En del av mig kan inte låta bli att undra om mitt öra någonsin kommer att läka. Det gör inte lika ont längre, men det känns heller inte som att vad det än är som blockar kommer att försvinna. Jag har blivit van att inte höra på båda öronen. När (om?) jag får tillbaka hörseln kommer jag att bli så otroligt förvånad över hur högljudd världen är.
På eftermiddagen mötte jag upp Bogdan vid svenska kyrkan, eftersom kören skulle sjunga på ett dop. Vi hälsade en liten Anton välkommen till kyrkans gemenskap, och passande nog så talade prästen nästan bara på engelska. Jag fann det ganska intressant, för jag känner ju igen mycket nu när man hört det några gånger, men det var ändå annorlunda att höra det direktöversatt till engelska.
Jag har hittat mitt favoritcafé i Hammersmith, och det är det Caffe Néro som ligger mittemot the Broadway/tubstationen, för jag tycker att det är så mysigt, med bruna pösiga fåtöljer. Jag har också förälskat mig i deras citroncheesecake, efter att ha provat den idag. Jag har också längtat efter julen och beundrat månen från Green Park.
På kvällen gick vi på bio, och tittade på en film som jag väntat på i flera år (allvarligt talat, läste om den för två år sedan), nämligen den senaste adaptionen av Romeo and Juliet. Den var överdådig och färggrann och vacker, med Shakespeares dialog och fin kostymering. Jag älskade den. Skådespelarna var inte alltid jättebra på att lägga fram poesin på det naturliga sättet som man kanske skulle önskat, men jag kunde lätt se förbi det, då jag älskar historien. Och jag satt där och tänkte att det faktiskt inte spelar någon roll att de inte kände varandra, att hon var fjorton och han nitton, och allt annat som man brukar kritisera. Shakespeare. Jag gick från den filmen med enorm inspiration att delta i årets NaNoWriMo, och att läsa om Romeo och Julia ordentligt, nu när jag gör det för mig själv och inte för skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar