Höst & allmänt svammel

8 november 2014

Om någon undrar så har jag döpt spindeln utanför mitt fönster till Hulda Jolanta.

I natt drömde jag om ett coven av häxor, som jag förstås var medlem i, där ledarhäxan var en riktigt elak typ som offrade människor under storslagna ceremonier i kyrkan. Jag vet inte.

Försov mig och slängde på mig en kläd och ett par jeans på mindre än två sekunder och dundrade nerför trappan, så att jag kunde ta över och hjälpa Noah äta frukost. Han kan absolut äta själv, det är mer en fråga om han vill engagera sig eller inte. Det går i allmänhet lugnt och sansat. 
Vi lekte i vardagsrummet sedan och jag fick en förfärlig huvudvärk som inte försvann när vi gick ut på promenad. Jag valde för övrigt den fantastiska tidpunkten att gå ut, precis när det började ösregna. Tack och lov somnade Noah ganska snart så jag kunde gå in i värmen igen.

Lövhög

Brandgula bär och brandgula löv

Min huvudvärk, som vid det här laget liknade migrän, var kvar när jag skulle fixa Noahs lunch, idag ett allmänt småplock av grönsaker och bröd. Han ville absolut inte sitta i sin stol vid bordet, vilket man ju kan förstå, eftersom det, nu när man kan gå själv, är mycket roligare att öppna och stänga de nedre köksskåpen istället. Jag fick tvinga ner honom tillslut, då jag på något sätt lyckades dunka mitt huvud bakåt, hårt, rätt in i kylen. Jag erkände mig besegrad och satte på distraktionen tv:n. Det är ju ändå lördag.
Noah åt i alla fall med god (om än långsam) aptit, och jag slängde in några quornnuggets i ugnen till mig själv. Tror att det är fjärde gången den här veckan som jag ätit någonting med pestopasta till - vi har haft det två kvällar och jag är lat så jag äter alltid rester. Gott var det i alla fall, om än ospektakulärt.

Värdpappa kom hem när vi åt lunch, och jag var fri från jobbet. Jag svalde två migräntabletter och satte mig att sortera igenom mina tusen bilder från USA (och nej, det är inte en överdriven siffra, jag hade cirka 980 foton), och sparade ner dem på en extern server. Att ha ordning bland sina filer på datorn gör visst under för ens humör, för jag mådde mycket bättre när jag var klar. Jag hann dessutom sno åt mig tvättmaskinen (som mer eller mindre alltid är på, oavsett om det är Noahs smutstvätt eller ens egen, komplett med kladdiga handavtryck på), och städa mitt rum. För att verkligen må bra igen tog jag en varm dusch, och jag dansade omkring och sjöng andrastämmor till Lily Allen och The 1975. (Ja, jag har på musik när jag duschar, it's not that weird).

Har för övrigt aldrig sett musikvideon innan, men här är min favoritsång från the 1975 i alla fall!


På kvällen hjälpte jag till med Noah igen, bara för att jag nu var glad och han är ett mys, och vi lekte och övade på att gå i trappor (ordentligt, inte krypa! Min bebis blir så stor!!), och plockade ut alla mynt från burken i hallen för att sedan mycket noggrant lägga tillbaks dem igen. Jag tror att ungens favoritgrej just nu är att göra oreda bara så att han kan städa upp det sen. Flera gånger försökte han få tag i sopborsten i köket, och förstås, den nya favoriten att öppna och stänga skåpdörrar arton gånger i rad. Han tycker också om att förväntansfullt stega in i mitt rum, och sedan gny när han inte kan krypa upp i min höga säng. Jag kastade honom på min filt till tjutskratt innan jag gav honom tillbaka till Värdpappa, som var klar med den matlagning han behövt engagera sig i.

Någon annans mysiga rum jag hittade på internet, titta vad fint det är

Och nu ska jag krypa upp med en töntig romcom som utspelar sig under julen och en kopp varm choklad, för det är höst och snart jul och jag har övat på våra Luciasånger och sådana där töntiga, romantiska julfilmer är faktiskt helt underbara.