LFS & HRC

29 November 2013 

För du vet, förkortningar är roligt, och sånt.

Idag gick jag på en guidad tur av London Film School, för att se hur filmskolor fungerar i allmänhet och ställa lite frågor, och få en bättre inblick i just LFS. Mitt första intryck var att byggnaden var väldigt udda för en skola, och det fick sin förklaring: förr i tiden var det tydligen ett bryggeri nere i källaren och något helt annat på de andra våningarna som jag inte minns i skrivande stund. Anyway. Det var en grupp på elva som var intresserade av turen idag, och en graduate tog med oss på de många våningarna. Filmskola vad gäller just filmmaking är tydligen extremt krävande och ungefär 90% praktiskt arbete. Det var en intressant tur, framför allt att gå in i ett av deras filmrum där ett gäng höll på att sätta upp kulisser till en scen - de målade aluminiumväggarna vita så att det såg ut som en grekisk by! Men hur jag förhåller mig till själva skolan tåls att tänka på - jag kräver mer research när jag kommer hem. Fick i alla fall med mig en liten goodie bag hem med bland annat en DVD med flera shorts, som jag ska kika på vid ett senare tillfälle, för att se några av elevernas färdiga produkter.


På kvällen hälsade Johanna och jag på Andrea och hennes kompisar som är på besök, och pratade med dem över middag. Efteråt gick fyra av oss till Hard Rock Café för drink och efterrätt, och jag lekte lite med min kamera igen. Jag har onekligen talang med det där med modellandet... Eller?

Hyde Park

27 November 2013 

Dagens låt: Chocolate -The 1975


Idag mötte jag och Rosie upp Andrea och Johanna i Hyde Park för en promenad.

En royal outing? Poliser till häst och i bil eskorterade två fancy vagnar genom staden, men jag vet inte vilka som satt i dem. 

En Johanna som glatt lånade ut sin hatt till en något förvånad Rosie. 

insätt titel här

26 November 2013

Så vad hände denna tisdag, mer än att jag körde en glamorös-inspirerad look?

Jag hade hand om Rosie idag igen, och vi gjorde den vanliga rutinen. Det brukar se ut som så att jag kommer till kontoret på morgonen och väntar på Lena och Rosie, som sedan äter, det byts blöja, leker alternativt sover lite. Sedan går vi på promenad, och idag stannade vi i Bermondsey på förmiddagen. Jag myste i solen vid Themsen, och lyckades faktiskt skriva 1500 ord till nano, för hand, medan flickan sov i sin vagn. Vi gick tillbaka till kontoret för lunch, och för en gångs skull hade de gjort en faktisk maträtt till oss! Har du hört att britterna inte alls kan laga mat? Ja precis, det stämmer. Men idag fick vi en jättegod tomat- och mandelsallad! Och någon slags macaronipudding, men den var inte en så stor sensation.

Jag kan inte förstå att vi ska flytta härifrån snart. Bara en liten tanke som har surrat runt i mitt huvud hela dagen.


På eftermiddagen skulle Lena på ett möte i närheten av Waterloo, så jag åkte dit och fann mig själv strosa iväg till London Eye. När jag sedan skulle tillbaka till Waterloo station hittade jag en genväg. Dessvärre visade den sig leda till St George cathedral i Southwark... Jag fick virra runt lite innan jag hittade rätt.

Johanna och jag tog en sväng runt Oxford street på kvällen, och vi tittade på juldekorationer... Och smink. Min hand såg ut som en clowns misslyckade färgpalett när jag blivit lite för ivrig med ögonskuggor... Oops. Köpte med mig en väldigt fin champagnefärgad minipalett hem.

En klassiker

26 November 2013 

Dagens look! Körde väldigt klassiskt, med pärlor och rött läppstift, ljusljus ögonskugga och bevingad eyeliner. Lekte med andra ord lite på morgonen... Har även en känd klassiker bakom mig! #fyndignörd

Måndag i Jessieland

25 November 2013 

De senaste dagarna har jag haft väldigt stor lust att bygga ett fort av kuddar, gosa ihop mig där inne med varm choklad och en filt, och titta på Mary Poppins. Det jag kan göra åt den längtan just nu är att lyssna till filmens soundtrack, vilket jag har gjort en massa. Den är så mycket mys att jag vet inte vad <3

I övrigt idag har jag ägnat flera timmar åt NaNoWriMo, som går sådär för tillfället. Jag brukar ha svårt med den andra veckan, och sedan dess har jag inte skrivit tillräckligt... Alls. Men jag jobbar på det, och kämpar vidare! Efter 3000 ord idag började ögonen dock kännas lite fyrkantiga, så jag drog på mig löpardojjor och sprang en runda på eftermiddagen. Det är ganska kyligt väder här nu, men det var fantastiskt med ordentligt syre i hjärnan. Upgrade complete!

När jag kom hem blev jag sådär vansinnigt vrålarg igen, och förvandlades till Hulken. Det må vara så att ingen annan finner de här bilderna roliga, men jag har accepterat mitt öde som för alltid missförstådd i och med min urusla humor... Se så söt jag var! Det är roligt att vara Hulken. Synd att Bruce Banner aldrig verkar ha fullt så festligt när han är grön.

Nu ska jag fortsätta med min kära roman, glatt lyssnandes på musikallåtar från Mary Poppins, Hairspray, och Once More, With Feeling (sjätte säsongen av Buffy). Motivationen pumpar, typ. Också, här är en uppdaterad bild på min vägg, är den inte tjusig? Alla doktorerna (!), och en massa NaNoWriMo-anteckningar.

Julmarknad

24 November 2013

För övrigt så fangirlar jag även smink. Gick tillbaka till en av vårens största favoriter idag, med guld- och persikofärgade ögonskuggor, och ett rosa skimmer. Det var så roligt att lägga den sminkningen igen!

Jag traskade iväg till gudstjänsten på morgonen, som ju blev lite speciell idag, i och med att kyrkan fortfarande var inredd á la café. Jag uppskattade verkligen dagens predikan, av Andrew, som bland annat kom med den här inspirerande meningen: "Han [Jesus] vill att vi ska sträcka oss framåt, åt den framtid vi längtar efter, och leva den nu". Jag gillar den verkligen, den idén, att inte bara våga tro och ta vara på sina drömmar, utan att faktiskt aktivt ta åt sig dem och göra dem till sitt nu. Något jag lär grunna på och ta till mig, och förhoppningsvis lyckas göra också - mer för att jag vill än att Jesus vill att jag ska, men kul att vi kommer överens.

Återigen snörde jag på mig ett rött, gulligt förkläde, och fick idag hjälpa till att sälja julprydnader - en mängd olika tomtar och ljusstakar. Så många att kunder den sista kvarten på julmarknaden fortfarande lyckades hitta nya sorter som jag inte sett innan. Det var fullt med folk mest hela tiden, och mycket att göra. I början var jag lite besviken att jag inte hade samma kontakt med besökarna som när jag hälsade välkommen i torsdags, men det blev ordentligt roligt efter lunch (mysteriet löst - blodsockerfall). Eftersom det var sista dan gick flera av volontärerna runt från stånd till stånd och passade på att köpa det de hade spanat in - jag fick med mig en jättesöt liten tomte hem, tillsammans med julmust till mig och Johanna. Hennes efterlysta polarkaka fick vi dock klara oss utan - den sorten hade det redan tagits taberas på. (Nyhet av särskilt intresse: ordet taberas finns inte med i min dators ordlista). Trots att jag stod nere i salen lyckades jag komma upp i kaféet för lite bilder, och snodde åt mig en kvarts samtal med Rob, för att höra vad han tyckte om gårdagens jubileumsavsnitt!

Mot slutet av marknaden sjöng kyrkokören fyra sånger, och Mikael förklarade sedan julmarknaden avslutad. Besökarna gick efter ytterligare en kvarts småprat iväg, och kvar var en hög trötta volontärer som surrade runt. Efteråt väntade nämligen nedplockandet av hela marknaden, bort med allt som inte sålts, montera ned alla stånd, bära undan alla extra möbler. Jag och mina kollegor spenderade säkert tio minuter åt att gå igenom varenda en av våra femton lådor minst fem gånger i jakt på en särskild hög tomtar. Jag hade packat ned dem i botten på en låda till efterförsäljning, men när jag sedan gått iväg för att bära bort hyllplan hade den lådan sugits in i ett maskhål. Efter mycket om och men hittade vi tomtarna, och de kunde komma till rätt plats. Skam den som ger sig!

Transformation! 

Jag gick upp i prästgården och fick med mig ett par lussebullar hem innan jag gick, vid halv åtta. Kyrkan var vid det laget nästan sitt vanliga gamla jag igen, men vårt stånd var ordentligt nedpackat där det ska vara, och ligga och vänta till nästa år. Efteråt vankades det tydligen en fest för alla som hjälpt till, men jag gick som sagt innan dess, fullkomligt utmattad efter den långa dagen. Framför allt mina fötter hade för flera timmar sedan börjat planera en massaker mot alla skotillverkare i hela världen, så det kändes bäst att ta mig hemåt. Jag sade hejdå till Rob och flera andra innan jag gick, mycket nöjd med dagens insats, trots allt. God Jul igen - BARA EN MÅNAD KVAR!!!! Aaaaaaah...! Ja nej men god jul!

Därför att det inte är fel att TYCKA OM saker!

23 November 2013 

Tog tag i mitt liv igen och gick ut och sprang imorse. Hurtpoäng!

På eftermiddagen gick jag till svenska kyrkan (ja, igen), den här gången inte för att hjälpa till, utan för att fika och gå runt och mysa av julförberedelserna. Det var jätteroligt att gå runt där och inse att jag stannade massvis av gånger för att prata lite med vänner och bekanta. Jag har VISST kompisar! (Internskämt hosthost). Jag är verkligen glad att jag engagerat mig så pass mycket som jag har i svenska kyrkan. Andrea och jag fikade tillsammans, och jag festade loss på deras helt himmelskt goda laxsmörgåsar. Allvarligt talat, om en sådan smörgås bad mig att gifta mig med den, så skulle jag tacka ja utan att tveka. Nomnomnomnomnom. Gick också runt och bara tittade på myset och kände den ordentliga svenska julkänslan infinna sig, och drack stark, varm glögg. Vi stod sedan och pratade med Rob en lång stund, och peppade alla tre inför kvällens stora händelse. Att kunna föra intressanta samtal med andra exalterade Whovians <33

Westfields galleria, som vi älskar av anledning bland annat ISRINK (!!) och live musik. 

Middag åt vi, jag och Andrea, i Westfields galleria innan filmen, och jag kunde inte låta bli att titta på klockan ungefär varannan minut. Jag var rädd att vi skulle missa det. Trots att vi hade en och en halv timmas marginal, och att vårt matställe låg precis under bion. Jag kontrollerade även att jag hade min biljett ungefär hundrasjuttiofyra gånger. Man tar liksom inga chanser med ett jubileum. Framför allt inte det jubileum jag skulle se, på bio, i 12D 3D. Jag var en massa exalterad entusiasm före filmen, och snarare en hoptryckt liten boll av iver, mer än en människa. Jag bor i London, och kan vara med på riktigt, under detta underbara historiska ögonblick: 50-årsjubileet av världens längsta (och bästa) science fiction-serie, den brittiska tv-kulturens kronjuvel, en absolut kultklassiker - Doctor Who. The Day of the Doctor sågs av bland annat yours truly på bio. I London. Lyckan var total. Jag fick bara påminna mig själv innan det började om hur man andas. Det var så otroligt kul att se den bland en massa andra fantastiska entusiaster, som skrattade åt samma skämt och förstod alla referenser. Jag satt och pratade med flera andra biobesökare innan det började, och glädjen som fanns hos oss allihopa var så fin! Jag satt där, en passionerad och allmänt bortkommen nittonåring, och diskuterade aspekter ur en tv-serie med en trettiofemårig man och hans elvaårige son, en femtioårig familjefar, två nördar i tjugoårsåldern, och ett ungt par. Och vi var alla där av samma anledning. Det var jättefint. Och jag satt kvar efter avsnittet och tittade på alla som glatt började diskutera och utbyta åsikter, reste sig upp och gick, tills det bara var ett fåtal personer kvar. Jag och Andrea var de sista att gå (vilket brukar hända när jag går på bio, jag sitter gärna kvar genom alla eftertexter!) Jag kan inte nog uttrycka hur stolt jag är över att vara en del av Doctor Who-fandomen.

Jag hade fått fatt i en VIP-biljett, som jag beställde helt enkelt för att de hade de bästa platserna kvar. Aah! Lädersäte ftw.

Efter att ha pratat igenom våra första intryck tillsammans, sade Andrea och jag god natt, och tog oss iväg åt olika håll i natten. Jag promenerade en bit innan jag hittade en passande buss - det tar inte alls lång tid att gå, men i den mörka och framför allt extremt kyliga natten känns ändå buss som det bästa valet - fortfarande svävandes på TARDIS-blåa moln. Jag var så långt från besviken man kan komma, och även om jag skulle kunna peta på några detaljer, så är jag bara så glad att inte göra det. Jag är nöjd. Jag är glad. Jag älskar den här tv-serien. Det heter inte att vara galen, det heter att vara entusiastisk, passionerad, och... Ja, kanske speciell. Dit kan jag sträcka mig! Haha. Efter att ha surrat runt hemma i ungefär en timme, fortfarande med för mycket adrenalin för att kunna somna, blev jag plötsligt knastrött. Det tar på krafterna att nörda omkring i livet. Men det är det värt.

John Green said it best! 

Rusty ain't gonna cut it

22 November 2013

Tillbaka i leken igen! Jag har äntligen fått tummen ur och kan återgå till att engagera mig i lookbook igen! Den här tog den kära Johanna innan vi tittade på Hungerspelen för ett par dagar sedan, och det är den nya klänningen jag nämnde. I övrigt gjorde jag verkligen inte mycket den här fredagen - jag tog mig tid att sova ikapp, så att mitt huvud på kvällen fungerade som vanligt igen :)

Från oss alla till er alla

21 November 2013 

Ungefär så sade svenska kyrkan och alla dess volontärer idag när vi öppnade årets stora Julmarknad för allmänheten.

