Bra humör

15 november 2014 

Inte bara bra humör, utan riktigt toppenhumör! Jag kallar det en 180-vändning. Eff yes.

(Hulda Jolanta är inte tillbaka dock, så det är väl det största orosmolnet på himlen...)

Idag vaknade jag till musiken från barnprogrammet Rastamouse, som handlar om reaggebandet Da Easy Crew, möss som, när de inte gör musik, hjälper sin president att lösa mysterier. "Rastamouse and Scratchy and Zoomer, also known as Da Easy Crew..." Anledningen, antog jag, var att Noah tittade på tv under sin frukost. Jag valde att somna om.
När jag vaknade senare på förmiddagen var det tystare i huset, och jag passade på att dammsuga under tiden Värdmamma och Noah var ute. Jag tror inte att han är rädd för dammsugaren längre, men det är ju aldrig smidigt att dammsuga om ett barn ska sova. Vilket både jag och Värdmamma hade hoppats för krabaten, men han hade förstås egna planer, och när de kom hem en timme senare var det en glad och pigg och mycket vaken pojk som vinkade till mig från vagnen. Nåväl. Jag tog över med lunch och vi chillade i köket istället.

Vi ringde också till Johanna på Skajp och hade en kombinerad lek/prat-stund med henne, vilket alla parter fann roligt. Noahs nya favoritgrej är att luta huvudet så långt in mot skärmen han kan, sedan tillbaka, och så in mot skärmen igen. Upprepa flertalet gånger, det blir aldrig tråkigt! Han kom på det nya tricket igår när han kom och sade hej till min familj på kvällen. Tjutskratt följer denna ritual. Min bebis är lite knäpp... För att understryka detta ytterligare kan jag ju berätta att vi vid minst fyra olika tillfällen idag har suttit framför tvättmaskinen i många minuter och trollbundet stirrat på tvätten som går runt, runt, runt... Pfft, vem behöver leksaker eller aktiviteter när man kan spendera en hel dag framför tvättmaskinen? Ibland är det lätt att underhålla barn.

Ljuset på eftermiddagen idag var helt kolossalt vackert

Ett magiskt ljus som varken bilder eller ord kan göra rättvisa (men jag tog foton i alla fall, förstås)

Utanför Tesco idag hade de något slags jippo för barn, med ansiktsmålning, ballonger, och dockteater, vilket jag tog med Noah till. Jag är övertygad om att han skulle ha älskat det, om han varit vid medvetande. Som det var så somnade han två meter utanför dörren och sov genom hela promenaden. När vi kom hem var Värdpappa på plats, och redo att ta över med den nyvakne. Jag pysslade runt i mitt rum, tvättade lakan, visade min pillemariska ljusslinga vem som verkligen bestämmer (med lite hjälp av tejp), plingade till folk på facebook, och småsjöng på låtar ur The Book of Mormon som jag bara inte kan få ur huvudet. Two by two, we're marching door to door, 'cause God loves Mormons and he wants some more!

Jag jobbade ytterligare ett par timmar på kvällen, när Värdpappa åkte iväg för en spelning och Värdmamma inte kommit hem från sin än, vilket innebar lek med tågbana, att Noah fick syn på mina vindruvor och inte gav sig förrän han fått minst fem stycken, och sagostund under middagen. Han har en cd med inlästa, klassiska sagor, och jag insåg återigen hur mycket jag älskar Kejsarens nya kläder. (Jag älskar Disneyfilmen Kejsarens nya stil också, men den är ju ganska annorlunda. Ändå värt att nämna för den är så extremt underskattad).

Hej hopp, jag ser ut som en tolvåring

Min plan för denna helgkväll var att ta en lång dusch och förhoppningsvis hinna torka mina sänglakan, men facebook distraherade mig från det första. (Jag kan inte duscha efter att Noah har gått och lagt sig, hans rum ligger vägg i vägg med badrummet). Hittade den här helt fantastiska musikvideon som jag vill hylla hundra gånger om, och som jag redan har lyssnat på ungefär så många gånger: