Bara för att jag igår påstod att det inte är kallt i England än så blev det iskallt i England idag. Jag frös mig genom förmiddagen, och efter en sväng hemma hade jag ordentliga vinterkläder på mig - byxor, kängor, kappa, halsduk, mössa, och vantar!
Och det behövdes, på kvällen gick nämligen jag med Andrea och Johanna till Hyde Parks julmarknad, Winter Wonderland, och intog deras isrink. Marknadens sista timme åkte vi skridskor under mysiga ljus, med livemusik från en bra gitarrist, och runt oss ljöd ljuden och lyste ljusen från marknadens många karuseller. Lukten av "mulled wine", nygräddade crêpes, och grillade hamburgare låg också i den kyliga luften.
Ute på isen trängdes ganska många människor, vilket fick Johanna och mig att diskutera Isrinkens Vett & Etikett - åk lugnt och sansat, gör inga plötsliga svängar eller hopp, skräm inte folk, var hövlig och artig, osv. De som åkte à la Medelmåttan (eller kanske snarare Den Isrinksmedvetna) var naturligtvis allas favoriter, då de höll sig till att stillsamt och fint glida runt. Allas skräckmonster var de som kunde, eller de som trodde att de kunde, åka riktigt bra, och gjorde en massa överdrivna piruetter och tvära svängar, plötsliga hopp, eller turboåkningar förbi någon i ett litet utrymme. Sedan fanns det naturligtvis också de som inte kunde åka, som faktiskt viftade med armarna för att försöka hålla balansen, och inte så sällan ramlade omkull. De fick man också hålla utkik för. Grejen med en isrink är att man måste ansvara för sig själv och andra, vilket kan bli knepigt. Nybörjare är för upptagna med att ansvara för sig själva. Skräckmonstren som kan åka ansvarar för alla, men skrämmer som sagt halvt ihjäl folk när de plötsligt genar förbi utan minsta förvarning, vilket kan orsaka problem i istrafiken. Och de skräckmonster som bara tror att de kan åka ansvarar inte för någon.
Jag höll mig till Medelmåttornas dans, och var väldigt nöjd med det. Oron jag känt över att de skridskor man lånade inte hade konståkningstaggar hade varit stor innan vi började, men jag ramlade inte en enda gång. Utan taggar kan jag inte göra piruetter, men som sagt, det var ju inte läge heller. Istället åkte jag och njöt av att ha en egen typisk storstadsfilmscen, lyssnade på musiken, och plirade på de kulörta lyktorna. Jag reflekterade också en hel del om året som gått, hur jag utvecklats, och var jag är nu jämfört med var jag var förra året, några veckor innan jul. Om vi säger såhär: det var väl spenderade £6 för en timmes skridskoåkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar