måndag 8 december 2014

Lucia och mer Lucia

7 december 2014 

Liksom förra året  firade jag andra advent med att glädjas av barnens Luciatåg i kyrkan. Jag såg faktiskt så mycket fram emot detta, att jag var på plats en halvtimme före gudstjänsten, för att få en bra plats. Förra året såg jag inte så mycket, men idag satt jag mycket bättre till! Det var en jättefin gudstjänst, med ofantligt många barn, som alla var supersöta i Luciakläder. Jag ville kidnappa varenda en. Inte för alltid, bara en liten stund, för att gosa lite. Församlingen hjälpte till och sjöng Luciasångerna, och jag fick en massa nostalgikänsla till mellanstadiet, när det gällde Nu tändas tusen juleljus och Ett litet barn av Davids hus. 


Barnaluciatåg, i redigerad suddighet

Större delen av dagen spenderade jag i kyrkan - gudstjänst, kyrkkaffe, och mitt vanliga dagboksskrivande. Det är lite festligt att titta på blogginlägget från förra året, och inse att jag gjorde nästan exakt samma sak. Det känns inte riktigt, för så många saker är så oerhört annorlunda - främst, att jag inte är svårt deprimerad längre, och mår mycket bättre nu än då. Ibland är det nog viktigt att se tillbaka och inse hur långt man kommit. Filosofi åt sidan, jag satt kvar i kaféet långt efter att de egentligen hade stängt - jag tror det hjälper att vara bundis med kökspersonalen. Jonny satte på Disneymusik och sjöng under tiden han diskade, varpå jag lade till en andrastämma där jag satt och skrev. Jag hade också äran att träffa konstnären Pernilla Iggstrom, vars alster just nu hänger i kyrkans kafé. Hon var jättetrevlig, och vi pratade en lång stund. Jag har en favorittavla som hon gjort som hänger där just nu, och det var spännande att höra tankarna bakom. Det är också alltid roligt att tala med kreativa människor, då jag är en själv, och det därför alltid är lätt att skapa kontakt.

På eftermiddagen hjälpte jag Camilla och Helen att lasta bilarna inför kvällens Luciatåg i Southwark, dit jag även fick skjuts med mina kyrkkompisar. När vi kom fram hjälpte jag Alex och Cissi att duka bord, för gästerna kunde fika glögg och lussebullar innan gudstjänsten. Jag känner mig lite som en herrelös katt eller något, som bara har hittat en grupp människor som alla jobbar i kyrkan, valt att adoptera dem, och sedan hänger med dem så mycket som möjligt trots att jag inte egentligen hör dit. Av alla mina närmaste vänner här i London jobbar minst 90% på svenska kyrkan, vilket är en del av anledningen till att jag är där hela tiden. Prästen Michael kommenterade det senare på kvällen med ett "du bor ju nästan hos oss, och vi är glada att ha dig här". Så... Ja.

Biltur i Londontrafik är egentligen sådär, men vänner gör det mesta bra
Jag hann kila iväg och äta en lätt kvällsmat på Starbucks, där jag också träffade Hanne, så att vi skulle ha lite tid för oss själva att skvallra sådär i allmänhet innan Luciarepet började. Tåget i Southwark Cathedral är det jag sett fram emot mest, då det är sådan fantastisk akustik därinne. Snart släcktes de elektriska ljusen, och vi tände våra levande, och bar in dem i salen till fyrastämmiga Sankta Lucia... Det är så underbart att sjunga i Southwark, jag skulle kunna skriva ett helt inlägg endast om dess akustik. Det är inte helt bra att upprepa sig så som jag gör, men det får gå - det var jätteroligt att gå Lucia, ikväll igen! Haha, jag är bara så förälskad i Luciatraditionen. Det gick jättebra, och jag tror att alla var nöjda. Alex stod längst bak i kyrkan och flinade när vi tågade ut, och sade att det var vackert. Det sade de flesta andra också. Den mitt-i-smeten-uppfattningen jag fick lät åtminstone bra.

Fyra rader kör för Luciatåget i Southwark Cathedral
När vi bytt om följde jag med en del av kyrkgänget till en närliggande pub och hällde i mig varm mulled cider, som min hals gillade efter all sång. Ganska snart sade vi dock godnatt, och jag traskade iväg för att hoppa på tåget hem.

Gammalt och nytt - skyskrapan the Shard och Southwark Cathedral


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar