Brass & Skratt

18 januari 2015 

Aloha. Dags för gudstjänst igen, alltid skönt att komma in i de vanliga rutinerna, även om dagens gudstjänst inte var helt vanlig. Ett brass band från Lidköpings gymnasieskola var på besök, och de rockade loss i medeltida kompositioner. Det var awesome.

Brass band!

Efter att jag njutit av kyrkkaffe och kyrksocialisering, åkte jag till Oxford Circus. Där väntade jag i den kyliga Londonkvällen på Hanne. Under tiden lyssnade jag på de här snubbarna, och blev imponerad av sångarens djupa röst och glada humör.

Street performers är en av de charmigaste sakerna med den här stan, tbh

Jag försökte också få ordning på mitt osamarbetsvilliga hår på tunnelbanan

När Hanne kom började vi traska för att ta oss till Soho, stadsdelen som ligger mellan Oxford Circus och Piccadilly Circus, men som i den här staden inte betyder "south of Houston". Vi hade redan bestämt vilken restaurang vi skulle gå till, men på vägen passerade vi Vapiano. Vapiano. Vapiano är den bästa italienska restaurangen i världen (förutom en liten källarrestaurang i Rom), åtminstone den bästa kedjan, och jag har saknat den massvis den senaste vecken. Jag visste inte att den fanns i London och eftersom jag är trög har jag aldrig kollat upp fakta för jag har bara ätit på Vapiano i Stockholm. Min passion och förälskelse övertygade Hanne om att vi borde gå dit istället, och vi gick in. Vad som följde var världens bästa middag någonsin, varsitt enormt glas vin, och skvaller och skratt i flera timmar. Det var längesedan jag hade så roligt. Tack Hanne, för det utomordentliga sällskapet!

Vapiano, gullungar (positivt substitut för "bitches")

Snyggingarna i dramat

Bästa. Maten. Någonsin. Ruccolafylld ravioli med färska körsbärstomater och pinjenötter!