Afrika, dvd, öron, och annat som händer en vanlig torsdag

15 januari 2015

Jag var nästan färdig att gå hemifrån, stoppade precis ner nycklarna i min väska, när det knackade på min dörr och Värdmamma kikade in. "Ursäkta att vi är så sena idag, Noah vaknade precis..." Jag frös till. "Eh," sade jag intelligent. "Jobbar jag idag?"

Värdmamma kom ihåg att nej visst, det gör jag ju inte alls, då veckans lediga dagar är torsdag och söndag. Jag hade varit uppe ett par timmar innan Värdmamma och Noah vaknade, och var som sagt på väg ut. Svenska Kyrkan har någon gång i månaden en träff med lunch och föreläsning för kvinnor, TorsdagsTräffen. Jag har aldrig gått förut, men eftersom Helen skulle föreläsa idag och berätta om sina olika perioder i olika delar av Afrika, hade jag anmält mig. Jag är fascinerad av Afrika.

Det var intressant och spännande att lyssna på, och efteråt serverades lunchen i stora salen. Jag var ganska så rejält yngst av alla besökare, och fick artikulera när jag talade med min bordsgranne som bar hörapparat.
När vi pratat ett tag efter maten sade jag adjö och förflyttade mig istället till kaféet bredvid, och slog upp min dator. Jag hade äntligen tid att fixa den mycket försenade julklapp som jag gav mina Värdföräldrar senare på kvällen - en film som jag klippte ihop själv på Noah som jag tagit under hösten. Jag hade redan gjort klart den i julas, men då slutade redigeringsprogrammet att fungera och raderade alltihop. Efter att ha krånglat med tekniken i ungefär en timme, samt muttrat en massa för mig själv och förtvivlat morrat åt min dator att skärpa sig, tog det bara en timme till att göra färdigt filmen. Jag gick sedan och hämtade söndagsskolans färgpennor och dekorerade dvdns fram- och baksida.

Efteråt hängde jag med Erik, som du ju sedan tidigare vet också alltid hänger i kyrkan, och Alex, som jobbade där idag, tills det var dags för kören. Vi sjunger inte bara sånger på svenska, engelska, och latin - idag lade vi till en rysk psalm till vår repertoar! Vi är badass.
Det gick dock värre och värre för mig att sjunga, eftersom mitt öra har börjat krångla igen. Jag var halvdöv på högra örat när vi började, och heldöv när vi slutade. Då ackompanjerades dövheten dessutom med illamående och huvudvärk, så jag var inte helt lycklig. Jag vet inte varför mina öron ibland spontant bestämmer sig för att sluta fungera normalt, och ingen av de läkare jag pratat med vet heller. M-ö-g. Men jag stannade under hela körövningen i alla fall, fast var ganska glad när det tog slut så att jag fick åka hem.

#torsdag