söndag 21 september 2014

Klick klack mina fötter är mos

20 september 2014

Halloj! Idag, kan du tänka, försov jag mig igen. Det är något otroligt hur lätt jag somnar om efter mina alarm, eller ännu värre, hur jag stänger av dem i sömnen. Som tur var hade jag ingen jobbtid att passa idag, utan kunde skutta i mina hänselbyxor och ta tag i dammsugaren så snart jag gick upp.

Inte för att det hände, visserligen slängde jag på mig mina hängselbyxor, men jag började inte med att dammsuga. Det hade ju varit helt lönlöst om jag inte först plockat undan alla leksaker i vardagsrummet, ställt i ordning sakerna i hallen, eller (återigen) plockat undan leksakerna i köket. Innan jag dammsög passade jag dessutom på att städa hela badrummet och hela köket, och således tog jag dammsugningen sist. Mitt jobb idag var för övrigt att städa hushållet, det är inte så att jag är en extremt välgörande person som alltid börjar min helg med att städa folks hem.

Efter en snabb dusch, för att hej, det är varmt att städa, åkte jag bort till Min Längsta Mardröm, det vill säga, Oxford street. Jag shoppar aldrig på Oxford st, om jag får välja. Nu var det dock Natasha som valt, och vi hade sagt att vi skulle mötas utanför Primark, och eftersom jag blev förvirrad som alla andra miljarder turister gick jag av på Oxford st station, och inte på Bond st station, som ligger bra mycket närmare. Resultatet av det dåliga beslutet blev att jag fick gå längs större delen av den långa gatan, proppfylld med folk en lördagseftermiddag, som tog sig god tid att strosa runt. Hälften var avslappnade shoppare, hälften var glada turister, och alla var de extremt slöfotade. Flera gånger fick jag dessutom stanna upp och menande suckande gå runt en turist som stannat utan förvarning millimeter före mig för att ta kort på någonting. För övrigt var det väldigt mulet väder, men tro tusan om det inte var tjugo grader ändå. Det hjälpte inte att jag valt mina supersöta svarta miniboots med klack heller, för hur snygga de än är så är de inte det mest bekväma paret skor att gå omkring i. Resultatet av det dåliga beslutet var att mina fötter hatade sitt liv ännu mer är jag ogillar Oxford st.

Dock fick jag äntligen tag på Natasha, och mitt humör vände så snart hon gav mig en komplimang för mina supersöta skor. De må göra ont, men de ser verkligen så bra ut. Vi kunde sedan göra sällskap med gruppen trivsamt shoppande människor, och vi gick runt och pratade. När jag kom hem på kvällen hade jag shoppingkassar från Accessorize, Primark, Forever 21, och LUSH. Jag är muchos nöjd. Dessutom tog jag av mig skorna på tåget hem, så fossingarna fick vila lite grann.

Efter en kort intervall var det dock dags för mig att gå ut igen, och jag ignorerade mitt goda resonemangs röst, och drog på mig mina boots igen. De är så fina! Jag tycker om att ha på dem. Det är dessutom ganska kul att vara så lång, något jag inte brukar gilla i vanliga fall. Ehum. Jag gillar gulliga skor, helt enkelt. Jag tog mig till en bar/klubb i alla fall, där jag inte lyckades lokalisera det internationella gäng jag planerat att umgås med. Min kväll blev ganska internationell ändå, åtminstone europeisk, då jag lärde känna en italienare vid namn Mario. Nej, han var inte rörmokare, inte heller hade han en bror som hette Luigi, men han var trevlig. Så vi umgicks tills Askungens vagn förvandlades tillbaka till en pumpa, och jag åkte hem. Den här gången tog jag inte på mig skorna igen när jag gick av tåget, utan jag gick den korta promenaden hem i bara strumplästen. Klick klack jag har självförtroende att mina skor är bättre än dina skor, men också klick klack jag vill kunna använda mina fötter i framtiden. Jag såg till att stoppa om dem med raggsockor när jag kom hem, vilket de tycktes vara glada för. Jag lovade också mina fossingar att jag ska vänta ett par dagar innan jag bär klackar igen.

Bovarna i dramat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar