Brighton

7 December 2013

Luciatåget som sjöng för full kyrka ikväll i All Saints, lånade bilden från Svenska Kyrkans facebooksida.

Efter en tidig morgon med engagerad frukost åkte jag bort till Svenska Kyrkan, hoppade på en buss, och for med dagens Luciakör till Brighton. Jag somnade på bussen, och vaknade när vi rullade in i Brighton. Då plötsligt: HAVET!! Nu är det ju så att jag inte är helbäst på engelsk geografi, och jag tittade aldrig på någon karta innan vi åkte. Jag hade inte insett att Brighton låg precis vid kusten. Senare, när vi satt på en restaurang, kom jag ihåg att jag visst sett ett historiskt reportage om den lilla staden, men när bussen rullade förbi stranden satt jag bara och tittade. Det var jättevackert, en verklig liten sommarstad, med strålande sol, klarblå himmel, och lika glatt hav. Det såg lite konstigt ut att folk promenerade förbi i höstkappor och mössor. Jag kan verkligen tänka mig en visit till platsen under sommarhalvåret.

Vi kom i alla fall fram till All Saints church i Hove (som var en egen by innan den slogs ihop med Brighton), och packade ur alla våra lusselinnen. Det var en väldigt vacker kyrka, gotisk, med höga, målade fönster och välvd sten. Dock hade vi blivit varnade om faktumet att det var riktigt dålig akustik därinne, och det stämde. Klangen föll platt, så man fick anstränga sig en hel del när man sjöng. Vi repeterade programmet en gång och gick igenom uppställning, innan det blev en matpaus. Sedan började gudstjänsten, och kören bytte om. Jag var mycket tacksam över mina nya tofflor, tjocka, mjuka, och varma, vilket behövdes på det kyliga stengolvet. Det hade sagts att när man släcker ner inne i kyrkan blir det nästan helt beckmörkt, sådär så att det är svårt att se var man är. Det stämde också. Jag såg inte längre än en meter runt Luciatågets ljus, men vi hade i alla fall personer som stod och lyste med ficklampor över de få trappsteg vi behövde se upp för.

Det var jätteroligt att gå Luciatåg igen! När vi ställde upp innan vi gick in, rättade till kransarna, och tände ljusen, kom den där Luciatågskänslan och förväntan över mig som jag inte känt på ett tag. Det var två år sedan jag gick Lucia sist, men de rätta takterna satt fortfarande i. Skrida fram. Le. Andas. Vifta med tårna. Sjung tydligt. Gehör. Följ körledarens direktiv. Hela kyrkan var verkligen fullsatt, vilket var väldigt roligt, och det gick riktigt bra. De körmedlemmar som varit med andra år påstod att det här var det hittills bästa framträdandet i Brighton, och det känns ju extra bra. Jag myste riktigt när vi sjöng den helt underbart atmosfärsstarka Himlen hänger stjärnsvart. 

Efteråt samlades alla för kyrkfika, och vi satt och pratade, och tittade på den stora grupp som dansade kring en fantasigran. Har du tänkt på hur konstig "raketen" ser ut om man inte är med och gör den själv? Kören packade in sig i bussen igen, och åkte den lilla biten till en restaurang, där vi blev bjudna på middag. Servitörerna hade sett fram emot att vi skulle komma, och sade att de inte ville servera oss någon mat om vi inte sjöng någonting. Vi fick stora applåder efteråt, och sedan mat. Jag var vid det här laget helt utmattad, någon fasansfullt trött. Jag satt mest och lyssnade på andras samtal, och koncentrerade mig på att inte somna vid bordet. "Planerar du att sova på bussen sen?" frågade de andra mig, varpå jag nickade. Oh ja. Men innan min efterlängtade sömn hade vi en väldigt trevlig middag, två rätter, med lite sång och mycket prat. Sedan, ja, sedan sov jag faktiskt hela bussturen hem igen.