Den här dagen var en helt brutal dag, om man ser till aspekten känslokarusell. Färgerna gick från klart solgult till mörkt dystert lila. Ibland är det jobbigt att vara en passionerad varelse, helt befriad från rationalitet. Livet.
Jag hade i alla fall en helt underbar förmiddag. Återigen valde London att visa sig från en av sina bästa sidor, med klarblå himmel, och skinande sol. Jag åt brunch med en sovande Rosie på favoriten Costa, vilket var mycket trevligt, och fortsatte att planera min nanowrimo-roman - jag är äntligen riktigt pepp på den igen, så det ska bli kul att ha lite maraton de kommande dagarna. Sedan promenerade vi en lång sväng genom Green Park och St James's Park, som är vacker och mysig och allmänt fin att hänga i. Jag gick in mina nya skor och fick bara ett skavsår - success!
Jag fick ett par typiskt brittiska kommentarer idag, som jag fann allmänt underbara: Mark, en av kontorspersonerna på jobbet, varnade mig för det nymoppade golvet: "Watch your step, darling, it's still a bit damp", och en personal på tunnelbanan hälsade mig när jag gick igenom grindarna med "Have a nice day, ma'am". När jag får sådana kommentarer blir jag alltid så glad, och det lyser upp i princip hela min tillvaro, och jag vill egentligen bara ge personen som givit dem en kram med ett "Åh, ja, I love you too! Mmm!" Det är bara så gulligt att de säger sådana saker i rena förbifarten till främlingar... Jag tycker om.
Sedan, på kvällen, hamnade jag som sagt i stormigare väder, när omständigheter gjorde att jag fick lägga om mina planer. Jag tycker alltid att sådant är jobbigt, och det gör mig lätt ledsen. Något att jobba på, definitivt. I may not have it all mapped out, the way that you do, but, I can change my plans with no regrets, if that's what I choose. (Textrad från Turn Signal, Alan Lastufka & Luke Conard).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar