Pyssel och mera pyssel

4 februari 2015

Först och främst: jag har haft den bästa dagen på över en vecka, vilket känns allmänt trevligt. Dagen har i sin helhet varit okej. Ett officiellt tack till min underbara mor som skickade fina sms under förmiddagen!

Eftersom vi alla virrar runt i det här hushållet hade både jag och Värdmamma glömt bort Noahs kyrkgrupp idag. Hon kom dock på det en halvtimme innan vi behövde gå, så jag gjorde mig någorlunda presentabel, och rullade iväg med Nuss-Nuss i vagnen. Vi sjöng sånger, lyssnade på berättelsen om när Moses öppnade havet, och jag fick en komplimang för mitt fina namn, Teia. I den kyrkan känner de mig bara som Teia, mest för att jag första gången jag var där tyckte att det vore för jobbigt att gå igenom "Jessica-Therese", "Jessica?", "No, Jessica-Therese, it's a double name", "Oh, Jessica... Therese?", "Yeah". Vi hade riktigt roligt idag i alla fall, både Noah och jag var helpepp på pysslandet!

Sångtext i kyrkan, de här raderna tycker jag speciellt mycket om

Vår färgglada Moses som med Guds hjälp kan korsa röda havet

Och när jag slutat jobba för dagen satte jag mig att fortsätta pyssla en del i mitt eget rum. Jag har ett flertal tomma ljusburkar som jag ville snygga till, så jag klistrade på tunt servettpapper och färglade dem. Har nu finare ljuslyktor - bonuspoäng för återanvändning! Jag ritade en liten gubbe som tittar på en blomma också, och hade BBCs Merlin i öronen. Johanna och jag ser båda om serien på varsitt håll, och våra kommentarer och reaktioner fram och tillbaka är en av de bästa sakerna i mitt liv just nu. Det är bara så fantastiskt med människor som förstår en så väl även om man säger så lite ♥

Passade även på att prova alla bläckpennor och slänga de som var slut #effyeahorganisation!

En varmrosa och en lila ljuslykta (mitt försök att få lite mer arabisk/medelhavskänsla till mitt rum)

På kvällen planerade jag att vara lite social igen, och till ingens förvåning begav jag mig därför till svenska kyrkan. Lyssnade på Lykke Lis No Rest for the Wicked på vägen dit, vilket inspirerade ett par dikter till min kreativa blogg (använde mig även skamlöst av musikalen Wicked, som synes). Förra gången jag var på kyrkans onsdagsträff för ungdomar, "Ung i London", var 2013, och jag tyckte att det var ungefär det tråkigaste jag varit med om. Jag ville ändå ge det en andra chans, och hade faktiskt riktigt trevligt ikväll. Drack te och pratade glatt med Pim, och gick upp till kyrkan och tände två väldigt specifika ljus. Det kändes väldigt bra att kunna göra det.

När jag kom hem kände jag mig dessutom fierce och valde så att fira detta genom att ta ett par selfies. Om du är en sådan person som finner selfies dumt och fånigt, var god och tänk igen. En "selfie" är ett porträtt som en människa tar oftast när de känner sig nöjda med sig själva, och det är värt så otroligt mycket (framför allt som motvikt mot vår fruktansvärt missledande allmänmedia). Klanka aldrig ner på någon som tar kort på sig själv, eller håna dem att vara självupptagna - stoltheten och lyckan bakom den bilden måste få plats att firas i vårt samhälle! (Oj så samhällskritiskt det blev... Hoppsan. Så kan det gå).

Lila läppstift från Sephora

Och ett armband jag hittade second hand för tre pund!