklara vänner |
 |
| Selfie photo bomb! Peacetecknet av en främling! Så oerhört fantastiskt! Roligaste överraskningen när vi senare kikade på bilderna. |
 |
| Mina nya fabulösa skor med mördarklack och platå - jag ramlade inte ens. |
 |
| Dans på gaybaren Kikis. Rekommenderas varmt. |
En av de allra bästa idéerna islänningarna har tagit an till perfektion, är faktumet att ingen av pubarna, barerna, eller klubbarna tar inträde. Det är naturligtvis bra för en något skramlande plånbok, men gör framför allt att man kan gå pubrunda, skulle man så vilja. Det ville förstås vi, och vi gynnade alltså flera olika ställen med vårt utomordentliga sällskap (och betalade förstås för dryck på de flesta av platserna).
Vi tog del i Reykjaviks uteliv på följande platser:
Prikid (där DJen "gay latino man" skulle spela, men var minst fyra timmar försenad)
Obladi oblada (där en full gubbe stötte på mig tills Tuva skrek åt honom "NO TOUCH!!!" när han inte lyssnade på mitt eget nej)
(Ett ställe som vi inte vet namnet på på en övervåning vilket var rätt trevligt)
Kikis
Paloma (träffade en kille som heter Ottur, de isländska namnen slutar aldrig med sin komik)
Kaffebaren
Begagnade valar?
15 Juni 2014
Reykjavik: Äventyret fortsatte idag under en gråmulen himmel, och det var allmänt fantastiskt. Bästa vänner, ett exotiskt land, shopping, och spännande båtturer? Vem kan tacka nej?! Jag hittade dessutom de allra mest sassy skorna på Kolaportid, en enorm second hand-marknad. Tyvärr saknar jag foton därifrån, med jag kan visa resten av dagen i bilder:
Reykjavik: Äventyret fortsatte idag under en gråmulen himmel, och det var allmänt fantastiskt. Bästa vänner, ett exotiskt land, shopping, och spännande båtturer? Vem kan tacka nej?! Jag hittade dessutom de allra mest sassy skorna på Kolaportid, en enorm second hand-marknad. Tyvärr saknar jag foton därifrån, med jag kan visa resten av dagen i bilder:
 |
| Morgonens stora händelse: Skyr, isländsk yoghurt! |
 |
| Obligatoriskt turistfoto. #whalewatching #letsdoit! |
 |
| Tak och väggar inne på konserthuset vid hamnen |
 |
| Vänner med utsikt från Perlan bakom sig |
 |
| Perlan, med fantastisk utsikt över Reykjavik |
 |
| Det snyggaste valvakargänget by far. I flytvästsoveraller i storlek XXL. |
 |
| Och vi såg valar!! Närmare än så här, två stycken, men då stod jag kameralös. Här syns dock en vikval. |
 |
| Trubadur som underhöll i mässen på väg hem vid midnatt. Japp, valturen var på kvällen. Det blir aldrig mörkt på Island. |
Island baby
14 Juni 2014
Buss, tåg, buss, flyg, buss. Sedan: ISLAND!!! Första destinationen: Blue Lagoon. Största målet: Träffa våran älskade Tuva, bosatt i Reykjavik sedan oktober. Första dagens success? Storartad!
Blue Lagoon är en varmvattenkälla utbyggd till ett turistattraktivt spa, komplett med gratis ansiktsmask och ölbar mitt i vattnet. Vi åkte dit direkt från flygplatsen, som många väljer att göra och det därför är ordnat otroligt smidigt, bytte om till badkläder, och hoppade i det rykande heta vattnet. Kontrasten till den kyliga luften var fantastisk, vattnet osade svavel, och glada badare umgicks i högar lite varstans. Det var otroligt att vara där, framför allt för en sådan spapepp person som jag. Som Tuva sade; "Du verkligen njuter hardcore av det här", när jag återigen nämnde hur fint det var och drog djupa andetag med näsan i motvind. Om du någonsin har vägarna förbi, är Blue Lagoon onekligen värt ett besök!
