Wuuut? Dålig uppdatering i tre dagar sedan två inlägg om samma relativt händelselösa dag?! Jajjamän!
Ytterligare utdrag ur en av mina konversationer med Johanna:
Jessica: Jag kan fortfarande inte fatta att vi flyttar hem snart. Vad är det, liksom?
Johanna: Nej jag vet, det är så konstigt.
Jessica: Men jag ser verkligen fram emot att flytta hem! Fast jag vill inte åka härifrån.
Johanna: Åh, jag håller med! Jag vill så gärna bo kvar här, men jag vill ju lämna det också.
Jessica: Ja, jag är nöjd nu, och behöver inte bo här längre, för det ska bli så kul att komma hem igen. Men jag vill ju inte flytta nu...
Johanna: Mm, det ska bli jättenajs att vara hemma. Och jag vill ju åka. Men jag vill inte lämna det här...
Det där pågick ett tag. Vi är mycket förvirrade över alla våra känslor vad gäller att flytta från London.
På kvällen surfade jag runt och sökte, som jag gör ibland, på "high school movies list", för att hitta rekommendationer om filmer, och såg titeln Ten Inch Hero, någon rad om "the child she gave up at fifthteen", och sökte upp filmen på en stream-sida. Följande skedde:
- jag insåg att Ten Inch Hero inte är en high school-film
- jag blev förälskad
- och jag satt och var förundrad över hur bra Ten Inch Hero är i varenda scen
Det är en typisk hjärtvärmande feel good-film, och vad jag gladdes åt precis hela tiden var hur huvudpersonerna var en så tydlig och fin familj till varandra. Jag är bara så nöjd med den här filmen. Jag trodde verkligen inte att jag skulle stöta på en ny favoritfilm idag. Och jag kan inte alls förstå att jag aldrig förut hört talas om den. Den här filmen borde vara känd, inte bara hos Supernatural-fans för att Jensen Ackles är med, utan för att den helt enkelt är värd uppmärksamhet. Se den, när som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar