söndag 7 september 2014

Barn i Bollhav

5 september 2014 

Billericay. En liten by i Essex som jag besökt med jobbet idag. Visst låter det sofistikerat? Att besöka med jobbet, menar jag. Billericay låter som en stereotypisk bar i Texas där alla lever det lika stereotypiska Vilda Västern-livet.


Värdmamma spelade på ett bröllop i närheten av Billericay idag, vilket är anledningen till att jag var där. Det tog cirka fyrtiofem minuter att åka dit med bil, vilket på ditvägen kändes som en och en halv timme, och på hemvägen som endast en halvtimme. Jag tror att jag var väl trött på morgonen. I alla fall, vi släpptes av, jag och gossen, på "Rocky's Soft Play" center. Ett ganska litet ställe för barn i olika åldrar att leka omkring med mjuka väggar och golv. Det första jag behövde göra när vi kom dit var att mata ungen, vilket visade sig vara svårt, då Noah var mycket distraherad av allt det roliga kaos som pågick omkring honom. Jag värjde mig för hans övermakt och lät honom leka en liten stund innan jag tvingade ner honom i barnstolen igen. Idag tyckte han inte alls om sin smörgås, som hamnade mestadels på golvet, och det inte av misstag. Däremot fick jag i honom alla grönsaker och några andra snacks.

Bollhav!

När Noah faktiskt fick leka ordentligt, satte jag ner honom i Bollhavet. Jag vet sedan innan, av erfarenhet, att Noah älskar bollhav, och det stämde även idag. Han skrattade förtjust, och lekte "bollhavet stormar" med sig själv. Tanken med att vi åkte till lekcentret, istället för att stanna hemma, var för att det skulle vara lite "slappare" för mig att ta hand om honom, då jag just varit sjuk. Att se efter honom när han lekte i bollhavet var inte särskilt krångligt. Dock blev det ganska snart tråkigt. Jag är för stor för deras bollhav, som var cirka en meter i diameter, och riktat till 0-2-åringar. Efter en timme började Noah också se det roliga med att kasta iväg bollarna utanför havet, så att jag fick försöka fånga dem och lägga tillbaka dem igen. Efter ytterligare en timme var jag trött på att vara inomhus med tjoande barn och musik, och jag tog beslutet att ta Noah på en promenad. Min misstanke var också att han faktiskt behövde sova en stund.

Fann ett litet promenadstråk 



Vi hittade ett gäng gungor på vår promenad, där vi hängde en stund, vilket var toppentrevligt - det var dessutom jätteskönt väder. Inte klart solsken, men inte alls kallt. Snart efter det somnade Noah och jag fortsatte promenaden, innan jag gick tillbaks för att möta Värdmamma och åka hem igen.

Efter en supertrevlig middag med familjen tog jag tåget in till stan, och mötte upp Gaylor. Vi gick runt i Soho, bort till Covent Garden, och Leicester Square, innan vi satte oss på en pub och pratade. Supermys!

Toppentrevlig polisofficer vid Leicester Square



När jag väntade på Gaylor i början av kvällen gick jag fram till den här jättetrevliga polisofficeren. Varför? För att jag var uttråkad och social, och jag ville gärna fråga honom om hans jobb och hur man blir polisofficer i London. Jag vet inte om det har ändrats sedan han utbildade sig (han visste inte), men han berättade att man kan bli polis genom att utbilda sig i sex månader, utan speciella kvalificeringar. Sex månader! Jag skulle kunna göra det! Det vore rätt kul att ha som extraknäck...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar