14 September 2013
Mäklarlivet i London är så icke-seriöst. Jag, som dokumentälskande svensk, har lite svårt för det.
Vi låter fotbollen gå före allt annat här. Till och med trafiken. Ha så kul på femtonminutersresan med buss i två timmar.
Men, trots att jag haft en kaosdag, så kan jag ändå alltid lita på att med ett enda telefonsamtal så har mina föräldrar muntrat upp mig, fått mig att andas och lugna ner mig, och inse att det finns andra perspektiv att se allting ur. Det är så fint att jag har dem, och bra också, för de är bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar