Idag vaknade jag klockan fem av att någon av de två osynliga personer vi bor med gick på toaletten, då badrummet gränsar precis till den vägg där jag har sängen. Kunde inte somna om, så jag låg och lyssnade på musik och peppade inför dagen istället.
Precis innan jag gick upp satte jag på Demi Lovatos Who will I be från Disney Channels Camp Rock - den är med precis i början av filmen när hon gör sig redo för sin sista skoldag, och den är så pepp, och hurtfrisk, och jag blir glad av den, och hon verkar ha ett så roligt liv i sitt lilla musikmontage. Så jag tänkte beslutsamt att det här ska bli en bra dag!, och festade till det med den låten. Sen blev jag förstås tvungen att gå upp och smyga runt tyst som en mus, för klockan var fortfarande bara sex på morgonen...
Johanna och jag jobbade båda två för cateringfirman idag, i tvätten igen. Det blir så mycket roligare när man är två! Inte bara för att det går väldigt mycket mer effektivt med två aktiva strykjärn, utan även för att man har någon att prata med och tiden tycks gå lite fortare. Sen jobbade vi bara åtta timmar idag, jämfört med mina nio och en halv förra veckan... Så vi stod där uppe i deras garderobsloft, och diskuterade drömmar och annat sådant som intresserar oss ungdomar. Vid ett tillfälle märkte vi dock att det knastret som stört oss ett litet tag kom från ett av eluttagen, och att det flög gnistor från det... Vi fick be dem stänga av strömmen och dra ut alla närliggande kontakter - råkade även stänga av alla torktumlare, och gasen ut till köket, men det löste sig. Tur det! En liten stund kändes en explosion oundviklig.
Vi traskade efter jobbet vägen längs Themsen vid Blackfriar's, ett mycket mysigt område, förbi Tate's Modern och Shakespeare's Globe. Ska undersöka de båda närmare vid ett senare tillfälle, men idag nöjde jag mig med att bara titta på dem från utsidan, och njuta av den vackra septemberdagen. Solen sken, fåglarna kvittrade, trafiken brusade, och Themsen var vild. Det var väldigt mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar