måndag 22 december 2014

Kyrkan all day long

17 december 2014 

Jag vaknade och gjorde mig redo för en jobbdag som alla andra, med planen att snabbt kila förbi kyrkan innan jag började. På väg ut mötte jag dock Värdmamma som informerade mig om att lilla Noah är magsjuk, och därför tyckte hon att jag kunde få ledigt. Ingen av oss ville att jag skulle bli sjuk, så snart innan jag ska flyga, och det bästa vore för mig att vara hemifrån så mycket som möjligt. Så jag lade ner datorn och dagboken i min väska och for till kyrkan, som planerat, men nu med tanken att stanna där tills de stängde.

Varför jag velat dit först var för att tigga om jobb, som den desperata lilla fjant jag är - jag skulle ha serverat på det julbord de har imorgon kväll, men Sonny messade och avbokade mig då han hade för mycket folk. Eftersom jag tycker att det är fantastiskt roligt att hjälpa till på sådana event tänkte jag försiktigt höra med dem om det verkligen skulle vara så farligt med en extra hjälpande hand. Efter två korta samtal insåg jag dock att jag bara skulle vara i vägen, och fick så finna mig vid att inte jobba. Istället satt jag i timmar i kaféet och skrev, med jämna avbrutna mellanrum då mina kompisar tog en paus för att sätta sig bredvid och prata med mig. Till ingens förvåning drack jag cirka arton koppar te.

Kände av lite hemlängtan, så jag snapchattade min Enhet med nostalgimeddelanden

På kvällen väntade ytterligare kortspel med pojkspolingarna, Jonny och Jacob, som dock först skulle åka och handla. Jag ville inte följa med, så under tiden satt jag uppe i Jacobs lägenhet och skrev dagbok. Och skrev dagbok. Och blev hungrig. Och blev trött. Och blev riktigt hungrig. Uttråkat väntade jag på att pojkarna skulle komma hem, och jag kände mig mer och mer som en övergiven hundvalp. "När kommer husse och ger mig mat?" De ringde på vägen, efter cirka två timmar, och lovade att vara hemma om cirka tio minuter. En timme senare plingade äntligen nycklar i dörrn, och jag fick en vegetarisk wraphistoria från Burger King. Pojkarna skyllde på trafik.

Väntade uttråkat på att kompisarna skulle komma tillbaka. Tog molokna foton.

Vi satt och spelade kort sedan, och jag och Jacob blev allt tröttare, men Jonny påminde oss hela tiden att "det är ju bara fyrtio minuter kvar!", "ge det tjugo minuter!", och sedan ett inte det minsta diskret "jag kommer snart, håll er vakna!" ungefär sju minuter i tolv. Efter fem hördes det sång i trappan, och tillsammans med Michael och Camilla, som Jonny sprungit för att hämta, föll jag in i Ja må han leva. Vi skålade in Jacobs födelsedag med varsitt glas champagne, och allt var väldigt trevligt och fint.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar