'Vanity, not love, has been my folly' - jag älskar Pride & Prejudice.
Vi kilade in på ett lugnare Primark idag, som låg ungefär Oxford/Regent street (tror jag?), mycket därför att jag behövde köpa skor. Jag hade med mig tre par skor: ett par gladiatorsandaler, som det nu blivit för kallt och regnigt för, ett par joggingskor som jag tränar i, och ett par stövletter med klack. Efter några timmar i de stövletterna avskyr mina fötter livet, och nu har jag gått i dem flera dar i rad. Så jag köpte ett par billiga, hyfsat platta kängor, som jag gärna drar på mig till en klänning, med en liten spetsstrumpa som kan få sticka fram. Köpte även ett par tajts med massa rosa rosor på... Jag tycker mycket om rosa och rosor.
Jag är inte den som är mest förtjust i Starbucks... Alls, faktiskt, men vi hängde där en stund och Johanna hade lovat mig god varm choklad. Det var det som behövdes i det fantastiska höstrusket som vi fått dagen till ära, och jag beställde en med hasselnöt. Det var gott, och varmt, och de skrev mitt namn som "Jesse". Är det inte så man stavar den maskulina formen av Jessie?
Idag fick jag prova på något som jag varit mycket rädd och nervös för, och som jag helst hade tänkt försöka slippa under min tid här i London: att åka buss. Jag skulle ta mig en bit utanför Hammersmith, för en annan intervju. Också den här deltidsnanny/barnvakt... Ser vi ett mönster upprepa sig? Jag blev dock väldigt förvånad - det gick jättelätt och smidigt att ta sig dit och tillbaka med buss! Mina rädslor var i onödan! Vilken glädje. Naturligtvis också en glädje att det var ytterligare en jättebra intervju, familjen var jättetrevlig, och de bokade mig för några timmar på kvällen redan imorgon. Dessutom tipsade mamman mig om en bra dansklubb med hyfsat billiga drinkar...
Så jag och Johanna tänkte kör till!, nu ska vi göra vår debut i det londoniska nattlivet! Det var så skönt att ha en förfest/göra i ordning-kväll igen, det är bekant och familjärt, och någonting som jag och Johanna de senaste två åren i princip alltid gjort tillsammans. Som vanligt när vi peppar inför en utekväll lyssnade vi mycket på Kiss the Girl från Disneys Den Lilla Sjöjungfrun..
Vi hittade efter ett tag (fick be en snäll människa med bättre fungerande google maps än oss om hjälp) till klubben Strawberry Moons i närheten av Regent Street. Det ösregnade, verkligen poured down rain. Klubben hade dock en garderob som vi kunde hänga av oss våra fruktansvärt blöta jackor i. Efter att bokstavligt talat ha kramat ur vatten ur fållen på min klänning hittade vi till baren och dansgolvet, och efter det var det en allmän utekväll. Dans, liten drink, mera dans, prata med trevligt folk, dans, liten drink, göra bort sig, mera dans. Ni vet hur det är. (Eller, det kanske bara är mina som ser ut så?) Klubben var helt okej, det var trevliga människor i åldrarna cirkus 18-30, alkoholen var onekligen billig, och det var ganska rymligt. Dock var musiken inte särskilt bra, deras DJ hoppade från nostalgilåtar från vår generation till vad jag antar är populär musik just nu, men ingen av dem gjorde sig för att faktiskt dansa till, och hälften av dem hade jag aldrig hört. Bondade med en glad amerikan över det, vilket gjorde att jag blev bjuden på en drink. I approve. Vid ett tillfälle hade vi även flera entusiastiska limbodansare på dansgolvet, och jag och en annan snubbe som alltid såg sur ut fick äran att vara själva... Euhm... Stången, med våra armar, som de dansade under. Det var ganska festligt.
Att ta oss hem till vårt älskade (host host nej) hostel med nattbuss gick också väldigt bra, och kändes tryggt och bekvämt. Vi var hemma (och lika blöta och kalla då som när vi gick, för regnet föll lika stadigt) vid tre på morgonen ungefär, och jag somnade så snart jag tagit på mig femhundra lager varma kläder och gosat ihop mig i vår säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar