Strålande morgon

28 September 2013 

Vaknade tidigt i mina fortsatta försök att ha en normal dygnsrytm, och fick ett enormt sug att ta en joggingrunda. Sagt och gjort!, på med träningskläder, löpardojjor, och ut i världen.

Världen runt om mig, som när vi flyttade hit tycktes grå, brun, och dyster, har verkligen förändrats. Nu ses den ljus och färgglad, engelsk och londonisk, gästvänlig och vacker. Jag bor faktiskt i ett riktigt mysigt, typiskt brittiskt område, och det känns så bra. Det var precis här jag ville hamna, och det är först idag som jag riktigt inser hur lyckligt lottad jag är som lyckades landa på rätt ställe. Jag hade förstås inte någon kamera med mig när jag sprang, så bilder har jag inga. Använd er fantasi: brunröda tegelhus i ett kvarter, pastellfärgade i ett annat; prydligt trimmade, grönskande häckar; parkerade bilar; skyltar om att det är böter om man inte plockar upp efter sin hund; små inhägnade gräsplättar att leka (?) i; rosbuskar i varannan rabatt; sömnigt slumrande hus och människor.

Hittade även bort till motorvägen, där det som vanligt var rusningstid. Jag sprang förbi husen som verkligen ligger bara en meter från gatan, och blev plötsligt mycket tacksam att vi bor i ett av de lugna kvarteren. Som skogstroll har jag alltid tyckt att trafik och storstadsbrus gärna får vara en liten bit bort från mig när jag ska sova. Jag kämpade vidare, och sprang rakt in i någonting jag verkligen inte trodde att jag skulle finna i vårt område: en park! Vi har en park bara några kvarter ifrån oss! Den var i och för sig inte så stor, men en helt okej gräsplan och en liten lekplats - och det fanns gungor.

Så här fungerar det med Jessica och gungor: alltid när jag behöver tänka eller känner mig ledsen, eller trött, eller stressad, eller glad... Eller överhuvud taget, så traskar jag bort till närmaste lekplats och gungar en stund. Det är en av de bästa terapier jag har, och innan jag fick syn på den gungställningen hade jag inte insett hur mycket jag saknat det.

Gungade dock inte idag, utan sprang bara förbi, men med ett nytt sving i stegen! Ja, det vill jag gärna tro i alla fall, och inte att det där svinget kom av att jag bara trampade lite snett vid ett tillfälle... När jag var genom parken mötte jag en snubbe med hund, och jag nickade lite, sådär som man gör, och fick en blinkning tillbaka. En actual wink. Eh... Jaha. Hejhej.

När jag kom hem kom jag idag ihåg att stretcha ordentligt efteråt - till mina ovanor hör talangen att glömma bort det, och sedan i förrgår har jag haft fruktansvärd träningsvärk i vaden. Men nu kom jag ihåg det! Gjorde en kortversion av solhälsningen medan jag ändå höll på. För någon dag sedan tog jag det fantastiska beslutet att köpa hem lite mjölk, så belöningen för min insats var ett stort glas kall mjölk. Den. Bästa. Belöningen. Japp - en strålande morgon!



Är den grå ekorren Englands landsdjur? För det borde den vara.