Plånboken

5 December 2013 

 I vår släkt har vi en särskild tradition: att när vi träffas på Annandag Jul leker vi Paketleken, allihop runt det stora bordet, efter middagen. Vi öppnar aldrig paketen innan vi är klara, och kör två omgångar, den sista med tid, så att man får sno paketen från varandra... Det ger utlopp för den giriga och inte bara den generösa delen av julen.

Förra året hade min farmor varit i Indien, och hade med sig småsaker därifrån, som var med i paketleken. Jag lyckades roffa åt mig ett paket som kom just från Indien, men det visste jag förstås inte då - alla var ju inslagna i liknande glansiga papper med dansande glada tomtar på, eller nåt liknande. Det skulle kunna innehålla en liten glasprydnad, en ljuslykta, ett litet skrivblock, mirakeltrasor, överstrykningspennor, ett paket batterier, eller något annat i samma stil. Vi brukar inte lägga mycket mer än 20 spänn på var liten sak.
   Men, det här paketet som slutligen hamnade hos mig kom alltså från Indien, och det innehöll en plånbok. Jag tyckte genast att den här plånboken var väldigt fin, och fann snart att den var perfekt i storlek, och började glatt använda den, vilket jag gjort i nästan ett år nu. Den brukade inte uppmärksammas förut, men sedan jag flyttade till London har jag fått ganska många kommentarer av kassörer angående denna plånbok...

"Oh, din plånbok, den kommer från Indien?" kan de förtjust fråga, varpå jag svarar jakande. "Jag var på semester en gång i Indien, det var ett fint ställe..."

"Har du en indisk plånbok, miss?" utbrister en annan, "Har ni varit i Indien? Tyckte ni om det? Jag kommer från Indien, så det är därför jag känner igen den, mycket fin!" Då får jag förklara att plånboken var en gåva, och att jag personligen faktiskt aldrig varit där. Ibland ser de lite besvikna ut då. Jag brukar skynda mig att säga att jag tycker att plånboken är väldigt vacker.

"Nämen en indisk plånbok, jaha, ja, min gamla mamma brukade sy sådana..." berättade en kille i kassan på mataffären för mig en gång, innan han tog emot mina pengar, och såg lite gladare ut än innan.

Och idag fick jag frågan "Följer ni hinduismen?" av en tjej, varpå jag förvånat sade att det gör jag inte, och hon förklarade att hon kände igen tecknet på min plånbok, då hon pluggar religion.


Kort sagt: den här plånboken har under min tid i London varit en väldigt bra konversationsöppnare, och många människor har engagerat sig i den, och undrat över min relation till Indien. Jag har som sagt egentligen inte så mycket till relation till Indien alls, men jag fortsätter nöjt att använda min plånbok.


I övriga nyheter så har jag idag köpt ytterligare en resväska.