Nu är det jul igen, nu är det jul igen, nu är det jul igen..!
Julen hemma i Trollskogen ser ganska så traditionell ut, i dubbel bemärkning. Rent allmänt firar vi på ett ganska typiskt sätt, med många egna traditioner. Det här var dock första året vi barn inte fått någon skattjakt på morgonkvisten... Kanske för att våra föräldrar inte längre tycker att min bror och jag, som nitton och ett halvt och sjutton och ett halvt år gamla, är så pass barn att vi behöver sådant mer. Jag vill inte klaga, men allvarligt talat, alla är väl barn nog för skattjakt på julafton?!
Så efter en morgon utan skattjakt, fluffade vi omkring och förberedde för själva firandet, som inte börjar förrän klockan ett, i och med ankomsten av farmor. Och så börjar det som alla svenskar tycks leva för, den långa sittning vid julbordet där man i ett par timmar bara äter och umgås. När jag bodde i London längtade jag massvis efter julen, och talade ofta med Rosie om hur bra de svenska jularna är, och rabblade upp alla mystiska saker vi har på julbordet, för att influensera flickan att uppskatta den svenska julen bättre än brysselkålens engelska. Men nu när det kom till kritan, tja, då petade jag ändå bara i mig de personliga favoriter jag har. Det innebär ingen sill, inget dopp, ingen jansson, ingen paté, inga prinskorvar, inte revbensspjäll, inte strömming. Det blir inte så mycket julbord kvar. Ändå så älskar jag julbord, lika mycket som andra svenskar. Lustigt, det där.
Som vanligt åt vi i några hundra evigheter, och bänkade oss efter disken framför tv:n, med resten av Sverige. Är det inte fascinerande och väldigt konstigt men alldeles, alldeles underbart att, i princip, alla i hela landet tittar på tecknat i en timme på julafton? Ett amerikanskt hopplock av Disney-kortisar, som symboliserar julen i Sverige? Jag fnissade lite åt den tanken i vanlig ordning, och njöt sedan av programmet. För första gången någonsin var jag nära att göra sällskap med de vuxna och somna under sändningen - Bella Notte är lite för vaggande tydligen... Ingen skattjakt och risk till tupplur, bör jag oroa mig? Börjar jag bli gammal? Låt oss hoppas att det inte är fallet. En god jul var det i alla fall definitivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar