Två sidor, samma historia

9 December 2013 

 Idag tog Johanna och jag en lång svängom på stan, men det var bara en vanlig måndag, så låt oss strunta i det och gå direkt till pudelns så kallade kärna: idag gick vi äntligen och tittade på Wicked!!

Jag har velat se den här musikalen i ungefär fem år, sedan första gången jag var i London. Då blev det inte av, och gången därpå gick vi istället och tittade på The Wizard of Oz. Men nu äntligen gick jag och Johanna och hämtade våra biljetter, åkte till teatern Apollo Victoria, bänkade oss, och njöt av underhållningen.

Wicked sägs på sina reklamskyltar vara "London's best night out", och "Best musical of the decade", och "Best of all West End shows!" Så här: det får de gärna säga, den här musikalen är fantastiskt bra. Jag älskar landet Oz, jag tycker mycket om The Wizard of Oz, jag gillar deras värld och deras saga. Om du har sett den hyfsat nygjorda filmen Oz the great and powerful, tro inte att du känner Oz. Den filmen är en fruktansvärd version, framför allt vad gäller manus, som inte tar någon hänsyn till originalet alls. Så leta istället fram den första filmversionen, eller gå och titta på musikalen, och titta sedan, eller för den delen före, på Wicked. Wicked handlar naturligtvis om häxorna i Oz, Elphaba, "the Wicked Witch of the West", och Glinda, "the Good Witch of the North". Den berättar deras historia och går tillbaka långt innan Dorothy kommer till Oz, ur framför allt Elphabas perspektiv. Och den förklarar och rätar ut alla frågetecken som skulle kunna uppstå efter att man sett The Wizard of Oz. Och den är fantastisk.

Inte bara är den en något mer vuxen och djup version av Oz än föregångaren, den har tagit tillvara på alla guldkorn från The Wizard of Oz, och sparat dem och tagit med dem i den här, samt skapat nya, och gör ett helt brutalt bra manus, och visar en historia man gärna involverar sig i. Musiken från Wicked är otroligt vacker, bland mina favoriter finns Defying Gravity, The Wizard and I, och förstås, en av de bästa musikalsångerna antagligen någonsin, For Good. Det förvånade både Johanna och mig hur många vi kände igen. Jag visste att jag kunde två, men det visade sig, som det brukar, att jag hade hört flera sånger innan, utan att riktigt inse det då. Vi var också imponerade av hur genomtänkt den här musikalen är, vi är båda stora Oz-fans, och vi blev inte besvikna någonstans. Den här musikalen är verkligen sevärd, och mycket möjligen min nummer två-favorit, direkt efter Les Misérables. Den enda frågan som kvarstår nu är, när ska de göra musikalen om Nessa, the Wicked Witch of the East? Hon har också en historia att berätta, och jag skulle gärna betala för att se den.