Onekligen slödag

23 Februari 2014

 Som följd från gårdagens nattliga äventyr, vaknade jag idag lagom till lunch. Totade omkring i lägenheten i några timmar och pluggade matte, innan jag traskade iväg till Medley för ytterligare ett vattenpass. Himlen var mörkblå och ljusen klara, och isen ljusblå och skuggorna mörka, och jag kände mig poetisk och knäppte av några foton. Jag mimade också passionerat till låtarna ur Wicked som återigen spelades i mitt öra (för allvarligt talat hur bra är inte den musikalen. Jag skulle så gärna spela Elphaba eller Glinda!) och såg antagligen otroligt charmig ut i min stickade mössa och Jonathans gamla jacka. Sedan gick jag hem igen och funderar nu på om jag inte borde pallra mig upp från soffan, förflytta mig till sängen, och snarka resten av natten.

Ragnarök

22 Februari 2014 

 Du vet hur det kan vara ibland, en helt vanlig lördag, när man sitter och avslutar sin historiauppsats, och ens mamma plötsligt utropar "Vi har en hund i trädgården!" Man tittar ut genom fönstret och ser mycket riktigt en liten collie utan halsband som travar runt i rabatten, och hur den sedan när ens mamma går ut till den glatt börjar gosa med henne. Som du redan vet, för det här har säkerligen hänt även för dig, visar det sig vara en av grannens bekantas hund, som gillar att dra iväg på äventyr. Livet på landet är aldrig tråkigt!

Förutom att observera hundäventyr har jag idag umgåtts med min bror. Vi tog en promenad och diskuterade vilka vi skulle vara ur olika fiktionella universum, och kom fram till att Jonathan skulle vara Bruce Banner från The Avengers, och Bilbo Baggins från The Hobbit. Han påstod att jag skulle vara en av de blå trollkarlarna från The Hobbit eller Peregrin Took från Lord of the Rings, och Clint Barton från The Avengers. Vad gäller Disneyprinsessor är Jonathan Tiana och jag Belle eller Elsa. Vi är fina syskon som gärna diskuterar sådana här viktiga frågor. När vi kom hem kurade vi ihop oss framför Tangled. 

 Sedan planerade jag att åka tåg igen, för du vet, det finns ju ingenting jag tycker bättre om än att åka tåg! (Om jag ska vara riktigt ärlig så tycker jag faktiskt att tåg är ett trevlig sätt att transportera sig själv, så det försöket till sarkasm var kanske lite onödigt...) Jag fick skjuts av min snälla mor till stationen, väntade på tåget, tåget till Karlskrona åkte förbi, och plötsligt förklarade dem att nästa tåg till Växjö inte skulle gå förrän om två timmar. Jag fick skjuts av min snälla mamma hem igen, och (efter en smärre förvandling från "jag har gått osminkad hela dagen med håret i en knut också är jag beklädd i en gammal t-shirt" till "jag är numera fräsch och redo för en kväll ute i en t-shirt som egentligen är ännu äldre") fick jag skjuts tillbaka igen två timmar senare, när mycket riktigt ett tåg gick.

Behold, it's a me on a train

Apropå den t-shirten förresten, jag måste bara få skriva en officiell kärleksförklaring till den. Jag köpte den när jag var tolv, och den är sliten, men fortfarande den bästa tröjan jag äger. Jag har den på varje bodybalance-pass. Jag har den när jag ska umgås med kompisar, både på utekvällar och picknickar. Jag sover i den. Det är den bästa, mest multifunktionella tröjan jag någonsin ägt. Aj lövs it.

När jag kom fram till Växjö, kan du tänka dig, så regnade det. Jag hittade mina älsklingar Johanna och Hanne, och vi tog oss till Deluxe (det vill säga Växjös version av Sunnydale's The Bronze). Vi spenderade ungefär två timmar till att förtälja de äventyr vi nu för tiden har i livet, och åtnjöt alternativt dränkte våra sorger i varsitt glas vin. Sedan fick vi sällskap av en partypojke med kompani, vilket egentligen inte förändrade scenen så mycket. Vi umgicks glatt och pratade fortfarande om livet. Hur eller hur så var det väldigt trevligt, och den här lilla flickan var inte hemma förrän halv tre.

En Hanne, som jag inte sett på evigheter, och som jag inte kommer få se på länge igen då hon far till mitt hjärtas stad London snart!

Lekte lite i redigeringen, visst ser de här töntarna sofistikerade och gammaldags ut?

En tur till Arendal

19 Februari 2014 

 Idag åkte jag tåg in till los Växjö. Som du redan vet är det så mitt liv ser ut - tåg till Växjö, plugg, träning, tåg hem. Familj i närheten, vilket jag inte har någonting emot. Nytt för idag är att snön har töat bort (eller okej det kanske var nytt för en vecka sen, vad vet jag), och till ingens förvåning regnade det i Växjö.

Jag må inte ha lektioner, men sportlov kan jag inte påstå att jag har heller. Klar och inskickad är i alla fall min extended essay, så jag har lämnat Edith Södergran och hennes metaforer och symbolik för en tid framöver (dock har hon en given plats i min bokhylla, för som sagt, jag älskar hennes lyrik). Istället har jag börjat undersöka och göra efterforskningar om den fantastiska Madame de Pompadour, som mitt historiaarbete handlar om. Hon är en riktigt bra feministisk förebild, om du är på jakt efter sådana. Se även den underbara Georgiana Cavendish, Duchess of Devonshire.

En något illamående flicka på ett tåg. Jag borde inte läsa när vagnen studsar omkring.

 På eftermiddagen traskade jag bort till Medley igen, och gick på ett av deras vattenpass. Jag älskar att träna i vatten, och deras vattengympor är i regel riktigt bra. Nu var det hela åtta månader sedan jag gick på ett senast, men man kom rätt snabbt in i det. Dock kan jag med lite stolthet erkänna att min forna livskamrat Johanna var en bättre ledare än tjejen som höll passet idag. 

På kvällen kunde jag äntligen dela med mig av Frozen till mamma, då vi gick och tittade på den på bio. På grund av lite missförstånd råkade vi se den på svenska i 3D istället för engelska 2D som var tanken, men det gick bra ändå. Originalversionen är bättre, återigen väljer Sverige sångare snarare än röstskådespelare, men den svenska versionen var ändå inte dålig - jag har onekligen stött på värre. Ett par översättningar irriterade mig, men för det mesta tyckte jag att det funkade. Det var dessutom kul att se filmen med så många barn i publiken, för deras reaktioner var guld. Tyvärr kom de med töntiga mammor som överreagerade på ett irriterande sätt, och jag skulle inte haft något emot att klappa till dem med ett "men skärp dig mänska!"

Elsa och Anna som Loki och Thor - hur kan man inte älska fanart? Det här är fantastiskt!

Efter filmen bjöd min snälla mor på middag, och vi hamnade på sportbaren Sports & Stripes, där alla andra engagerade sig i OS-hockey, och jag inte kunde sluta prata om Disneyklassiker. Jag hoppas att jag inte irriterade någon alltför mycket... Vi mumsade i alla fall på hamburgare, och jag förnam minnen från de många liknande kvällar jag spenderade i London.

Lite kärlek till dig

14 Februari 2014 

Ritade den här när jag var uttråkad från plugget... Ehe ^^

 

Vi beklädde oss i mjukisbyxor

13 Februari 2014 

Kom hem ikväll till stugan i Trollskogen där min bror väntade på mig, och eftersom våra föräldrar var borta och vi är ansvarstagande, ordentliga unga individer, drog vi båda på oss mjukisbyxor, beställde varsin pizza, och tittade på The Avengers. Då den var inspelad från någon av filmkanalerna fick vi dras med svensk text, som bjöd på den här pärlan:

Hundvakt

10 Februari 2014

 Ny vecka, och jag infinner mig som vanligt i Växjö. Det är en regnig dag (vem kunde ha anat det va?), och jag sover tacksamt i bilen och låter mamma köra. När vi når staden åker vi inte till skolan, biblioteket, eller lägenheten, som vi brukar. Nej, den här gången hamnar vi i ett bostadsområde...

... Där min faster och farbror bor, eftersom jag blivit ombedd att vara hundvakt över dagen. Den lilla gosegrisen som också går under namnet Teddi önskade lite sällskap, och jag ställde upp. Under större delen av dagen satt jag vid köksbordet och pluggade historia, medan Teddi låg i soffan och sov. Men det blev även en del gos, ett par promenader, och några busstunder. Ganska mysigt att ha ett husdjur i närheten. Skulle gärna skaffa en hund själv, kanske gör jag det någon dag (långt in i framtiden). Största argumentet på mot-sidan är efter den här enda dagen att hundmat luktar förfärligt illa... Hm.

Back in the Game

8 Februari 2014 

 Ja, det går slött på lookbook-fronten, det kan ingen påstå annat, men här är äntligen en ny look! (För de av er som verkligen brinner för att se vad jag går och skrotar i... Ehehe).

Blått Växjö men med värme

5 Februari 2014 

 Efter att ha sovit på en läckande luftmadrass och en alldeles för liten soffa, var det allmänt underbart att börja morgonen med ett pass Body Balance på Medley. Det är mitt favoritpass, som kombinerar yoga, pilates, och tai chi. När jag traskade hem i den extrema dimman efteråt passade jag på att ta ett par foton.

Risk för dementorer vid Växjösjön

En morgonpigg människa som gav tillfälle för en synnerligen enslig men vacker bild

Jag engagerade mig ytterligare i EE-skrivning under dagen, och mötte sedan upp med vännen Felicia på eftermiddagen för fika. Såhär ligger det till: jag har inte träffat Felicia sedan studenten, och hela tredje året på gymnasiet sågs vi ganska sällan då vi hade en massa saker att göra på olika håll. Så det var toppen att äntligen träffas och ha tid att umgås ordentligt, och vi hade förstås en massa att prata om. Jag älskar sådana vänner som, trots att man inte träffas särskilt ofta och bara har sporadisk kontakt under tiden via los internätos, det ändå inte blir konstigt alls när man väl träffas igen. Det är också skönt att bekräfta att man fortfarande gärna håller kontakten med gamla kompisar!

Fillan & Jessie

På kvällen infann jag mig i en källare på Lärkgatan, där Baraai thaimassage ligger, för att lösa in det presentkort jag fått i julklapp. Jag har varit i Thailand och fått massage, men aldrig valt en riktig, traditionell thaimassage (var lite för ung då och vågade inte prova). Så det blev alltså allra första gången ikväll, och för att sammanfatta den timmen så var det en allmänt underbar upplevelse. Min kropp är ju oftast lika stel som The Tin Man ur Trollkarlen från Oz, så uppmjukande massage är aldrig fel. Det kändes dessutom väldigt orientaliskt, med mörka rum, mjuka handdukar, typisk plinkiplonk musik, och doftande oljor. En riktigt bra avslutning på dagen alltså.

Vardag

4 Februari 2014

 Tre timmars tågresa hem från Göteborg, med soundtracket till Wicked i öronen. För ett par dagar sedan upptäckte jag återigen hur bra musiken till andra akten är, framför allt As Long As You're Mine och No Good Deed. Trots denna fantastiska konsert som pågått i mitt öra har jag lyckats läsa större delen av en bok för en av mina skoluppsatser under resan. Jag skriver om en av mina favoritpoeter, Edith Södergran, och det är fantastiskt fascinerande och både känslosamt och lättrelaterat och intressant att läsa om hennes liv.

Nu när jag landat hemma i Växjö igen ska jag fortsätta mitt studerande (efter denna lilla bloggpaus, ehe) i sällskap av ett litet mellanmål. Min mor skickade smset "du får äta hallonen om du vill! :)" till mig, och förvirrat gick jag till kylskåpet där jag hittade en massa goda bär. Nom nom nom! Tillsammans med te och knäckebröd blir det energin som förhoppningsvis ska få mig att orka skriva några hundra ord i uppsatsväg till. Och läsa ännu lite mer kanske. Ah, att vara studerande igen...

Frukost @ Rebbi's, och jag fick äran att dricka te ur hennes Shakespeare-mugg!

Utsikt från mitt tågfönster

Mellanus målus

Älskade Billy

3 Februari 2014 

 Idag gjorde jag någonting som jag inte trodde att jag skulle ha möjlighet att göra. Jag åkte och tittade på Josie Rourkes uppsättning av Coriolanus från Donmar Warehouse. Dock inte i London...


Den trettionde januari spelades pjäsen in och sändes live till flera biografer i olika delar av världen, och den inspelade versionen visades ikväll på bio Roy i Göteborg. Åkte jag tre timmars tåg till Göteborg för att se en Shakespeare-pjäs på bio? Oh ja! Jag är oerhört imponerad av Shakespeare, och efter ikväll har jag dessutom kunnat lägga till Coriolanus på min lista över personliga Billy-favoriter (som annars består av Much Ado About Nothing och A Midsummer Night's Dream). Men innan själva föreställningen började mötte jag upp med Rebbi och Caroline, och åtnjöt en mysig middag på en fransk liten restaurang i deras sällskap. Sedan gick vi till Roy, och var naturligtvis väldigt förväntansfulla innan det började:

En puss från Tea till Rebbi

Som återgäldades med en tunga... Uschlig kärek, typ!

