Jag var helt utslagen till klockan tolv på dan, efter min trots allt ganska utmattande resa hit. När jag vaknade och sedan faktiskt vaknat, väntade välkomstkramar från Värdfamiljen och ett stort flin från lilla Nussa. Jag jobbade tre timmar på eftermiddagen, och det var rakt in i rutinen med blöjbyte och leksaker som gällde! Det var faktiskt riktigt mysigt att träffa min lille gos igen, som till min stora glädje var lika glad att se mig. När Värdpappa frågade "Var är Jessica-Therese?" pekade Noah direkt och utan minsta tvekan på mig, med ett glatt "Teh!" Jag var inte så lite rörd - han kan mitt namn! Ja, nästan. På kvällen messade jag Jacob och mötte upp honom för en lång promenad, då min arma kropp inte ville vara stillasittande mer. Jag menar, tre timmar på tåg, fyra timmar på flyg, tre timmar på buss, en timme i taxi, och sedan medvetslös i en säng i ytterligare åtta timmar? Jag behövde röra på mig, och Jacob drog med mig till det mörka Oxford street. Mörka, därför att det nu är Twelfth Night, då engelsmännen plockar undan sina julprydnader, och kulörta lampor inte längre lyste upp vinterkvällen. Vinterkvällen som för övrigt var extremt mild eftersom vi inte får ordentligt vinterklimat i det här landet. Jag började gnälla om hunger sedan, så vi avslutade kvällen på en typisk pub. Jomen... Jag är nog tillbaka i London, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar