Det Lilla Skogstrollet : Lucia x4

13 december 2014

Trött efter gårdagens äventyr i Westminster Cathedral vaknade jag inte förrän sent på dagen. Jag kom till biblioteket i kyrkan med kort marginal, och slängde upp mitt Lucialinne på strykbrädan. Trots detta var jag inte sist - alla sångare som var med tycktes lite tagna efter alla Luciatåg vi redan gått. Men det här var ju den faktiska Luciadagen, den trettonde december, och fyra olika tåg väntade oss i Ulrika Eleonora kyrka. Återigen var jag med på två extra, eftersom jag ville gå tretton totalt (du som känner mig vet att tretton är ett speciellt nummer för mig), och dessutom, som jag nämnt tidigare, så älskar jag ju Lucia.

Jag var ganska så rejält förkyld fortfarande dock, och var väl inte direkt den som sjöng bäst. Jag menar, naturligtvis höll jag ton, kunde alla texter, och log med både mun och ögon, men trots att jag andades rätt och ansträngde mig, lät min röst inte speciellt starkt. Det blev dock väldigt fint under flera sånger, när kören sjöng allmänt svagt, men tydligt, och skapade riktigt innerlig sång. Carina verkade i alla fall nöjd. Bara vid ett tillfälle klantade vi oss rejält, och den missen ligger på oss allihopa - under intåg nummer två försvann sången, vi föll ur tempo, och det uppstod allmän förvirring. Det var förfärligt, men det varade inte länge. Alla andra sånger satte vi som de professionella körsångare vi är.

De tre första tågen tillät barn, vilket gjorde de mer ansträngande än det sista, trots att vi när det är barn med sjunger färre sånger, och således står där en kortare stund. Det blir en helt annan atmosfär, det är mycket ljud och rörelse, och alltid någon liten parvel som ska gå omkring i kyrkogången. En liten pojk gick till och med fram och plinkade lite på pianot - kanske ansåg han att vi tog fel ton. Min huvudvärk gjorde sig påmind under de tågen, hur gulliga än barnen var. Det är ansträngande att stå upp och sjunga i fyrtio minuter, med syrestjälande ljus framför näsan. Jag var dock lika envis som de föregående dagarna, och höll mig upprätt.

Det sista tåget gick mycket bättre, och jag kunde låta mig själv slappna av lite mer, och njuta av mitt sista Luciatåg för säsongen. Det var vackert och stillsamt och fin atmosfär och en uppmärksam publik, och så mysigt med alla levande ljus och vacker körklang. När sista sången började slogs jag av "är det redan slut?", fast vi då stått och sjungit i cirka femtio minuter. Jag är väldigt glad över att jag har varit så involverad i Lucia i år, gått tretton tåg, och sjungit mig rejält hes - min röst totalförsvann under glöggfikat efter sista tåget, men då gjorde det ju inte så mycket. Jag älskar Luciatraditionen, jag tycker att det är så roligt, och jag uppskattar budskapet om värme och kärlek.