Förra året feber, i år förkylning. Förra året St Paul's Catherdral, i år Westminster Cathedral. Förra året stor Sankta Lucia-gudstjänst, i år stor Sankta Lucia-gudstjänst!
Hanne, Helen, och Jacob hade alla varnat mig för att komma idag om jag fortfarande mådde dåligt, men eftersom jag älskar Lucia och ABSOLUT INTE TÄNKTE MISSA det största tåget vi gör i Westminster Cathedral, så bestämde jag mig för att vara frisk och struntade i min förkylning. Jag fick sätta mig ner ett antal gånger under repet, samt gå och snyta mig ungefär lika många gånger, men jag mådde inte värre än att mina åsnegener (dvs envisheterna) tyckte att jag kunde vara med.
 |
| Rep i Westminsters stora katedral |
Efter repet väntade en stor plockmatsbuffé kören uppe i ett fantastiskt bibliotek, och sedan bytte vi återigen om till våra vita särkar. Jag glömde tyvärr bort hur lång tid vi skulle bli tvungna att vänta i bakre delen av katedralen, och tog inte med mig halstabletter/näsdukar/vatten/andra nödvändigheter som hade varit bra att ha. Istället satt jag och halvsov på Jacob under tiden de olika prästerna pratade, och njöt av att lyssna till katedralens egen kör sjunga vackra, engelska och latinska hymner.
Sedan var det vår tur, och vi ställde tyst upp längst bak i katedralen, och tände våra ljus samtidigt som någon vaktmästarperson släckte alla elektriska ljus i lokalen. Vi började sjunga, och skred in. Jag vet inte hur många gånger vi sjöng de två verserna i vår första Luciasång, men det var många. Att tåga in tog evigheter, då vi inte bara skulle gå sakta, utan gå med cirka tre meters mellanrum. Jag kände mig lite självkritisk å min ömma röst, då det i princip blev som att sjunga solo. Det var en trygghet att komma upp till resten av kören igen. Jag vet inte hur vi lät, akustiken var lite underlig, och publiken satt lite för långt bort för att man verkligen skulle kunna se folks reaktioner. Däremot hörde jag ju hur Dagmar lät under sina solon - som en ljuv ängel - och folk var efteråt allmänt nöjda. Jag tog det som en seger att jag orkat vara med, utan yrsel, och var ganska glad, om än väldigt trött, resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar