Jag vaknade, trots min sena kväll, vid sju. Mitt första alarm var satt på klockan tio, men jag valde att gå upp i alla fall. Började inte jobba förrän vid tolv, så jag hade en riktigt trevlig förmiddag.
 |
| Morgongry bakom mina gardiner... "Morgongry" borde för övrigt vara ett ord. Det låter vackert. |
Sen började dock den jobbigaste dagen jag någonsin haft med Noah. Ingenting gick vår väg, han var övertrött men vägrade sova, och var aldrig riktigt sugen på att äta heller. Han var rastlös och uttråkad men ville inte göra någonting. Åtminstone inte i mer än ett par minuter. Noah gråtskrek mer eller mindre hela eftermiddagen, och jag var verkligen handfallet vilse. Ingenting löste ju situationen, hur många knep jag än provade. Det var en lång dag.
 |
| *återskapande porträtt* Lyckades hålla mig från att frustrerat brista i gråt själv |
 |
| Vad gör man?! |
Jag fick honom till slut hyfsat lugn och han hade väl insett att han faktiskt var hungrig, så när Värdpappa kom hem på kvällen satt vi civiliserat vid bordet och åt middag. Den här dagen har gjort mig så extremt tacksam över hur lätt jag har det i vanliga fall - Noah är verkligen supersnäll, det var bara inte hans dag idag. Tyvärr.
Jag messade Hanne på kvällen och bad henne möta upp mig för den typiska "jag har haft en så sjukt jobbig dag"-drinken, och vi hängde i centrala London en stund på kvällen. Det var väldigt, väldigt skönt att komma undan huset och bara sitta och snacka ett tag, och jag var på mycket bättre humör när jag kom hem. Noah hade visst totalstupat ner i John Blunds famn efter att jag gått hemifrån, och det var ju inte så konstigt.
 |
| Fick i mig nån vodka- och tranbärsjuice. Såg ut som att jag drack ett fancy glas blod. MUMS. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar