4 september 2014
Så, dags att jobba idag, upp och hoppa, chop chop, right? Ha ha ha ha ha... Glöm det.
Jag försökte verkligen, tro mig - jag vaknade när klockan ringde vid sju, jag tog en dusch för att strila bort den sista feberhettan, jag klädde mig till och med i jeans (! jeans är kraftkläder som understryker både för en själv och andra att man kommer ta sig för saker), men icke. En kraxande hals skulle jag kunnat jobba med, men mitt ömsom bultande, ömsom snurrande huvud var det värre med. Febern är visst borta, men jag måste ändå gå på övertid, då efterlämningarna inte försvinner lika fort. Dessutom har jag fått världens mest irriterande, onda hosta, som gör att jag överväger att slita lungorna ur kroppen på mig själv. Jag är inte helt säker på hur det skulle hjälpa, men rationalitet har lite med hostfrustration att göra.
Värdmamma sade åt mig att ta även denna dagen ledigt, så jag gömde mig i mitt täckte igen och sov från nio på morgonen till tre på dagen. När jag vaknade var jag hungrig, trött, och uttråkad. Jag beslöt att våga sticka nosen utanför grytet, och försöka hitta någon slags föda. Här är ett tips: Åk inte tunnelbana när du blir yr redan av att stå upp. Här är ett till tips: Gå inte långa sträckor när du märker att du blir ansträngd bara genom att ta på dig skorna och gå ut från huset. Här är ett annat tips: Om du är sjuk, bara stanna hemma. Att fortsätta gå i ren envishet hjälper ingen.
Jag kom tillbaka med samma kraxande hals, samma dumma hosta, och efterdyningarna av feberyrsel. Men det är ändå lite bättre, och jag hoppas att allting ska vara helt bra till imorgon. Imorgon måste jag dessutom jobba, oavsett hur jag mår, och det ganska många timmar. Så låt oss alla hoppas att jag kan stå långa perioder utan att bli yr och utan att smitta en massa barn eller skrämma dem genom att hosta som Darth Vader imorgon, okej? Toppen. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar