torsdag 24 oktober 2013

Feberyra

23 Oktober 2013 

Ugh, idag har varit en dryg dag. Jag strök kökshanddukar i åtta timmar, och insåg så sakteligen att jag hade feber.

I natt utspelade sig den här festligheten:
Jag drömde väldigt oroligt, tossed and turned, och pratade tydligen ovanligt mycket i sömnen. Plötsligt vaknade jag, tittade på klockan på mobilen, och flög halvvägs upp ur sängen med ett högljutt "ÅH NEJ!" (Med flög halvvägs menar jag att jag slängde undan täcket och svingade benen över sidan, så att jag satt upp). Johanna kom in i mitt rum för att se vad som stod på.
Johanna: ... Hej. Hur mår du?
Jessica: Va? Jag mår bra.
Johanna: Jaha... Vad gör du?
Jessica: Jag ska ju jobba idag. Jag måste gå upp!
Johanna: Mm. Men hon är bara halv två.
Jessica: *stirra lite* *tittade på klockan*
Jessica: Men... Hon är bara halv två.
Johanna: Du kan ju ta sovmorgon *fnissa lite*
Jessica: *mutter mutter*
Sedan lade jag mig ner under täcket igen, och innan Johanna ens hunnit gå de två metrarna till sin säng, hade jag somnat om (vilket hon tolkade i och med mina snarkningar...). Jag var med andra ord lite lagom virrig i natt.

Så på jobbet insåg jag att jag var lite sjuk, då jag inte bara var väldigt trött och hade lite ont i huvudet, utan frös något otroligt. Jag hade på mig min stickade tröja, och min halsduk runt överkroppen som en filt, trots att jag i vanliga fall brukar bli obehagligt varm i bara t-shirt. Dock var det en ganska enkel dag, det bästa strykjärnet gick sönder, så jag kunde bara stryka kökshanddukar. Och då det inte var speciellt stimulerande, så krävde det ju i alla fall inte särskilt mycket engagemang och uppmärksamhet från min sida.

När jag kom hem tog jag således en värktablett, bytte om till pyjamas, och stöp i säng. Sov i två timmar, och vaknade sedan för att inse att mina vänner kommit hem. Den underbara Elin är på besök från Sverige, och hon och Johanna hade hunnit hem under tiden jag sov. Vi hade en mysig kväll med pizza och kortlek hemma på golvet, som avslutades med en promenad till busstoppet för att se Elin säkert på rätt väg hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar