Potatispuré

4 December 2013 

 Idag var det min näst sista dag med Rosie. Vaaaaaaaaaa?????? Kan inte riktigt förstå att jag inte bara flyttar från London, utan även henne.


Jag blev klar en halvtimme tidigare på morgonen idag, och passade på att dricka en kopp te på Caffe Néro i Shepard's Bush, innan jag åkte till kontoret. Lena var en halvtimme sen på morgonen idag, så jag kunde sitta och skriva lite när jag väntade på dem.

Rosie är riktigt stor nu. Typ den största bebisen. Hon är en riktig liten person och mycket mer människa än bara bebis, om du förstår vad jag menar? Lena och Finn har dessutom börjat vänja in henne med rutiner nu, så jag fick i uppdrag att hålla henne vaken till halv tolv på dagen, för att sedan sova två timmar. Vi lekte uppe i babygymmet, tuggade mycket på en gosedjurssnigel, rullade omkring på en filt på golvet, och tog en liten svängom nere i den större salen där det finns lite mer saker att titta på. Sedan bytte vi blöja och lillfisen blev matad, och jag packade in henne i sin lilla sovsäck i vagnen. Hon somnade vid halv tolv på vår promenad, och vaknade sedan prick på slaget halv två. Vi kom hem vid två, och då var det dags för en annan stor-bebis-grej: babymat.

Att mata Rosie med potatispuré på en sked var, helt ärligt, något av det svåraste jag någonsin gjort. Flickan var som en fågelunge, väldigt entusiastisk över att äta riktig mat, så pass att hon gärna ville hjälpa till att hålla skeden själv och svälja nästan halva besticket, och inte bara klicken puré. Jag hade ett sjå att inte bara mata henne så snabbt som hon ville bli serverad, utan jag försökte också, helt lönlöst förstås, att hålla ungen ren. Rosie ansåg dock att det bästa sättet att äta var att grabba tag i skedens kladdigaste ände med nävarna, och blev så småningom kladdig i precis hela ansiktet och på sina händer och kläder. En timme senare hittade jag potatispuré insmetat i de små stenarna runt min klocka.

Men det får ju vara så, när småbarn äter, och det var riktigt roligt hur pigg hon var på ordentlig mat (även om hon fick en flaska mjölk efter en stund också, så att hon faktiskt blev mätt). Vi lekte någon timme till, och tog sedan en kortare promenad, innan jag gick hem i den råkalla, mörka eftermiddagen. Jag var helt slut efter jobbet, av okänd anledning, och slumrade till på bussen hem. I min dröm tog Captain America med sig Thor till den plats i isen han legat nersövd i, och förklarade för sin Avenger-vän varför han valt att bli demonjägare. Um.... I really don't know.