1 Juli 2014
Juni? Juli? Jag kunde inte bestämma mig och skrev "junli".
Förra året fick jag den bästa idén när det gäller oskyldig underhållning på jobbet - ljudböcker. Då lyssnade jag på ett flertal
Doctor Who, inlästa av skådespelarna i serien. Det får tiden att gå utan att man hela tiden sneglar på klockan, men man kan ändå arbeta ordentligt och få allting gjort. I år har jag alltså redan hunnit lyssna på
Tordyveln flyger i skymningen, på den fantastiskt komiske
Three Men In A Boat av Jerome K. Jerome, uppläst av Hugh Laurie, och på en av mina andra favoritböcker,
Bilbo, en hobbits äventyr. Jag har känt att jag behöver förbereda mig inför den sista delen i trilogin som kommer i vinter, då jag inte mindes slutet av boken.
Jag har alltid gillat
Bilbo mer än LotR (
Lord of the Rings), även om jag innan bara jämfört bok mot film. (I sommar läser jag också hela Sagan om Ringen, men jag har inte kommit så långt ännu). Filmerna, både LotR och
The Hobbit, är jag trots allt helt förälskad i, både i världen de visar, och i det höga produktionsvärdet. Men
Bilbo har alltid varit mer av en mysig äventyrssaga, och den skrevs ju också mera inriktad för en yngre publik, och jag tycker väldigt mycket om den. Att höra på den nu och jämföra scener och karaktärer med filmatiseringen var intressant (jag är som alltid extremt intresserad av sådant, det är ju en av de främsta sakerna jag brinner för), att notera ändringar som gjorts från text till bioduk, och att lyssna på slutet och föreställa sig hur det kan komma att se ut i filmen. Jag påstår mig absolut inte vara någon expert, men jag vill ändå tycka mig vara så pass insatt och personligt kreativ, att jag kan förstå åtminstone möjliga anledningar till ändringar i manuset, från vad som står i boken. Det gör jag nästan alltid när jag ser på film, vilket brukar göra att jag oftare har en mer positiv inställning till en film än andra, som fokuserar på detaljer. Peter Jackson, som står bakom både LotR-trilogin, och
The Hobbit-trilogin, kan ju dock Tolkiens värld på en större nördnivå än min personliga expertrådgivare, Erik, och har gjort de flesta scenerna rättvisa, och tagit vara på många av detaljerna. Sedan måste vissa saker ändras ändå, av praktikaliteter av olika slag.
Jag älskar karaktären Bilbo. Jag kunde inte vara mer nöjd över att det är Martin Freeman som gestaltar honom i filmerna, och Ian Holm som äldre. De många dvärgarna är fantastiskt charmiga de med, och nästan alla av bikaraktärerna är också intressanta att läsa eller höra om. Ändå finns det ett ganska stort fel i boken, som jag har ett par vänner som djupt retar sig på, och som andra inte märker alls - avsaknaden av kvinnliga karaktärer. Det finns nästan ingen kvinnlig karaktär i
Bilbo, förutom kanske Lobelia Sackville-Baggins, som inte är en speciellt sympatisk person, och som inte tar upp mycket mer än ett par sidor. Alla dvärgar i Dains armé nämns inte vid namn, inte heller Alvkonungens soldater. Nog kan de vara kvinnor, några av dem? Det var ju så Jackson och hans fru resonerade när de beslöt att ta in Tauriel till de två sista Hobbit-filmerna, och skrev alltså in en karaktär som Tolkien inte skapat. Många har kritiserat detta beslut, trots Evangeline Lillys fantastiska porträtterande av henne. Hon är inte bara en av de enda kvinnliga skådespelarna i filmerna, hennes karaktär Tauriel är av lägre börd än nästan alla andra kvinnor vi sett förut i Tolkiens värld, då nästan alla andra varit adelsdamer av olika slag. Hon är soldat, ledare till alvernas vaktstyrka, ung men begåvad, och med stark moral. Varför är det så fel att lägga till en sådan karaktär? Tolkien har inte skrivit just henne, men det skulle han lika gärna kunna gjort. Jackson har knappast gått och skapat en karaktär som inte passar på prick in i den världen. Ska det vara så dumt att se en kvinna i en sådan roll? Eller är det bara en ovana att se en kvinnlig karaktär i en filmatisering av en bok där nästan alla som nämns är män? Gör det verkligen så mycket? Jag tror, att det kanske kan överses att hon är en ny karaktär skapad för filmerna, om man ser lite mer till tiden. Världen behöver feminism lika mycket idag som för sjuttio år sedan, då böckerna skrevs, och det är inte fel att visa starka kvinnliga karaktärer i stora filmer som når en stor publik. Att försöka väga upp en mansdominerad ensemble åtminstone något, utan att för den sakens skull gå ifrån historian som filmen ska berätta, gör ingenting. Det blir som sagt alltid ändringar från bok till manus. Dvärgarna har i boken en extremt sjösjuksigångsättande, men annars säker flykt från Alvkoungens rike på floden, de blir inte följda av mordiska orcher. Ändå visar filmen det så. Och är inte allas våra liv bättre, efter att vi har fått se Bombur i en tunna kämpa mot sina fiender?