Därefter blev det mera buss och lite taxi, för att ta oss hem till Tuvas värdfamiljs hus, som står tomt under deras semester, och vi därför kunde husera som vi ville. Vi valde vegetariska tacos första kvällen och sedan bums i säng.
Buss, tåg, buss, flyg, buss. Sedan: ISLAND!!! Första destinationen: Blue Lagoon. Största målet: Träffa våran älskade Tuva, bosatt i Reykjavik sedan oktober. Första dagens success? Storartad!
 |
| Dock med extrem avsaknad av foton, så här endast en vy över det södra isländska landskapet, sett från bussen. |
Blue Lagoon är en varmvattenkälla utbyggd till ett turistattraktivt spa, komplett med gratis ansiktsmask och ölbar mitt i vattnet. Vi åkte dit direkt från flygplatsen, som många väljer att göra och det därför är ordnat otroligt smidigt, bytte om till badkläder, och hoppade i det rykande heta vattnet. Kontrasten till den kyliga luften var fantastisk, vattnet osade svavel, och glada badare umgicks i högar lite varstans. Det var otroligt att vara där, framför allt för en sådan spapepp person som jag. Som Tuva sade; "Du verkligen njuter hardcore av det här", när jag återigen nämnde hur fint det var och drog djupa andetag med näsan i motvind. Om du någonsin har vägarna förbi, är Blue Lagoon onekligen värt ett besök!
Därefter blev det mera buss och lite taxi, för att ta oss hem till Tuvas värdfamiljs hus, som står tomt under deras semester, och vi därför kunde husera som vi ville. Vi valde vegetariska tacos första kvällen och sedan bums i säng.
Hitta Narnia
13 Juni 2014
Outfit från studentfesten. Narnia-inspirerad fotomiljö, åtminstone försök till, i och med lampan. Det funkade sådär. Men men.
Outfit från studentfesten. Narnia-inspirerad fotomiljö, åtminstone försök till, i och med lampan. Det funkade sådär. Men men.
Hagel, tåg, Malmö
13 Juni 2014
Den här morgonen kände vädergudarna för att öppna skyarna och släppa lös ett års samling regn och hagel över Trollskogen, vilket snabbt förvandlades till det mest högljudda ovädret. Blixt och dunder gästade också scenen, och Jonathan och jag sprang runt och drog ut elkontakter. Strömavbrott följde men utan större skador.
Efter det äventyret som vädret orsakade, hoppade jag på bussen, väntade på tåget, hoppade på tåget, och åkte till Alvesta. Där väntade jag på tåget med en Muxi, hoppade på tåget med honom och hittade en Johanna, och åkte till Malmö. Där hoppade jag på en buss. Hem till Muxi för natten! En händelserik, tågfylld dag.
Den här morgonen kände vädergudarna för att öppna skyarna och släppa lös ett års samling regn och hagel över Trollskogen, vilket snabbt förvandlades till det mest högljudda ovädret. Blixt och dunder gästade också scenen, och Jonathan och jag sprang runt och drog ut elkontakter. Strömavbrott följde men utan större skador.
 |
| Extremt mycket hagel och regn |
Efter det äventyret som vädret orsakade, hoppade jag på bussen, väntade på tåget, hoppade på tåget, och åkte till Alvesta. Där väntade jag på tåget med en Muxi, hoppade på tåget med honom och hittade en Johanna, och åkte till Malmö. Där hoppade jag på en buss. Hem till Muxi för natten! En händelserik, tågfylld dag.
 |
| En Johanna och en Muxi med varsin resväska |
Chic på party
12 Juni 2014
Look från Jojjos födelsedagsfirande i helgen, som lades upp idag. Enligt mina vänner/fans på lookbook som lämnat söta kommentarer är det här totally stylish och chic! Så det är ju toppen. Moderiktig modefantast, det är jag det.
Studenttider
12 Juni 2014
Visste du att det finns ett gymnasium här ute i Trollskogen? Nej, det gjorde knappt jag heller. (Okej, lögn, min bror går där. Eh.) I alla fall, fram till idag gjorde även min äldsta syssling det, men inte nu längre! Hurra för studenterna!
Trots att Trollskogens gymnasium är litet, och dess klasser små, var det fullt med folk som glatt gratulerade alla med festliga hattar. Det var ett annat upplägg än min student från allas vår favorit, Katedral, där hälften av skolans avgångselever springer ut tillsammans, sjunger Sjung om studentens lyckliga dagar några gånger, hoppar och kramas, sedan hittar de alla sin familj vid klasskyltarna, och blir gratulerade av dem. Här sprang eleverna ut klassvis, dansade på en plattform till en egen utvald dunka-dunka låt, blev uppropade av rektorn, och fick sedan när alla kommit ut hitta sin familj i röran.
På kvällen gällde privat studentfirande med släkt och vänner, vilket var jättetrevligt. Jag råkade bli kvällens lektant, och spenderade 90% av tiden med mina småsysslingar, som är två energiknippen på 5 och 4 år, och deras vän som var 6. Jag fick titta på när de hoppade från trappan ner på gräset, när de simmade i poolen, och när de letade upp katten för att klappa den. Och så vidare. Det var ett tag sedan jag lekte med barn i deras ålder, och jag hade glömt hur roligt det var. Att prata med de äldre vännerna och släktingarna som var där var förstås trevligt det också, haha!
Visste du att det finns ett gymnasium här ute i Trollskogen? Nej, det gjorde knappt jag heller. (Okej, lögn, min bror går där. Eh.) I alla fall, fram till idag gjorde även min äldsta syssling det, men inte nu längre! Hurra för studenterna!
Trots att Trollskogens gymnasium är litet, och dess klasser små, var det fullt med folk som glatt gratulerade alla med festliga hattar. Det var ett annat upplägg än min student från allas vår favorit, Katedral, där hälften av skolans avgångselever springer ut tillsammans, sjunger Sjung om studentens lyckliga dagar några gånger, hoppar och kramas, sedan hittar de alla sin familj vid klasskyltarna, och blir gratulerade av dem. Här sprang eleverna ut klassvis, dansade på en plattform till en egen utvald dunka-dunka låt, blev uppropade av rektorn, och fick sedan när alla kommit ut hitta sin familj i röran.
På kvällen gällde privat studentfirande med släkt och vänner, vilket var jättetrevligt. Jag råkade bli kvällens lektant, och spenderade 90% av tiden med mina småsysslingar, som är två energiknippen på 5 och 4 år, och deras vän som var 6. Jag fick titta på när de hoppade från trappan ner på gräset, när de simmade i poolen, och när de letade upp katten för att klappa den. Och så vidare. Det var ett tag sedan jag lekte med barn i deras ålder, och jag hade glömt hur roligt det var. Att prata med de äldre vännerna och släktingarna som var där var förstås trevligt det också, haha!
tisdag 10 juni 2014
söndag 8 juni 2014
Salig röra
8 Juni 2014
Jag vaknade långt före tuppen i morse, när det fortfarande var mörkt. Varför ska min hjärna vara medveten halv tre på morgonen? Det är bara acceptabelt om jag inte sovit innan på natten utan haft ett engagerat socialt liv, eller kanske om jag måste upp för att hinna med ett flyg.
Flera timmar senare sade jag adjö till sommarstugan, havet, och bryggorna, och halvsov i bilen hem till Trollskogen. Där väntade ett par timmar städning, hushållspyssel, och inslagning av presenter. Jag hade också erbjudit mig att skapa en av de gåvor som Jonathan önskat sig i födelsedagspresent - pannacotta med vaniljsmak. Enda anledningen till att jag visste hur jag skulle hantera vaniljstången var tack vare matprogram på tv (främst MasterChef Australia). Efter en mindre kritisk olycka där allting kokade över och svämmade ut över spisen, lyckades jag röra i gelatinet utan större problem, och hälla upp i glas. Det var alltså med spänning jag väntade på omdömet från pannacotta-älskaren, min bror. Innan jag kunde få det skulle det dock firas ordentligt då min lilla bebisbror blir hela arton år imorgon (what), så det var kusiner och farmor och hund på besök, och fantastisk god middag à min lika fantastiska mor, och ja må han leva och presentöppning och trevligt sällskap och glada skämt och intressanta konversationer och hela kalaset. Utlåtandet blev till slut att det var en riktigt god pannacotta, så jag är nöjd.
Jag vaknade långt före tuppen i morse, när det fortfarande var mörkt. Varför ska min hjärna vara medveten halv tre på morgonen? Det är bara acceptabelt om jag inte sovit innan på natten utan haft ett engagerat socialt liv, eller kanske om jag måste upp för att hinna med ett flyg.
Flera timmar senare sade jag adjö till sommarstugan, havet, och bryggorna, och halvsov i bilen hem till Trollskogen. Där väntade ett par timmar städning, hushållspyssel, och inslagning av presenter. Jag hade också erbjudit mig att skapa en av de gåvor som Jonathan önskat sig i födelsedagspresent - pannacotta med vaniljsmak. Enda anledningen till att jag visste hur jag skulle hantera vaniljstången var tack vare matprogram på tv (främst MasterChef Australia). Efter en mindre kritisk olycka där allting kokade över och svämmade ut över spisen, lyckades jag röra i gelatinet utan större problem, och hälla upp i glas. Det var alltså med spänning jag väntade på omdömet från pannacotta-älskaren, min bror. Innan jag kunde få det skulle det dock firas ordentligt då min lilla bebisbror blir hela arton år imorgon (what), så det var kusiner och farmor och hund på besök, och fantastisk god middag à min lika fantastiska mor, och ja må han leva och presentöppning och trevligt sällskap och glada skämt och intressanta konversationer och hela kalaset. Utlåtandet blev till slut att det var en riktigt god pannacotta, så jag är nöjd.
Sidenbandsskärp
7 Juni 2014
Jag är personligen av åsikten att det var ett riktigt genidrag att binda ett sidenband i midjan på mina Monkishorts. Tycker att det blev riktigt tjusigt!
Fåglar och lekar och sol
7 Juni 2014
Sommarlovskänslan är stark.
Idag har jag verkligen haft sommarlov, med undantag från ordentligt dopp i det blå, och glassätande. Jag har yogat på gräsmattan, jag har skött om blommor, jag har lekt med min lillebror, och jag har solat benen. Det säger sig självt att vädret var strålande sol och molnfri himmel hela dagen!
Efter yoga och tai chi på gräsmattan satt vi och studerade fåglar vid frukostbordet. Vi har flera sångfåglar som bor runt om oss, och efter mycket om och men lyckades vi fånga den här lilla rödstjärtshonan på bild, komplett med en larv eller fluga i näbben! Den färgglade hanen ville dock inte låta sig plåtas. Istället engagerade jag mig som sagt i blomstervård, och sprutade ner de bladlöss som angripit våra rosor. "Ni skall döden dööö!" förkunnade jag hurtfriskt och sprutade ännu mer. Det är roligt att spruta bladlöss. Förhoppningsvis drunknade de i grönsåpeblandningen.
Jonathan och jag fick fatt i en frisbee sen, och kastade gris uppe på land. Den stekande sommarhettan blev dock lite besvärlig, så vi flyttade ut i vattnet istället. Klar sandbotten, med vatten upp nästan till knäna, slog vi istället personligt rekord i att passa frisbeen till varandra utan att tappa den. Till slut var vi uppe i 105 passningar, men förhoppningsvis är det bara en bråkdel av vad vi kan klara av i slutet av sommaren.
Jag låg och slöade i hängmattan en stund sedan, och lät mina ben smekas av solstrålarna - resten av mig låg bekvämt inne under ett träds skugga, då jag har alldeles för lätt för att få värmeslag. Istället för att fortsätta på Frodos äventyr läste jag ett nummer av Inspire, en tidning om mental hälsa, och jag förstod mer om mindfullness. Tips till alla intresserade, den tidningen.
På kvällen förlorade jag storslaget i Flaggspelet (kan du Uzbekistans flagga? Huvudstad? Inte jag!), så jag tröstade mig med en stor kopp te. Förutom det nederlaget var det en fantastisk dag.
Sommarlovskänslan är stark.
Idag har jag verkligen haft sommarlov, med undantag från ordentligt dopp i det blå, och glassätande. Jag har yogat på gräsmattan, jag har skött om blommor, jag har lekt med min lillebror, och jag har solat benen. Det säger sig självt att vädret var strålande sol och molnfri himmel hela dagen!
Efter yoga och tai chi på gräsmattan satt vi och studerade fåglar vid frukostbordet. Vi har flera sångfåglar som bor runt om oss, och efter mycket om och men lyckades vi fånga den här lilla rödstjärtshonan på bild, komplett med en larv eller fluga i näbben! Den färgglade hanen ville dock inte låta sig plåtas. Istället engagerade jag mig som sagt i blomstervård, och sprutade ner de bladlöss som angripit våra rosor. "Ni skall döden dööö!" förkunnade jag hurtfriskt och sprutade ännu mer. Det är roligt att spruta bladlöss. Förhoppningsvis drunknade de i grönsåpeblandningen.
Jonathan och jag fick fatt i en frisbee sen, och kastade gris uppe på land. Den stekande sommarhettan blev dock lite besvärlig, så vi flyttade ut i vattnet istället. Klar sandbotten, med vatten upp nästan till knäna, slog vi istället personligt rekord i att passa frisbeen till varandra utan att tappa den. Till slut var vi uppe i 105 passningar, men förhoppningsvis är det bara en bråkdel av vad vi kan klara av i slutet av sommaren.
Jag låg och slöade i hängmattan en stund sedan, och lät mina ben smekas av solstrålarna - resten av mig låg bekvämt inne under ett träds skugga, då jag har alldeles för lätt för att få värmeslag. Istället för att fortsätta på Frodos äventyr läste jag ett nummer av Inspire, en tidning om mental hälsa, och jag förstod mer om mindfullness. Tips till alla intresserade, den tidningen.
På kvällen förlorade jag storslaget i Flaggspelet (kan du Uzbekistans flagga? Huvudstad? Inte jag!), så jag tröstade mig med en stor kopp te. Förutom det nederlaget var det en fantastisk dag.
Gustav Vasa gjorde nåt för längesen
6 Juni 2014
Efter morgonens mysfrukost med mor, åkte vi till Grand Samarkand, det stora shoppingcentret i den stora staden. Jag suktade efter böcker och fyndade solglasögon på H&M. Sedan åkte vi hem till Trollskogen. På radion spelade de Sommaren är kort, så mor och jag hade allsång.
Efter bara ett par timmar blev det att sätta sig i bilen igen, den här gången med hela familjen, för att åka iväg till sommarstugan i skärgården. Klarblå himmel, vindens ljuva bris, lysande blått hav, galet långt gnistrande gräs... Vi hade en allmän toppeneftermiddag och njöt av tillvaron. På kvällen klådde jag upp de andra i en omgång Yazty. Sällskapsspel tas på blodigt allvar (i alla fall när jag vinner, annars är det väl inte så noga...)
** Grattis Sverige på Nationaldagen. Vi tronar på minnet från forntida dar, för sen dess har vi inte gjort något särskilt. Men det gör inget. Gult och blått, hej och hå!
Efter morgonens mysfrukost med mor, åkte vi till Grand Samarkand, det stora shoppingcentret i den stora staden. Jag suktade efter böcker och fyndade solglasögon på H&M. Sedan åkte vi hem till Trollskogen. På radion spelade de Sommaren är kort, så mor och jag hade allsång.
 |
| Vi är fina |
** Grattis Sverige på Nationaldagen. Vi tronar på minnet från forntida dar, för sen dess har vi inte gjort något särskilt. Men det gör inget. Gult och blått, hej och hå!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)