Idag vaknade Johanna och jag som alltid irriterade över bristen på täcke (hon snor det oftare än jag tycker om, å andra sidan snor jag mycket av själva sängutrymmet), filosoferade lite över vad det kan tänkas vara för väder utanför vårt fönsterlösa hostelrum, och gick så småningom ut i världen. Ute i världen fanns London, och till vår fasa var det sol idag också. Hallå, England? Ja, hej, ja, jag heter Jessica, vi flyttade hit eftersom vi blivit lovade evig höst. Vi skulle uppskatta om ni kunde åtgärda problemet snarast möjligt. Okej, tack. Till turistens liv i London hör naturligtvis en liten shoppingtur till det knökfulla Primark, som ligger på Oxford Street (trots att det finns mindre knökfulla Primark längre ner på gatan och i typ Hammersmith), så vi hamnade där i röran av billiga stickade tröjor med pinsamma julmotiv.
Vad är grejen med tröjor med julmotiv, btw? Då jag har lite svårt för det fenomenet lämnade jag istället affären med en nyinköpt söt portfölj-liknande väska, som jag inte kunde låta bli att bli helt förälskad i. Och för åtta pund, who am I to say no?
Sedan skulle jag iväg på en jobbintervju, att vara nanny deltid för en liten tjej på tio veckor. (Läskigt, eller hur? Erfarenheten i min ficka är jobb på dagis, avdelning 0-3 år!) Så hände det sig att jag skulle ta mig till Canary Wharf. CANARY WHARF. Dude, Canary Wharf! Med andra ord, Canary Wharf som i Battle of Canary Wharf, Doomsday, säsongsavslutet till andra säsongens rebootade Doctor Who. Oh the feels. Jag hade dock svårt att bli överväldigad av mina fangirliga känslor gällande det här fantastiska ämnet, eftersom jag var alldeles för upptagen med att bli överväldigad av förvirring då jag gång på gång gick vilse. Canary Wharf är ganska stort, och bara efter att ha frågat en sådär fem personer insåg jag hur lätt det var att ta sig dit där jag skulle. Man kan inte alltid lita på skyltar, men man borde komma ihåg att det går att använda sunt förnuft.
Oh, and btw? I got the job!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar