Idag vaknade jag med humöret på topp, och till min fantastiska glädje har det inte sviktat på hela dagen. Jag satte igång en tvätt, tog en dusch, och gjorde mig allmänt fräsch och fabulös, och skuttade vid halv tio iväg för att åka till kyrkan.
Senast jag var i Svenska Kyrkan i London, Ulrika Eleonora kyrka, var den fjortonde december förra året. Idag hade jag äntligen tid och ork att gå dit igen, och det var fantastiskt! För det första var det dop, för en liten Clara, som var supergullig. När prästen Mikael hade vätt hennes huvud med det helgade vattnet stack han ner hennes lilla hand i och frågade om hon inte kunde skvätta lite på de andra barnen som stod bredvid. För det andra så pratade jag med Carina, körledaren, som välkomnade mig tillbaka till kören! Så nu ska bara min hosta försvinna också, och sen kan jag vara med igen. För det tredje: KANELBULLARNA. Jag visste inte hur mycket jag saknat Sonnys kanelbullar förrän jag tog min första tugga på kyrkkaffet efter gudstjänsten. Mmmm... Och, på tal om Sonny, för det fjärde, så blev jag glatt välkomnad tillbaka av honom och några av de andra, som kom ihåg mig. Sonny är kyrkans husfru, och han bad mig komma och jobba som servitris för en kräftskiva på torsdag. Ka-ching! För det femte var det bara så trevligt att vara där igen, och jag träffade bland annat två jättetrevliga svenskar i 20-25-årsåldern som jag fikade med.
Därefter följde jag min plan om att åka till South Ken för att gå till Natural History Museum. Där vek jag av från min plan när jag fick syn på kön - den var måååånga meter lång. Jag skrev en mental anteckning om att komma tillbaka på en veckodag, och tog mig istället till Hammersmith för några timmars oskyldig shopping.
 |
| Teia njuter av sin Hot chocolate Signature vanilla <3 |
Jag är toppennöjd med mina kap från Primark, Accessorize, och TGR, och satte mig på eftermiddagen inne på Starbucks. Istället för att säga "Jessica-Therese" när baristan bad om mitt namn (folk måste alltid fråga två gånger i vanliga fall om det...) sade jag Tea. Hon stavade det som Teia, vilket fick mig att fundera och inse att jag visst uttalar det så. På svenska säger jag Té-a, men på engelska är det mer Tei-ja. Nu vet du det! Jag hade bestämt middagsplaner med Sandra, men kunde lugnt sitta och chilla på Starbucks i ett par timmar. Flörtade med en ung man ett par stolar bort (gick dock inte fram och pratade med honom, vilket kanske var lite synd, men rolig händelse i alla fall!), och ritade lite i mitt block. Skåda mitt surrealistiska (höh, inte direkt, men inspirerat av?) mästerverk! Har planer på att färglägga vid senare tillfälle. Rätt nöjd.
 |
| Konstverk à moi |
Klockan sju befann jag mig igen i South Kensington, och mötte upp Sandra. Historien bakom denna middag: I förrgår fick jag ett jättestarkt sug av den tunna pizzan som jag åt med Johanna och Andrea på pizzerian som Andrea tog oss till förra året. Jag kom inte ihåg vad den hette, eller var den låg - men jag mindes hur den smakade. Om nom nom. Så jag messade Andrea och eftersom hon är superbäst så kunde hon berätta både namn och adress! Sandra och jag promenerade alltså iväg till King's Road, och (efter lite förvirring) hittade vi restaurangen Made In Italy. Det var en Fantakväll dryckesmässigt, och en helt-fantastiskt-god-pizza matmässigt. Min hade rökt skinka, basilika, kronärtskocka, och svamp. Du vet när man längtar efter något och sedan får äta det, och det är "hm, okej"? Det här var inte så, det här var när man längtar efter något och sedan får äta det, och det är precis det man vill ha, och allt är bra i världen. Om nom nom.
 |
| Glad Sandra och übergod pizza |
När vi gick tillbaka från Made In Italy hittade Sandra tre plastblommor som låg slängda på marken. Med vårt glada humör valde vi att sprida ut dem, och förhoppningsvis sprida glädje till andra. En hamnade i en ihålig stång som stod på gatan (ja nej jag vet inte), en bredvid en gatuskylt, fastsatt i smidet, och en i grinden till ett hus. Toppenfint, och sånt.
 |
| Voìla! Hoppas personen som bor där gillar blomman |
När jag gick hem sista biten från tåget insåg jag hur otroligt stolt jag är över mig själv, att jag har haft en sådan bra dag. Det är inte ovanligt längre, men så här bra, när humöret har varit på topp hela tiden och jag har haft superkul bara genom att umgås med mig själv, och nöjd med mig själv hela dagen... Jag är stolt. På vägen upp från depressionshålan så känns det fantastiskt att kunna må så bra!
This night is flawless
Don't you let it go
I'm wonderstruck
Dancing 'round all alone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar