Jag har en kompis som försöker lära sig svenska, och han har efterfrågat svenska sånger. Efter att ha rannsakat mitt minne (och rådfrågat youtubespellistor) skickade jag honom bland annat Lisa Nilsson och Ted Gärdestad. Deras sånger har nu snurrat runt, runt, runt i huvudet på mig hela dagen. Jag var ensam hemma med order om att städa huset, och det var ju perfekt. Jag dansade runt i köket och sprejade alla ytor samtidigt som jag gapade Varje gång jag ser dig för full hals. Jag dammsög alla förbaskade heltäckningsmattor (i orelaterade nyheter kan jag berätta att jag aldrig tänker acceptera heltäckningsmattor i mitt framtida hem) och sjöng innerligt Himlen är oskyldigt blå. När jag organiserade Noahs många gosedjur blev det Handens fem fingrar. Jag hängde upp tvätt och drömde om sommaren till Sol, vind, och vatten. Min osynliga publik var otroligt hänförd. Lite Sverigekänsla sådär kan ju inte skada ibland!
måndag 27 april 2015
Hemlängtan?
27 april 2015
Jag har en kompis som försöker lära sig svenska, och han har efterfrågat svenska sånger. Efter att ha rannsakat mitt minne (och rådfrågat youtubespellistor) skickade jag honom bland annat Lisa Nilsson och Ted Gärdestad. Deras sånger har nu snurrat runt, runt, runt i huvudet på mig hela dagen. Jag var ensam hemma med order om att städa huset, och det var ju perfekt. Jag dansade runt i köket och sprejade alla ytor samtidigt som jag gapade Varje gång jag ser dig för full hals. Jag dammsög alla förbaskade heltäckningsmattor (i orelaterade nyheter kan jag berätta att jag aldrig tänker acceptera heltäckningsmattor i mitt framtida hem) och sjöng innerligt Himlen är oskyldigt blå. När jag organiserade Noahs många gosedjur blev det Handens fem fingrar. Jag hängde upp tvätt och drömde om sommaren till Sol, vind, och vatten. Min osynliga publik var otroligt hänförd. Lite Sverigekänsla sådär kan ju inte skada ibland!
Jag har en kompis som försöker lära sig svenska, och han har efterfrågat svenska sånger. Efter att ha rannsakat mitt minne (och rådfrågat youtubespellistor) skickade jag honom bland annat Lisa Nilsson och Ted Gärdestad. Deras sånger har nu snurrat runt, runt, runt i huvudet på mig hela dagen. Jag var ensam hemma med order om att städa huset, och det var ju perfekt. Jag dansade runt i köket och sprejade alla ytor samtidigt som jag gapade Varje gång jag ser dig för full hals. Jag dammsög alla förbaskade heltäckningsmattor (i orelaterade nyheter kan jag berätta att jag aldrig tänker acceptera heltäckningsmattor i mitt framtida hem) och sjöng innerligt Himlen är oskyldigt blå. När jag organiserade Noahs många gosedjur blev det Handens fem fingrar. Jag hängde upp tvätt och drömde om sommaren till Sol, vind, och vatten. Min osynliga publik var otroligt hänförd. Lite Sverigekänsla sådär kan ju inte skada ibland!
söndag 26 april 2015
Lugna lekar
26 april 2015
Dagen efter balen kändes det faktiskt ganska skönt att bara leka lite fint och stillsamt med Nuss-Nuss...
Dagen efter balen kändes det faktiskt ganska skönt att bara leka lite fint och stillsamt med Nuss-Nuss...
"Den, bunny!" Vad säger den där då? "BAAA!" |
Akrobatiska bussresenärer... (Ja, det var jag som lekte med dem) |
lördag 25 april 2015
Vi välkomnade våren (och dansade hela natten)
25 april 2015
Svenska Kyrkan i London anordnar Valborgsfirande, som slog ut i blom i helgen, istället för på faktiska datumet Valborg. Jag skulle från början ha jobbat eventet som servitris, men den planen ändrades. Dock ville jag inte missa festligheterna totalt genom att inte vara där, så jag köpte en biljett till årets Vårbal och hade en helt fantastisk kväll som gäst.
Svenska Kyrkan i London anordnar Valborgsfirande, som slog ut i blom i helgen, istället för på faktiska datumet Valborg. Jag skulle från början ha jobbat eventet som servitris, men den planen ändrades. Dock ville jag inte missa festligheterna totalt genom att inte vara där, så jag köpte en biljett till årets Vårbal och hade en helt fantastisk kväll som gäst.
Först sjöng kyrkans herrkör, Ulricae Drängar, in våren på the bandstand i Regents Park. |
Därefter bjöds på champagne och mingel i Prästgården, innan vi kom ner i Svenska Salen till vackert dukade bord |
Trerättersmiddag åts till god konversation med glada bordsgrannar |
Efter middagen blev det vals och annan dans, och jag råkade vara en av de första ut på dansgolvet när jag blev uppbjuden av körens ende norrman |
fredag 24 april 2015
Fredagsbarn
24 april 2015
London bjuder på så fantastiskt vackert vårväder de här dagarna, det är jättetrevligt att vara utomhus! Nussa och jag leker i trädgården, tar långa promenader, går till sjön och tittar på ankorna, går till stationen och tittar på tågen, går till stora vägen och tittar på bussarna...
Idag gick vi också till en av hans musikklasser, där han gått upp i en för lite äldre barn, som var mycket roligare. Bebisklassen är inte fullt så involverande, här var det mer rörelser och engagemang från barnen - ledaren är alltid lika pepp, oavsett åldern på sin publik. Jag beundrar hur passionerad han är och hur han alltid lyckas vara på barnens nivå, inte det minsta nedlåtande. Han är bara deras buddy, vilket är jätteroligt att se. Noah hade mycket roligare idag än han brukar, vilket också var toppen. Han satt så snällt i mitt knä större delen av tiden, och följde verkligen med - när vi gick på bebisklassen blev han ofta rastlös och ville springa iväg och leka med dörrhandtag och annat intressant. Efter själva musikklassen stannade vi kvar ett tag och lekte i trädgården utanför barncentret. Vi åkte rutschkana, sprang omkring, och bara i allmänhet undersökte alla de festliga, intressanta leksakerna. Noah blev ganska upprörd när jag tog honom därifrån... Men det gick över så snart vi kom hem till Grandma och Annabelle, som väntade där med fika.
London bjuder på så fantastiskt vackert vårväder de här dagarna, det är jättetrevligt att vara utomhus! Nussa och jag leker i trädgården, tar långa promenader, går till sjön och tittar på ankorna, går till stationen och tittar på tågen, går till stora vägen och tittar på bussarna...
Idag gick vi också till en av hans musikklasser, där han gått upp i en för lite äldre barn, som var mycket roligare. Bebisklassen är inte fullt så involverande, här var det mer rörelser och engagemang från barnen - ledaren är alltid lika pepp, oavsett åldern på sin publik. Jag beundrar hur passionerad han är och hur han alltid lyckas vara på barnens nivå, inte det minsta nedlåtande. Han är bara deras buddy, vilket är jätteroligt att se. Noah hade mycket roligare idag än han brukar, vilket också var toppen. Han satt så snällt i mitt knä större delen av tiden, och följde verkligen med - när vi gick på bebisklassen blev han ofta rastlös och ville springa iväg och leka med dörrhandtag och annat intressant. Efter själva musikklassen stannade vi kvar ett tag och lekte i trädgården utanför barncentret. Vi åkte rutschkana, sprang omkring, och bara i allmänhet undersökte alla de festliga, intressanta leksakerna. Noah blev ganska upprörd när jag tog honom därifrån... Men det gick över så snart vi kom hem till Grandma och Annabelle, som väntade där med fika.
torsdag 23 april 2015
Tack och lov att jag var ledig idag...
23 april 2015
... Jag var väldigt bakfull. Huvudvärk är inte roligt. Ta det lugnt med alkoholen, kids!
... Jag var väldigt bakfull. Huvudvärk är inte roligt. Ta det lugnt med alkoholen, kids!
