Jag och min Bästa Brittiska Vän

(... som numer är medveten om sin titel)

20 november 2014 

... Och så var det äntligen dags, i år igen. Svenska Kyrkans julmarknadskaos, som pågår tre dagar, då jag lyckats få ledigt för att vara volontär och hjälpa till. Alla som jobbar i kyrkan har haft fullt upp i flera veckor med att förbereda och förvandla stället till den gemytliga marknaden som gäster, svenska som engelska, ser fram emot varje år. Jag skuttade upp tidigt och kom dit för att dra på mig ett gulligt, rött förkläde, och inväntade sedan order om var jag behövde hjälpa till.

Du som minns förra årets inlägg från julmarknadens första dag, minns säkert att det var där jag träffade min Bästa Brittiska Vän, Rob. Han var naturligtvis ansvarig för att ta betalt för inträde vid entrén även i år, och jag hade hoppats på att få hjälpa honom då vi hade så roligt förra året. Tyvärr hade två skolungdomar (gymnasieelever från svenska skolan hjälper alltid till på torsdagen) fått den posten. Jag stod och fixade min namnskylt när de båda kom in i kontoret för att förskräckt pipa till Åsa, som organiserar volontärerna, att "jag tror inte att han vill ha någon hjälp" och "han verkar inte vilja ha någon där". Innan Åsa hann säga något kastade jag ena armen i luften och sade att de kunde göra någonting annat, så hade jag ingenting emot att ta över deras arbete med att hjälpa Rob. Han gav mig ett stort leende och ett glatt hello när jag skuttade fram, och skolungdomarna stirrade förvånat.

Rob och jag återgick direkt till det system vi utvecklat förra året, och att ta betalt och hänvisa kunderna vart de skulle gå gick som smort. Det var mycket folk, men närhelst vi hade lite mindre att göra kunde vi stå och prata med varandra, och höra vad som hänt sedan förra året. Jag var i mitt essä, förstås, inte bara för att julmarknaden är så otroligt mysig, och inte bara för att jag tycker att det är toppenroligt att vara den som hälsar folk välkomna och är redo att stå till tjänst på frågor om toaletter och så vidare, utan för att jag har så sjukt kul med Rob. När jag berättade för honom att han skrämt iväg skolungdomarna skrattade han bara.

Glad tjej med kamera syns i julkulan vid tomteståndet

Mot kvällen kom Åsa och drog i mig och bad mig att stå nere i köksståndet, där jag fick sälja en massa olika köksprylar tillsammans med en grupp trevliga damer. Det förvånade mig förra året hur ofantligt mycket saker folk faktiskt köper - de går inte bara och tittar, eller förstrött drar i någonting, de kommer verkligen för att handla. Jag fick hjälpa en engelsk kvinna i säkert femton minuter när hon valde bland olika förkläden och grytvantar (med dalahäst som motiv på), och hon köpte kökssaker för över hundra pund. Galet! Men en riktigt bra start på marknaden.