"Du måste vara irländsk!"

14 december 2014 

Ibland pratar jag med folk på tunnelbanan. Ibland sitter jag med musik eller en hörbok i öronen. Sällan pratar folk med mig. Idag såg jag irländsk ut.

Jag satt på tuben, med lurar i öronen, och var nöjd med att inte behöva bry mig så mycket om min omvärld. Jag noterade att mannen mittemot mig tittade på mig ett par gånger, men jag brydde mig inte särskilt. När två tanter som glatt konverserade med varandra kom in, gav mannen upp sin plats för att låta dem sitta tillsammans, och satte sig på den lediga platsen bredvid mig. Sen började han prata.

"I don't mean to be rude, but I was just thinking to myself that 'she must be Irish', are you Irish? You look very Irish!" pratade han på, fullständigt övertygad om att han funnit en irländsk själsfrände. Han var så övertygad om att jag var irländsk att han pratade på en lång stund om hur irländsk jag säkerligen var, innan han gav mig minsta möjlighet att informera honom om att så inte är fallet. Han själv var för övrigt irländare, vilket hördes mycket väl. Mannen, som introducerade sig som Tony, blev mäkta förvånad över att höra att jag var svensk, och pratade sedan på ytterligare en lång stund om hur övertygad han varit att jag kom från Irland. Enligt honom såg jag definitivt inte svensk ut, då jag inte har blont hår.

Ett öppet brev till världen:
Hej världen.
Kan vi komma över stereotypen att alla svenskar har blont hår och blå ögon, och väldigt ljus hy? Jag tickar i och för sig två av de boxarna, men Sverige är faktiskt ett multikulturellt land med stor variation på människors utseende, vilket är fantastiskt. Även många "Svenssonsvenskar" bär inte de typiska ljusa lockarna och havsblå ögonen. Stereotypen är felaktig. Skärpning.
Varma hälsningar,
Jessica-Therese

Tony fortsatte att prata om hur irländsk jag såg ut, och ville sedan absolut bjuda ut mig på en drink någon gång. Jag nekade mitt intresse, då mannen inte var min typ, eller framför allt, min ålder. Det tog honom ett tag att fatta att jag dels inte var en irländska som bara försökte lura honom, och dels inte ville ha hans nummer "om du skulle ändra dig". Nej tack, jag vill inte gå ut med en man som är dubbelt så gammal som mig, nej. Nu måste jag gå av, här är mitt stopp, okej, hejdå. Trevligt att träffas, låt oss inte ses igen. Good bye.

Det roliga är ändå att det inte är första gången folk har tagit mig för irländska, snarare är det den nationaliteten folk oftast gissar på för mig. Så, hur jobbig han än var, så har nog Tony rätt i att jag faktiskt ser irländsk ut.