Jag gick faktiskt upp ganska tidigt, så när det var dags för körövning igen var jag, som synes, rätt så trött. Försökte visa mitt söta yttre... |
... trots att jag inombords mest kände att "nej, dumt, för mycket vin!" Naturligtvis följde jag inte med till puben efter sjungandet ikväll. |
onsdag 22 april 2015
Evensong i St Paul's
22 april 2015
Varför sjunger lilla jag i St Paul's? Eftersom jag är med i kören i Svenska kyrkan i London, och vi är så fantastiskt duktiga att vi får lov att sjunga även utanför vår egen lilla bubbla. Ikväll var det vi som stod för deras Evensong, och vi uruppförde kompositören Johan Hugossons nya verk Magnificat och Nunc Dimittis. Jag tyckte att det lät okej, lite missar är det (tyvärr) alltid, men ingenting som gemene man borde lyckats snappa upp. Det är alltid över väldigt fort när man sjunger inför publik - våra repetitioner har pågått i veckor, och då avbrutits ständigt för att peta till en specifik stämma, någon halvnot där, upprepa den strofen... Evensong är i regel inte längre än fyrtiofem minuter ändå. Det var väldigt roligt i alla fall, det är alltid lite häftigt att sjunga utanför vår vanliga kyrka. St Paul's har inte toppen akustik - rummet är så stort att tonerna försvinner - men det är en fantastisk byggnad och det är kul att säga "jag sjöng i St Paul's idag", enbart för prestigens skull. Huvudpersonen Johan var mycket nöjd och glad efteråt, och det är väl viktigast.
Efteråt traskade kören iväg till SEBs nya kontor tvärs över gatan, där vi bjöds på tackdrinkar för vår insats. Där fanns små canapés som bars omkring på stora brickor av servitörer, som också måste fått order om att aldrig låta ett glas vara tomt. Jag är först att erkänna att jag misslyckades med att hålla reda på fullt hur många glas vin jag fick i mig. Det var trevligt och lättsamt i alla fall, kören minglade runt tillsammans med mina vanliga polare från kyrkan. Därefter gick fler av körmedlemmarna till Café Rouge i närheten och fortsatte festligheterna där, med en supertrevlig middag. Vad jag absolut älskar den här gången jag bor i London är hur mycket mer jag är med i gemenskapen vad gäller just kören - de är några av mina bästa vänner i England, och det kändes extra ikväll. Inget slår riktigt glada, fulla körmedlemmar efter ett bra framträdande heller... Atmosfären var definitivt sopranhög!
Central line, röd linje, mot Londons kanske mest berömda katedral... |
St Paul's Cathedral |
I vilken jag nu sjungit två gånger - Lucia för två år sedan, och kvällens Evensong |
Ulrika Eleonora Kyrkokör. Här är ett klipp från uruppförandet av Johan Hugossons Nunc Dimittis (på bilden i orange) |
Tackdrink för kören hos SEB efter framträdandet |
tisdag 21 april 2015
Två Noah-favoriter
21 april 2015
"Var är Noah? Var är han? Annabelle, har du sett Nussa? Oh! Där var han, hej Noah!" |
Nussus bästa buddy är Bunny, till vänster. Idag fick Bunny sitta med en annan bunny på varsin sida elementet. Tja... Varför inte? |
måndag 20 april 2015
Tillbaka till verkligheten
20 april 2015
Efter en välförtjänt och oerhört uppskattad andningspaus, blev det idag dags att lämna illusionen av minisemesterns lugn, säga farväl till Bogdan, och återgå till det vanliga livet. Naturligtvis bestod det vanliga livet, som vanligt, av bebislek och bajsblöjor, barnvagnspromenader och hushållssysslor. Men jag började inte förrän efter lunch, så jag dröjde kvar i Russel Sqaure för en alldeles syndigt sockersöt frukost. When inRome London, du vet.
Efter en välförtjänt och oerhört uppskattad andningspaus, blev det idag dags att lämna illusionen av minisemesterns lugn, säga farväl till Bogdan, och återgå till det vanliga livet. Naturligtvis bestod det vanliga livet, som vanligt, av bebislek och bajsblöjor, barnvagnspromenader och hushållssysslor. Men jag började inte förrän efter lunch, så jag dröjde kvar i Russel Sqaure för en alldeles syndigt sockersöt frukost. When in
Te och en croissant med jordgubbssylt |
lördag 18 april 2015
Underbart ledig lördag
18 april 2015
Ah, att vara ledig en hel helg... Det är en lyx få förunnat, har jag insett efter mina månader med småbarn. Jag och Bogdan utnyttjade vår minisemester till fullo redan första dagen, med en lång promenad i det soliga London, publunch, och biobesök!
Mätta och belåtna begav vi oss till Leicester Square, där vi köpte biljetter till den nya produktionen av Cinderella. Produktionen var också väldigt snyggt gjord, och musiken var bra. Annars håller manuset sig väldigt nära Bröderna Grimms version av Askungen, och det är trots allt en ganska opepp historia. Om du är ett stort fan av djupa karaktärer, välutvecklad handling, och komplex problemlösning är inte den här filmen någonting för dig. Men om du bara letar efter snyggt producerad underhållning i klassisk sagostil är den trots allt värd ett biobesök. Att gå ut i ett varmt välkomnande och fortfarande underbart vårsoligt London efter att ha bevittnat kärleksparets happily ever after gjorde ju knappast skada heller.
Ah, att vara ledig en hel helg... Det är en lyx få förunnat, har jag insett efter mina månader med småbarn. Jag och Bogdan utnyttjade vår minisemester till fullo redan första dagen, med en lång promenad i det soliga London, publunch, och biobesök!
Blommande träd i Russel Square |
Vi hittade en illgrön telefonkiosk, i bakgrunden syns en gammal önskebrunn |
Hittade en mysig, gammal pub vars skylt naturligtvis skulle plåtas (och fick med reflektionen av en Bogdan) |
Firade ledigheten med varsitt glas vitt - perfekt till fish'n'chips |
Mätta och belåtna begav vi oss till Leicester Square, där vi köpte biljetter till den nya produktionen av Cinderella. Produktionen var också väldigt snyggt gjord, och musiken var bra. Annars håller manuset sig väldigt nära Bröderna Grimms version av Askungen, och det är trots allt en ganska opepp historia. Om du är ett stort fan av djupa karaktärer, välutvecklad handling, och komplex problemlösning är inte den här filmen någonting för dig. Men om du bara letar efter snyggt producerad underhållning i klassisk sagostil är den trots allt värd ett biobesök. Att gå ut i ett varmt välkomnande och fortfarande underbart vårsoligt London efter att ha bevittnat kärleksparets happily ever after gjorde ju knappast skada heller.
fredag 17 april 2015
I väntans tider
17 april 2015
Jag har gjort något oerhört: tagit ledigt en hel helg! Det beror främst på att jag får besök av min vän Bogdan senare ikväll, och jag tänkte att det trevligaste vore ju om vi kunde spendera lite tid tillsammans när han ändå är här. Annars skulle jag klart behövt jobba i helgen... Men nej, jag informerade mina arbetsgivare och bad om ledigt, och mina snälla Värdföräldrar var helt med på noterna. "Vad kul med besök!" var deras främsta reaktion. Har jag sagt att de är toppen?
Toppen är också det hotellrum vi bokat för helgen - i en ordentlig minisemester ingår det ju att resa bort, och jag ser verkligen fram emot att inte höra gråtande bebisar i några dagar. (Ja jo, så låter det nu, på söndag kväll kommer jag säkert längta ihjäl mig efter de små liven). Att komma hit till mysiga Russel Square har inte gjort ont kan jag lova. Jag passade dessutom på att städa mitt rum engagerat innan jag åkte hemifrån, så att jag kan komma hem till ren ordning på måndag morgon. Bogdan kommer inte hit förrän sent ikväll, så jag har undersökt Russel Square, skajpat med Johanna, samt försökt koncentrera mig på ett skrivarbete i några timmar. Nu blir det att fortsätta vänta, och debattera med mig själv vilken film jag vill se när pojken väl kommit hit och kan slå sig till ro! Jag tänker favoriten Stardust, vilket sätt kan vara bättre att inviga en helt ledig helg?
Jag har gjort något oerhört: tagit ledigt en hel helg! Det beror främst på att jag får besök av min vän Bogdan senare ikväll, och jag tänkte att det trevligaste vore ju om vi kunde spendera lite tid tillsammans när han ändå är här. Annars skulle jag klart behövt jobba i helgen... Men nej, jag informerade mina arbetsgivare och bad om ledigt, och mina snälla Värdföräldrar var helt med på noterna. "Vad kul med besök!" var deras främsta reaktion. Har jag sagt att de är toppen?
Toppen är också det hotellrum vi bokat för helgen - i en ordentlig minisemester ingår det ju att resa bort, och jag ser verkligen fram emot att inte höra gråtande bebisar i några dagar. (Ja jo, så låter det nu, på söndag kväll kommer jag säkert längta ihjäl mig efter de små liven). Att komma hit till mysiga Russel Square har inte gjort ont kan jag lova. Jag passade dessutom på att städa mitt rum engagerat innan jag åkte hemifrån, så att jag kan komma hem till ren ordning på måndag morgon. Bogdan kommer inte hit förrän sent ikväll, så jag har undersökt Russel Square, skajpat med Johanna, samt försökt koncentrera mig på ett skrivarbete i några timmar. Nu blir det att fortsätta vänta, och debattera med mig själv vilken film jag vill se när pojken väl kommit hit och kan slå sig till ro! Jag tänker favoriten Stardust, vilket sätt kan vara bättre att inviga en helt ledig helg?
onsdag 15 april 2015
En riktigt bra överraskning
15 april 2015
"No stories lives unless someone wants to listen" - JK Rowling
De orden mötte Hanne och mig när vi steg in i Leavsden, Warner Bros Studio Tour av Harry Potter. Mina Värdföräldrar gav mig nämligen en överraskning i födelsedagspresent, och Värdmamma körde mig och Hanne ut till studion. Först fem minuter därifrån (när jag kände igen ortsnamnet på trafikskyltarna) förstod jag vart vi var på väg. Att besöka studion har inte varit en enorm prioritet för mig, vilket har förvånat alla mina vänner, som vet att jag står högt på skalan av HP-nördighet. Jag har inte fått uppfattningen att det är så intressant egentligen, men jag hade riktigt roligt. Det var fantastiskt att se alla sets och props på riktigt, och jag fann massvis att titta på, även om ingen information om hur produktionen gick till var ny för mig. Det inspirerade min dröm om att jobba med filmproduktion ännu mer, som flammade upp flertal gånger under dagen. Att gå omkring i studion var toppen, dock var det två saker som kändes extra fantastiska... Men jag ska låta fotona tala för sig själva.
Det var supermysigt att sitta ute i strålande solsken med Hanne, vid Privet Drive, Potter's Cottage, och Nattbussen, och dricka den fruktansvärda Honungsölen. Men det absolut, oslagbart, allra bästa var att gå runt den enorma modellen av Hogwarts Castle, som använts för flera av de överskådliga scenerna. Att få se slottet på riktigt, se hur otroligt detaljerad modellen är, att få en ordentlig uppfattning om hur det sitter ihop och hur markerna runt det ser ut... Jag kan inte beskriva hur stort det var för mig. Jag blev riktigt rörd, och kunde naturligtvis inte hålla tillbaka några tårar. Hogwarts är den fysiska platsen som betytt och berört så många människor och karaktärer, både i verkligheten och i den fiktiva världen, och det slog mig på ett särskilt sätt när jag gick runt modellen. Det var det allra sista på rundturen, och jag spenderade säkert en halvtimme bara i det rummet. Det var verkligen helt otroligt att se, och allvarligt talat, jag skulle gärna gå tillbaka, för samma pris, om så bara för att se den igen.
"No stories lives unless someone wants to listen" - JK Rowling
De orden mötte Hanne och mig när vi steg in i Leavsden, Warner Bros Studio Tour av Harry Potter. Mina Värdföräldrar gav mig nämligen en överraskning i födelsedagspresent, och Värdmamma körde mig och Hanne ut till studion. Först fem minuter därifrån (när jag kände igen ortsnamnet på trafikskyltarna) förstod jag vart vi var på väg. Att besöka studion har inte varit en enorm prioritet för mig, vilket har förvånat alla mina vänner, som vet att jag står högt på skalan av HP-nördighet. Jag har inte fått uppfattningen att det är så intressant egentligen, men jag hade riktigt roligt. Det var fantastiskt att se alla sets och props på riktigt, och jag fann massvis att titta på, även om ingen information om hur produktionen gick till var ny för mig. Det inspirerade min dröm om att jobba med filmproduktion ännu mer, som flammade upp flertal gånger under dagen. Att gå omkring i studion var toppen, dock var det två saker som kändes extra fantastiska... Men jag ska låta fotona tala för sig själva.
Eldstad i Stora Salen |
The Gray Lady's klänning (dvs Helena Ravenclaw, dotter till en av skolans grundare) (btw totally want one) |
Dean Thomas säng i Gryffindorpojkarnas sovsal, komplett med lakan från karaktärens favoritlag, West Ham |
Detaljerna på alla props är fantastiska, n'est pas ? |
Magi på riktigt |
Richard Harris kosym som Dumbledore i rektorns kontor (RIP, du fantastiska Albus) |
Källarhålorna där det undervisas Trolldryckskonst |
The bat of the dungeon himself, Severus Snape |
Sista dörren inför Hemligheternas Kammare |
"Riddle me this, eh, Potter?" - A Very Potter Musical |
Den mest mänskligt onda karaktären i hela serien----s kostymering |
Som en elak Elle Woods. You gotta admire her, though. |
Foton från tio års filminspelning |
Den nyöppnade utställningen med Hogwartsexpressen |
Jag kan inte rekommendera deras Honungsöl... Som för övrigt serveras varm i böckerna, och inte fizzy och kall! (Men klart vi var tvungna att prova... Hanne fick i sig sin, i alla fall). |
Nattbussen, komprimerad av tre gamla dubbeldäckare, och dess hållplatsskylt |
"Alla destinationer (inget under vatten)" |
"... And they were perfectly normal, thank you very much." - Harry Potter and the Philosopher's Stone, kapitel ett om familjen Dursley, Harrys inte-så-trevliga mugglarsläktingar |
Lily och James Potters stuga... Och dödsbädd |
Stuart Craig, designern, lät sig inspireras av by Lavenham i Suffolk när han satte ihop Potter's Cottage |
Precis som i böckerna lade jag handen på grinden för att visa min respekt för The Boy Who Lived och hans föräldrar |
Vi tog också en tripp genom Diagongränden... |
Ollivanders trollstavsbutik var tyvärr inte öppen... Inte för att jag hade sju galleoner på mig, det typiska priset för en av hans trollstavar |
Bokhandeln och Weasleytvillingarnas skämtbutik |
Det var supermysigt att sitta ute i strålande solsken med Hanne, vid Privet Drive, Potter's Cottage, och Nattbussen, och dricka den fruktansvärda Honungsölen. Men det absolut, oslagbart, allra bästa var att gå runt den enorma modellen av Hogwarts Castle, som använts för flera av de överskådliga scenerna. Att få se slottet på riktigt, se hur otroligt detaljerad modellen är, att få en ordentlig uppfattning om hur det sitter ihop och hur markerna runt det ser ut... Jag kan inte beskriva hur stort det var för mig. Jag blev riktigt rörd, och kunde naturligtvis inte hålla tillbaka några tårar. Hogwarts är den fysiska platsen som betytt och berört så många människor och karaktärer, både i verkligheten och i den fiktiva världen, och det slog mig på ett särskilt sätt när jag gick runt modellen. Det var det allra sista på rundturen, och jag spenderade säkert en halvtimme bara i det rummet. Det var verkligen helt otroligt att se, och allvarligt talat, jag skulle gärna gå tillbaka, för samma pris, om så bara för att se den igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)