... Jag hann dock inte somna förrän Noah, sex minuter över tre, ger ifrån sig ett plötsligt ramaskri och väcker hela huset. Jag försökte ignorera det en liten stund, men han grät så att det gjorde ont i mig (för att inte tala om mitt trötta huvud), så jag gick uppför trappan till hans rum. Direkt efter kom även Värdföräldrarna in, och vi spenderade den kommande halvtimmen med att försöka få pojken lugn. En flaska mjölk och många kramar senare verkade han må bättre, och hade väl glömt bort sin mardröm, eller vad det nu var som väckte honom, men då var han inte på humör att somna. Istället var han TÄNT. Jag lät dock Värdföräldrarna klara av den biten själva, för jag behövde onekligen gå till sängs och bli "släckt".
När jag vaknade av mitt alarm senare på morgonen, som jag ställt så sent jag med gott samvete kunde, var det tyst i huset. Mina jobbtimmar startade utan att någon annan gick upp, men jag lät dem sova, och njöt istället av en stillsam frukost. Jag hade bett Värdföräldrarna att nästa gång de hade möjlighet köpa de quornpåläggen som jag gillade, och hittade ett oöppnat paket på min hylla i kylskåpet. Den fantastiska koppen te piggade också upp, men nog märktes det att jag inte fått fullt så många timmar sömn jag behövde (snarare hälften, med tanke på att jag lyckades sova endast fyra timmar den natten...) Det hade ju å andra sidan ingen annan heller, och vad som följde var en typisk "it's just that kind of day" dag. Värdmamma kom ner i köket med Noah just som jag avslutade min frukost och bad om ursäkt för att de försovit sig. Jag kan väl inte påstå att det gjorde mig supermycket med tanke på att istället för att jobba två timmar behövde jag bara hjälpa till att ge Noah frukost, mest för att jag ju ändå var där. De åkte iväg för en av hans musikaktiviteter sedan, och jag begravde mig i min säng igen. När de kom tillbaka åt vi lunch tillsammans, varefter jag skulle ta ungen till en annan musikklass. Han somnade i vagnen på vägen dit och var död för omvärlden, så jag beslöt att helt enkelt ta med honom hem igen och låta honom sova. Det var visserligen hans fel att alla var uppe i natt, men han var ju också trött. Tyvärr hände mardrömmen när jag skulle bära upp honom till hans rum - han vaknade för att jag försökte ta av honom jackan och vägrade somna om. Uppgivet tog jag honom på en andra promenad, men den här gången var det kört. Jag fick lämna över en piggt sprattlande pojk till Värdmamma när vi kom tillbaka.
Det vore kul att kunna berätta om någonting annat jag gjorde idag, men om sanningen ska fram så är den att jag spenderade större delen av dagens lediga timmar i sängen med dryg huvudvärk. Fick dock glädjebeskedet på kvällen att jag inte behöver jobba förrän på kvällen imorgon, och då är det bara monitorpassning som gäller - all hail ändrade planer!
 |
| Mötte de här kvinnorna med sina väldresserade hundar - den lille taxliknande saken var det sötaste jag sett! Han trippade glatt efter stövlarna, den svarta luffade bakom, och den vita längst fram sprang uppspelt omkring överallt - till och med ner i ån. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar