En lugn, ledig dag

26 September 2013 

Idag tog jag sovmorgon oförskämt länge, och kände mig inte oförskämd alls. Det var helt brutalt skönt att sova bort halva dan, det är inte någonting jag gör särskilt ofta, men efter den första energiska halvan av veckan kändes det som en god idé.


När jag väl pallrat mig upp tog jag dock igen min lathet med råge, och svidade om till träningskläder. Körde ett mindre styrketräningspass på mitt fruktansvärt smutsiga golv innan jag stack ut och sprang i vårt lilla område. Blev faktiskt förvånad över hur många söta kvarter det ligger precis vid vårat lite nedgångna, med fina brittiska radhus i klara färger och trimmade rabatter. Det påminner mig faktiskt lite om den Astrid Lindgren-värld jag bodde i i Växjö, och det känns bra att ha det lite familjärt sådär. Roligt också att se lite mer i närheten av där vi bor, och inte bara själva stan eller där vi jobbar. Det blir säkert fler sådana springutflykter så att jag kan upptäcka mera!

Satt en stund på Costa, det var ett tag sedan jag bara tagit det lugnt på ett fik, och passade på att skriva de vykort jag köpt för att skicka till några av mina släktingar. Jag hade glömt hur roligt det är att skriva vykort. Brev är en sak, en underbar men tyvärr utdöende konstform, men vykort är en helt annan sak! Jag gjorde upp en punktlista innan jag började skriva, och fick sedan noggrant använda det lilla utrymme som finns för att få plats med det jag ville säga, och ändå se till att allting blev läsligt. Hur kul som helst.

Gick även till dagens körövning, trots att min hals inte har läkt ännu. Är fortfarande hes och har ingen kapacitet alls, vilket är lite drygt. Jag nöjde mig med att läsa noter och lyssna på altarnas stämmor, och överhuvud taget njuta av musiken som framfördes runt omkring mig. Vi ska sjunga på en mässa som heter The Scandinavia Show i oktober, och det blir mycket svensk folkton. Ser fram emot att allting sitter och låter som det ska!

Jag skyndade dock hem en halvtimma tidigare än de andra (skippade med andra ord andra delen efter fikat och puben) för att mysa på Skype med min far och bror. Det var ett tag sedan vi skajpade sist, och jag saknar dem lite sådär i allmänhet, som man gör. Men allvarligt talat, Skype är en gudagåva. Så snart man sitter där och ser dem i soffan i vardagsrummet och för en normal konversation, då är allt som vanligt igen. Hemma. Familj. Vant. Fint. Jag är mycket nöjd!

När man inte kan hålla fingrarna i styr och är i kontroll av en penna...