Som sagt, jag älskar att se Shakespeares verk, oavsett form. Jag har sett hans pjäser i form av film, teater, opera, och balett, och har även läst ett par av dem. Jag föredrar dock att se dem framföras, hans ord måste i min mening upplevas visuellt för att man riktigt ska kunna ta till sig dem och verkligen förstå hur ofattbart vackra de är. Så, jag slutade andas i vanlig ordning när föreställningen började, och tittade med stort engagemang. Jag vet inte hur mycket av storyn och karaktärerna som kommer från faktiska Billy, och hur mycket han har adapterat från tidigare versioner av legenden, men jag var extremt imponerad. Att händelserna utspelade sig i ett tidigt Rom genomsyrade pjäsen och karaktärerna, och framgick på ett suggestivt sätt genom dem, och jag fascinerades av hur fort jag förstod alla karaktärer, och deras motiv och personlighet. Coriolanus är med andra ord extremt snyggt skriven. Men inte bara det. Den här versionen var något kolossalt intelligent framförd, på en minimalistiskt dekorerad scen utan stora kulisser, med skådespelarna i fokus - något som jag personligen älskar, en av anledningarna till att Les Mis är en av mina favoritmusikaler - och tillsammans med musiken och ljussättningen gav det en otrolig känsla. Jag är extremt imponerad av Josie Rourke för regin.

Sedan går det naturligtvis inte att skriva ett inlägg om en pjäs utan att nämna skådespelarna, och liksom med allt annat kommer jag bara att ösa lovord över deras insats. Alla skådespelarna i truppen var suveräna. Vad som imponerade mig hos dem allihopa var hur naturligt det Shakespeareiska språket kom för dem, det kändes inte krystat en enda gång, och var tack vare det inte heller svårt att förstå sig på. Nu är väl jag något mer van vid hans verk än vad många andra är kanske, men jag uppfattade och uppskattade de många skämt och kritiska repliker som utbyttes på scenen. Huvudrollen görs av en av mina favoritskådespelare, sådan inte bara för att han är den vackraste mannen jag någonsin sett (faktiskt), men också för att han är en ofantligt begåvad skådespelare, Tom Hiddleston. Jag tvivlar på att han gjorde någon besviken som Caius Martius Coriolanus, jag var i alla fall allmänt trollbunden, med den ständigt spända passion som den här mycket arge och integritetsfulle karaktären bär med sig. En annan av mina personliga favoriter, Mark Gatiss, gjorde en helt underbar Menenius, och jag var även extra imponerad av Birgitte Hjort Sørensen, Hadley Fraser, Rochenda Sandall, Mark Stanley, och Alfred Enoch, men hela ensemblen var i mitt tycke fantastisk. Just rollen Coriolanus råkade även hamna på min lista över drömroller, för även om den kräver extremt mycket sinnesnärvaro och mental kapacitet, förutom den självklara fysiska övningen, tror jag att den är väldigt givande. Så om någon tänker göra en version till av den här pjäsen och inte har något emot en kvinnlig skådespelerska för huvudrollen, kontakta mig, okej? 

Efter denna underbara upplevelse sade Rebbus och jag hejdå till Carolinius, och svängde inom McDonalds för glass på vägen hem. Jag vill passa på att ge ett officiellt tack till människan som kom på live teater-sändningar, och till mina vänner som började prata om att gå och se Coriolanus när jag var i närheten, för det här var verkligen någonting jag absolut inte ville missa (jag försökte få biljetter till den när jag faktiskt bodde i London, men då var den redan slutsåld), och tipsa alla som har orkat läsa igenom hela min kärleksförklaring till den här uppsättningen att när helst du har chansen, gå och se Shakespeare!

Mini-SHiRL

1 februari 2014

Lördag, februari, och jag började dagen med att möta en grupp fina människor på tågperrongen i Växjö. Tillsammans med en annan Växjö-vän hade jag dragit hit kompisar från SH, för ett endags-mini-SHiRL (= Svenska Hogwarts in real life).

Det blev en jättemysig dag! Vi var åtta stycken, och det pratades massvis om karaktärer och lektioner och livet och sommarplaner och filmer och musik och en massa annat som vi tipsade varandra om eller hade gemensamt. Jag ledde gruppen som en fåraherde, till Askelyckan för frukostfika, hem för att leka, och sedan till Hongkong för lunch, innan vi gick tillbaka till stationen för att ta adjö. Dock inte utan att jag fick spela Charles Benjamin Bishop, min 70-årige historialärare, som gav en föreläsning på kinarestaurangen... Folket vid de andra borden kan ha snappat upp kommentarer som "Ja, just det ja, det var alltså kungen som stod högst på pyramiden, som fått sin makt då från guden eller gudarna, trodde man i alla fall", och "de antika samhällena var väldigt beroende av sina slavar, ja precis", och liknande, med ett ivrigt entusiastiskt tonfall. Charles Benji är så fin!