Inte en tra-jeudi

5 februari 2015

(Jag vet, jag återanvänder skamlöst mitt språkskämt från förra veckan...)

Återigen ledig, började jag torsdagen med att plugga inför auditions. Jag har inte anmält mig för ansökan ännu. Min egen satta deadline är att göra det den här veckan, då ansökningstiden för de flesta skolor går ut i slutet av februari. Jag har varit inne på skolornas hemsidor minst tre gånger redan, bara den här veckan, men vågar aldrig faktiskt trycka mig hela vägen till slutet. Varför? Nerver. Jag har en enorm rädsla för att misslyckas, i allt i livet, och det knyter sig i magen på mig när jag tänker på att jag måste stå framför en jury. Men det är klart att jag ändå ska försöka. Jag förväntar mig ju inte ens att faktiskt komma in redan i år, så vad har jag att förlora? Jag ska anmäla mig den här veckan, men det lyckades inte riktigt idag.

Stod framför spegeln med mitt tjocka, risiga hår på förmiddagen, och suckade. Jag gav upp stylingförsöket och tog upp mobilen. Frisörsalongen hade tack och lov en tid redan vid två, så jag fick ordning på skatboet. Kalufsen är nu kortare, mer uppklippt, och av allmänt bättre kvalité.

Hej

Jag var tidig i kyrkan inför kören idag, så mycket som tre timmar tidig. Jag stängde in mig i kyrkans bibliotek och pluggade lite mer. När jag säger pluggade, förresten, så innebär det att jag går omkring och artikulerar monologer och övar musikalsånger. Sångerna sitter mycket bättre än monologerna, inte så att jag kan dem bättre, men de låter naturligare och mer genuina. Jag har ju mycket mer erfarenhet av att sjunga ut känslor i sång än i tal, så det är mer bekvämt för mig. Ska vi tänka så lär musikalutbildningarna finna mig bättre lämpad än dramaskolorna.

På kören sjöngs det sedan vidare en massa latinska, engelska, och kyrkslaviska hymner, alla väldigt lugna och vackra. Det är jätteroligt att stå där och inse att kören som helhet faktiskt ger ifrån sig en riktigt vacker klang. Jag stod dessutom bredvid den ofantligt duktiga Dagmar ikväll, och det gav extra motivation att sjunga bättre. Vad som också slår mig de flesta körövningar är att jag lär mig mer och mer om notläsning, bara genom att lyssna på Carinas och körens kommentarer och frågor. Jag har i princip lärt mig notläsning endast genom att vara med i den här kören, för det var ingenting jag var särskilt hajp på innan. Vi avslutade med damkörens glada Cantate Domino, som tjänade som en bra övergång inför de glada timmarna som följde på puben.

"Pronounced incorrectly since 1947"

Det var första gången i år som jag haft tid/ork/lust att följa med till puben, den sedvanliga tradition som alltid följer våra körövningar, och det var jättetrevligt. Jag konstaterade min frivilliga okunskap vad gäller så kallade svenska kändisar (Bonde-Johan? Va? Och, inget illa ment men, vem bryr sig?) när Maria och Ulla pratade skvallertidningar, och diskuterade livets lustiga möjligheter och det franska skolsystemet med Henrik. Jag drack också en väldigt söt, men också god, cider från Nya Zealand. Efter sista ringningen övertygade Dagmar mig och pojkspolingarna (det vill säga Jacob och Erik) att vi borde gå till McDonalds, som gärna lät oss köpa mat men inte lät oss sitta där och äta. Vi gick till Jacobs istället, där han entusiastiskt visade oss slutet av årets Super Bowl. Jag har väl lagt till cirka tre fakta till mina sedan innan två felaktiga vad gäller amerikansk fotboll... Det är inte min favoritsport, direkt. ("Det är ju trots allt mycket mer spännande att titta på Quidditch!" - obligatorisk nördkommentar). Men det var en trevlig kväll och jag kom till slut hem, trött och glad.