Jag totade runt i min nya klänning från H&M, som jag älskar, och antagligen kommer tota runt i under julhelgen också (<3), med ett vackert, gammaldags, rödmönstrat förkläde över. Jag var så söt så! Så söt till och med, att en av besökarna frågade om han inte fick ta ett foto. Jag hade ingen direkt station, då det var många volontärer idag - ungdomar från svenska skolan var där och hjälpte till större delen av dagen. Så jag hamnade precis vid dörren i början, och istället för att inte göra någonting började jag hälsa alla välkomna, log och nickade, svarade på frågor, och hjälpte till att ta betalt. Mina mest använda meningar under dagen: "The fair is downstairs, and then we have a café up in the church, right up these stairs", "That's two pounds please, enjoy!", "Yes, the restrooms are to the left down these stairs", och "Thank you, have a good day/nice evening!" När en av kyrkans organisatörer kom förbi en timme in efter öppningstid tyckte hon att det var så bra att jag stod där att hon bad mig fortsätta. Jag klagade inte, det var jätteroligt! Lite allmänt iskallt bara, med öppen dörr och kyla som strömmade in. Men jag fick på mig halsduk och vantar, och från och till en jacka.

Den som egentligen var ansvarig för att ta betalt för inträdet (och som också gjorde det, bra mycket bättre än jag - huvudräkning...) var en brittisk man vid namn Rob. Rob är min nya bästa brittiska vän, även om han inte vet det själv. Vi hade jätteroligt under större delen av dagen, och stod och pratade så snart det inte var fullt med folk. Det framgick snart att vi har en massa gemensamma intressen, och vi kunde till min stora glädje diskutera de många tv serier vi båda tittar på. !!! Det var verkligen jätteroligt, och så trevligt att prata om Doctor Who med en faktiskt brittisk person. Vi utvecklade också ett smidigt system med betalningen, där jag var den som hälsade välkommen och gav information, och blev mellanhanden som bytte pengar och biljett med Rob och besökarna.

På eftermiddagen fick jag gå upp och jobba en stund i kaféet, när skolungdomarna hade gått hem. Det var lite underligt att gå upp i kyrkan och istället för det vanliga rummet finna en stor matsal, som var riktigt mysig. Deras fikabord var helt brutalt, och mina ögon åt upp precis allting. Jag ska hjälpa till igen hela söndagen, men på lördag ska jag bara dit för min egen skull - och då ska jag passa på att smaka något av allt det goda! Den sista timmen blev det lite slött i kaféet igen, så jag smet ner till Rob och hjälpte honom med de sista besökarna - den sista vågen med kontorsklädda män kom vid halv sju.

Jag har saknat några av de förberedande jultraditioner jag brukar ha i Sverige, men den här julmarknaden botade lite av den längtan. Det var så kul att se hela kyrkan full med folk och julmys, och fullkomligt transformerad från vad jag blivit van vid. Det var också jättebra stämning mellan alla som hjälpte till, och jag pratade med många trevliga människor, både volontärer och besökare. Blev lite polare med en ung man som hette Rory! Poäng, yes I think so? Haha.

Jag ser verkligen fram emot att hjälpa till igen på söndag - så pass att jag nästan skrev upp mig för lördagen också, men det blev trots allt inte så. Då ska jag se till att ta ordentliga foton istället (som kommer att hamna i det här inlägget, så kom tillbaka på söndag!), och kanske julmysshoppa lite grann. God Jul!

Funk

20 November 2013 

Det här med att blogga är alltid lite svårt, när man skriver om sitt eget liv. Vad delar man med sig av? Vad håller man för sig själv? Och när man vill berätta någonting som är i en gråskala mellan de båda, hur sållar man? Knepigt det där.

Jag var tyvärr kvar i min funk från igår under större delen av dagen, vilket gjorde för en ganska dålig dag, trots att jag följde mina planer och faktiskt tog mig ut i världen. Promenerade från Westminster till Temple, där krigsskeppet The Wellington ligger, och är en gratis utställning i sig. Dessvärre, insåg jag när jag kom dit, är den bara öppen måndagar och söndagar.

Jag åkte till Science Museum istället, mycket för att kika på de Doctor Who-muggar jag hört ryktas om att de skulle ha där. De hade mycket väl muggar, men jag insåg att jag tyckt att de såg mycket finare ut när de var fyllda med varm choklad och marshmallows, som i bilderna på tumblr. Jag gick ändå runt på ett par av utställningarna, och förundrades över Yuri Gagarins liv, och hur läskigt det är med människorna och rymden. Fascinerande, men läskigt. Vi är ju så små.

På kvällen, efter en välbehövlig paus hemma, då jag faktiskt lyckades peppa upp mitt humör lite grann, möttes Andrea, Johanna, och jag på Starbucks i South Ken för en sen kaffedrink. Vi pratade och skvallrade och pratade i vanlig ordning, sådär som man gör. När de stängde vid tio sade Johanna och jag god kväll till Andrea, och åkte bort till Westfields shoppingcenter, där vi klockan midnatt skulle titta på nördpremiären av The Hunger Games: Catching Fire. Detta inte för att vi är extrema nördar när det gäller just Hungerspelen (men väl så mycket annat), utan för att den visningen passade bäst i vårat gemensamma schema. Betyget från mig landade på 3/5, väldigt snygg rent visuellt, riktigt bra skådisar, men saknade några detaljer, och precis som boken, inte en egentligen toppenstory. Jag vill dock ändå påstå att den här filmen var mycket bättre änden första, då den fick mig att bry mig om karaktärerna på ett helt annat sätt. Rekommenderas att se den? Jodå. Absolut.

Oväntat omslag

19 November 2013 

Den här dagen var en helt brutal dag, om man ser till aspekten känslokarusell. Färgerna gick från klart solgult till mörkt dystert lila. Ibland är det jobbigt att vara en passionerad varelse, helt befriad från rationalitet. Livet.

Jag hade i alla fall en helt underbar förmiddag. Återigen valde London att visa sig från en av sina bästa sidor, med klarblå himmel, och skinande sol. Jag åt brunch med en sovande Rosie på favoriten Costa, vilket var mycket trevligt, och fortsatte att planera min nanowrimo-roman - jag är äntligen riktigt pepp på den igen, så det ska bli kul att ha lite maraton de kommande dagarna. Sedan promenerade vi en lång sväng genom Green Park och St James's Park, som är vacker och mysig och allmänt fin att hänga i. Jag gick in mina nya skor och fick bara ett skavsår - success!

Jag fick ett par typiskt brittiska kommentarer idag, som jag fann allmänt underbara: Mark, en av kontorspersonerna på jobbet, varnade mig för det nymoppade golvet: "Watch your step, darling, it's still a bit damp", och en personal på tunnelbanan hälsade mig när jag gick igenom grindarna med "Have a nice day, ma'am". När jag får sådana kommentarer blir jag alltid så glad, och det lyser upp i princip hela min tillvaro, och jag vill egentligen bara ge personen som givit dem en kram med ett "Åh, ja, I love you too! Mmm!" Det är bara så gulligt att de säger sådana saker i rena förbifarten till främlingar... Jag tycker om.

Sedan, på kvällen, hamnade jag som sagt i stormigare väder, när omständigheter gjorde att jag fick lägga om mina planer. Jag tycker alltid att sådant är jobbigt, och det gör mig lätt ledsen. Något att jobba på, definitivt. I may not have it all mapped out, the way that you do, but, I can change my plans with no regrets, if that's what I choose. (Textrad från Turn Signal, Alan Lastufka & Luke Conard).

Jag är Hulken

18 November 2013 

Dagens mög: var egentligen nattens mög: jag hade en massa problem med att sova, det tog mig flera timmar att somna, och sedan låg jag vaken mellan tre och fem... Försov mig på grund av det en halvtimme och fick skynda mig igenom morgonrutinerna.

Dock kom jag i tid till jobbet, även idag var jag på kontoret innan Lena och Rosie kommit dit, vilket är en bekväm trygghet jag lagt mig till med. Rosie var en gnällspik idag och har ännu inte fattat ekvationen att hungrig + matvägran = inte mätt. Hon var dock glad och söt på morgonen, och allmänt pepp på livet. Hennes pepphet på livet brukar te sig som så att hon gärna står upp och dansar lite, eller sitter i famnen och viftar omkring med hela kroppen, samtidigt som hon fascinerat tittar omkring sig, och försöker, förstås, äta precis allting i hela världen.

Skrämmande bebis attackerar! hände idag, när hon flaxade runt i famnen på mig, och PLÖTSLIGT KOM ETT JÄTTESTORT BEBISGAP MOT MIG OCH FÖRSÖKTE ÄTA UPP MIG AAAAAHH!!! Jag är helt ärlig när jag säger att jag på riktigt blev lite rädd, och mitt hjärta bultade lite. Jag tänker anta att det var vinkeln som gjorde skrämseleffekten, för även om ett bebisgap bara är en liten mun utan tänder, så blir det läskigt när det kommer flygande ovanifrån, med en tydlig vilja att äta upp en. Jag ska inte ljuga, jag lade ner Rosie på golvet en stund efter det. Hon fick dregla på något annat än mitt ansikte en stund.

Här syns en vacker bild på den kan tyckas något dystra novemberpark vi promenerade i idag.

Vi tog en två timmars promenad genom Southwark Park och bort mot London Bridge, i det faktiska höstväder som London äntligen har fattat, innan vi kom tillbaka till kontoret (där vi, som sagt, var griniga och hungriga som tusan men absolut inte skulle äta något). Jag underhöll kannibalen till dess att Lena tog med henne för att gå på bebissim.

Jag strosade runt i Westfields galleria sedan efter jobbet, och köpte ett par nya skor, då mina kängor skaffat munnar och leker att mina tår är deras tänder. Såg till att välja ett par i bättre kvalité den här gången... Vuxenpoäng? Jag upplevde också den happening det är att gå in på Lush, där en jättetrevlig tjej tog sig an den vilsna själen som var jag, och förklarade och visade en massa om hur deras hudvårdsprodukter fungerar. Det var jätteintressant och kul att vara där inne! Fick med mig någon slags superbalsamhejsanhoppsansak och en krämig extradeluxe ansiktsmask hem.

Såg till att äta inne på Westfield också (alltså. Westfield är så mitt nya favoritställe. Gallerior <3), på en vietnamesisk bar. Jag vet inte om jag har ätit så understruket vietnamesisk mat förut, men njöt i alla fall massvis av de nudlar med kyckling och grönsaker som jag serverades. Upptäckte även att chili ibland går på maskerad till tallrikarna som paprika, och fick kasta i mig en hel del vatten. Men det var verkligen jättemycket mums. Hos familjen som satt och åt bredvid mig hade vi dock en mycket misstänksam medelålders kvinna, som flera gånger påstod att hon gärna smakade allting, men petade oerhört suspekt i sin mat.

Här är en knivskarp bild på min mat, som ironiskt nog åts med trubba pinnar. 

På kvällen när jag kommit hem (och lyckats slita mig från tumblr...) provade jag den nya ansiktsmasken jag köpt, som heter Love Lettuce. När man tar på sig den förvandlas man till Hulken, men en glad Hulk, för det mjuka, kylda gojset är helt underbart att smörja in ansiktet i. När jag tog av det, och tyvärr slutade vara Hulken, hade min hud förvandlats till en mjukare och lyckligare version av sig själv. Ah...

Ett tjusigt fotografi har vi här av den ovan nämnda Hulken. 

Tack för idag!


(Allvarligt talat, jag kan inte få fram några bilder här längre. Vad är problemet???) 

Vardagssöndag (?)

17  November 2013 

Låt mig dela med mig av underliga detaljer ur min dröm: jag och min lillebror var på utflykt med familjevännen David Tennant (!), och en av mina flatmates hade bytt ut vår toalett mot ytterligare ett badkar.

Efter de festligheterna gick jag upp och traskade med min kära Johanna iväg till kyrkan för dagens gudstjänst. Hela kyrkan leker hela havet stormar nu när den årliga Julmarknaden närmar sig, och jag ser fram emot att hjälpa till i helgen! Jag har anmält mig för tjänstgöring som volontär hea torsdagen och söndagen.

Jag kom hem efter en mindre lunch och karnevalrunda (nästan, vi misslyckades med att fånga ett gosedjur i en sådan där automat... Skojigt vilt liv här i storstan!), och blev sur när bloggen inte ville samarbeta med mig. Jag vet inte varför den plötsligt vägrar låta mig lägga upp bilder, det har faktiskt inte hänt förut. Jag ska undersöka saken noggrannare imorgon, se om det har ändrat på sig. Efter det spenderade jag ett par timmar med att få min nano-roman med att bli kul att skriva igen, och kunde fördjupa mig i min världs mytologi, vilket var spännande.

På kvällen mötte vi upp vår bästa middagsgäst Andrea igen, och fann oss idag på väg till Gourmet Burger Kitchen i Earl's Court. Kvällen besmyckades av ett mysigt duggregn, förutom gott sällskap och god mat... Och många pinsamma minnen från svunna tider som förhoppningsvis aldrig kommer att se ljuset skriven i text på internet. Efter några timmar åkte vi hem, och nu väntar sängen med de vanliga löftena om ett för varmt duntäcke, två något knöliga kuddar, och en tidig uppstigning imorgon. Ah... Det var den söndagen det.

Så oerhört dryg jag ser ut att vara. Men gillar min sminkning, och min vackra gloria från taklampan...

#lifewithbaby

14 November 2013 

Dagens intelligenta: att jag valde mina joggingskor på morgonen. Det behövdes.

Kom till jobbet i god tid och blev glad när den fruktade bajsblöjan inte var en bajsblöja, utan bara en vanlig kissblöja. Ah, bebislivet. Vi lekte en stund, Rosie och jag, och gick sedan ut på en promenad. Vi gick till Southwark park och traskade en stund, men sedan blev jag uttråkad på det, och den parken är ju inte så stor. Därför åkte jag bort till Green Park och tog en svängom med vagnen där, och in i St James Park. När jag kom tillbaka till Green Parks tunnelbanestation fick jag dock höra den glada nyheten att Jubilees linje var avstängd, precis min sträcka, efter ett brandalarm i Westminster.

Jag hade inte räknat med det.

Orolig att Rosie skulle vakna och vara sur och hungrig, hurtade jag iväg, genom Green Park, längs med St James Park, till Westminster, följde Themsen, över Blackfriars Millenium Bridge, bakgator runt till London Bridge, iväg till Bermondsey och tillbaka till kontoret. Tack och lov vaknade inte Rosie förrän vi var över halvvägs, och hon tittade bara på mig resten av vägen, och jag kunde mata henne ordentligt utan för mycket gnäll när vi kom hem.

Lite bilder från dagen:

Vacker Londonhöst

13 November 2013 

Jag har en massa jättevackra bilder som jag vill lägga upp ordentligt, men blogger vill inte samarbeta. Jag ska redigera in dem senare. Märk min irritation i fetstil.  

Idag tog jag med Rosie på en lång promenad längs Themsen. Vi gick hela vägen från Westminster tillbaka till kontoret, och det var en helt underbar höstdag. Jag passade på att ta vissa snapshots längs vägen!

När jag skulle hem åkte jag från Monument, vilket är en av de mest underliga tubstationerna i London, då det är precis samma station som Bank. Följande hände: jag gick in i Monumets station, och kom ner i Banks station, efter att ha åkt på två olika rulltrappor. Jag gick genom en korridor och uppför två vanliga trappor till. Sedan gick jag ner för en trappa, och kom fram till perrongen där mitt tåg gick ifrån. Så roligt har vi i tubstationen i London!

På vägen hem köpte jag min VIP-biljett till The Day of The Doctor. Bra plats, bra bio, så mycket entusiasm! Tänka sig vad skoj jag ska ha.

Nordiska gudar och sånt

12 November 2013 

Efter en dag av att göra i princip ingenting var det trevligt att Johanna drog med mig på bio. Vi har upptäckt att vi har inte mindre än två stycken väldigt nära där vi bor, i ett förvånansvärt stort köpcenter. Gissa var jag kommer gå lös på skönhetsprodukter innan jag åker hem?

Vi gick och tittade på Thor: The Dark World, trots att ingen av oss sett den föregående filmen i serien. (Jag har dock senare insett att jag visst sett åtminstone halva Thor innan...) Johanna är dock ett äldre Marvel-fan än vad jag är, och jag har börjat suga till mig allt Marvel jag kan på sistone (Joss Whedon gjorde The Avengers, kom igen! Dessutom den jätteroliga serien Marvels Agents of S.H.I.E.L.D.). Ofta med superhjältefilmer från just Marvel kan man hoppa in lite varstans - man förstår kanske inte alla referenser, men det är fortfarande bra underhållning. Samma sak gällde med den nya Thor, underhållande och visuellt väldigt snygg, men rent manusmässigt saknade den lite intresse. Den är ju en del av Marvels "fas 2", och Johanna och jag kunde enas efteråt om att den var mycket av en transportsträcka, vilket var lite synd. Jag klagar förstås inte när jag ostört kan titta på Tom Hiddleston som Loki, och jag älskar Marvels underbara humor, så det var ändå en helt okej film!

I övriga peppiga nyheter så finns det biljetter kvar till 50-årsjubileumet av Doctor Who, på den bion som ligger sådär bra och nära, så det är ett stort wohoo!

Nanomaraton

9 November 2013 

Idag hade jag en sådan där underbar skrivardag, när jag kunde sitta länge och fokusera på min histora, och jag hade riktigt, riktigt roligt. Jag började skriva ur en annan karaktärs perspektiv idag, och det var väldigt, väldigt kul, gav en helt ny atmosfär till min roman. Jag har hittat ett Costa väldigt nära där jag bor (en halvtimmes promenad, max), och spenderade hela dagen där i ett hörn. Jag är mycket glad att kunna meddela att jag nådde mitt mål för dagens maraton på 20000 ord!

Graciös á la byrå

8 November 2013 

Dagens musik: underbar blandning av Meghan Tonjes

Idag frös jag som en liten isbit på jobbet - gick allvarligt talat runt i en stickad tröja och två fleecejackor. Strök även med vantar på. Det är väl det jag har att berätta... Det var inte den mest stimulerande arbetsdagen.

För att fortsätta tala om den smidighet jag inte besitter: Idag har jag haft ett flertal nära döden-upplevelser. När vi städade garderoben och tvättrummet sista timmen var jag fruktansvärt nära att ramla baklänges ner för trappan, från det översta steget. Jag lyckades återfå balansen, men det var ändå lite obehagligt. Tänkte dock glatt att "Vad säger vi till Dödsguden? Inte idag!" och var bara en minut efter det på väg att ramla igen. Haha. Okej, Ödesgudinnor, jag hajar grejen. Ni bestämmer. Förlåt. Ett litet tag senare gick jag för att slänga ut soporna, och passade på att ta reda på vad det var för väder utomhus. Jag blev så glad att det regnade att jag tog ett förtjust litet skutt - och halkade på det hala golvet efter mina blöta skor, och var nära att dratta på ändan inne på lagret. När vi gick på tunnelbanetåget snubblade jag över en annan människas fötter och fullkomligt halkade ner på mitt säte. När jag skulle upp kom jag bara halvvägs och ramlade tillbaka ner på sätet igen, innan jag kunde resa mig på nytt. Ah... Smidigheten. Jag är grace personifierad, tror jag.

Efter jobbet undsatte vi en Rebbi i nöd. Tyvärr fungerar ju inte alla au pair-familjer som man som au pair kan komma till, och idag behövde Rebbi flytta från sin. Så vi tog med oss henne hem till oss, och hon fick bunka i min säng. Vad har man vänner till?
Vi hade även planer att äta middag med Andrea, så det var vad som hände återstoden av kvällen!

Bloggen gick sönder

(så föråt att de här inläggen kommer så sent, servern har varit nere i tre dagar)

7 November 2013 

Idag vaknade jag på det sämsta sättet: jag vaknade inte av alarmet, men det var med i min dröm, och det var min uppgift att stänga av det. Det var precis lika frustrerande som det är för Phoebe i The One Where They're Up All Night. Till slut kom Johanna in och i förbifarten sade "det är ditt alarm", vilket äntligen fick mig att vakna så jag kunde få tyst på oljudet.

Idag var jag fancy klädd och kände mig som en riktig kontorskvinna, i tunna ljussvarta/grå strumpbyxor, högklackat, och svart kjol. På förmiddagen tog jag med mig Rosie till stan, vi åkte bort till Green Park och tog vår promenad där - jag har tröttnat lite på områdena allra närmast kontoret. Det var återigen en trevlig höstdag, och flera människor tog vackra höstkort i parken, och kastade glatt omkring vackra löv för dramatisk känsla i sina foton. Jag nöjde mig med en ödslig park bakom stängsel.

På kvällen började vi med advents- och luciasånger på kören! Det har jag verkligen sett fram emot, det ska bli så roligt att gå Luciatåg igen! Jag har dock en hel del att öva på, för det är många nya arrangemang jag inte sjungit tidigare. Dessutom vill jag ibland ludda iväg till sopranstämman och inte hålla mig på mina altstämmor, så det blir till att träna ordentligt innan de stora framträdandena i olika kyrkor och katedraler här runt i London!

Londoniskt regn och andra nyheter

6 November 2013 

Jag har fortfarande ganska dåligt med flyt. Och massa sömnbrist. Aaaah, nanowrimo-symptom!

Vaknade i alla fall idag igen, och gjorde mig presentabel att åka iväg till jobbet. Det regnade hela morgonen (och hela resten av dan), och jag glömde mitt paraply. För att hantera kylan hade jag dessutom min höstkappa istället för regnjackan.

Jag tog Rosie på en promenad vid lunch, och traskade omkring i regnet. Försökte även äta lunch, men det ville sig icke. Traskade tillbaka genom regnet istället. Den här gången med paraply! Massa mys. Tog även den mest stereotypiskt engelska bilden någonsin:

Sedan hängde jag länge på kontoret med Rosie, vi lekte lite, bytte blöja, åt ett par gånger... Men vi blev lite uttråkade båda två. Så vi tog en promenad igen, ut i den mörka eftermiddagen. Egentligen skulle jag bara jobbat till klockan tre, men Lena bad mig stanna till fem. Det råkade sedan dras över till sex, när jag skulle ha varit på ett Costa för ett nanowrimo-write in. Jag kom dit ungefär en timme senare, och hoppades att ingen skulle märka fläcken bebiskräks jag hade på axeln (som Rosie tyckte förbättrade min nya kofta). 

Jag hann skriva ungefär 700 ord. Min dator visade på 90% batteri, vilket tydligen inte är mer än 30 minuter. Tio minuter senare varnade den att det bara var fyra kvar. Jag var dock beredd på detta, och hade med mig laddare och adapter. Kopplade in den i uttaget, men inte en enda signal. Så var det med den saken. 

På väg hem sedan hände ett antal olika saker som gjorde att jag kom hem sent - den närmaste ingången till tunnelbanan var tillfälligt stängd, och det var "severe delays" på min linje. Det är alltid lika obehagligt att höra meddelande på högtalaren som säger "there are no trains going between Victoria and Brixton, due to a passager under the train at Pimlico". Värre hade det ju dock varit i rusningstid... 

(Okej, lite överdrivet många bildklipp kanske. Men det här är den roligaste videon, och så lättrelaterad för mig just nu. Sen... Ja, jag tar varje god ursäkt att peta in Dan i något inlägg!)