Nu kommer båten, nu kommer båten, nu kommer båten..!!
Ja, nästan i alla fall. Idag kom flyget, och i det kom min familj. Och jag var en lycklig människa.
Jag hade en morgon att slå ihjäl (är inte det ett jättekonstigt uttryck förresten? Slå ihjäl tid? Likadant på engelska, 'I've got some time to kill...' Varför ska du döda den, och inte bara spendera den? Underligt det där!) så jag fick tvättat en massa och städade mitt rum och var allmänt engagerad i det här med att ha det rent. Skönt att ha det gjort. Jag tejpade också upp en stor Londonkarta på väggen, för nu har jag tröttnat på att den stirrar blankt på mig. Lite festligare i alla fall. Sen sparar jag utrymme på väggen ovanför min dator, där jag planerar att ha olika tidslinjer och karaktärsbeskrivningar för Nanowrimo!
Sedan åkte jag iväg och mötte upp min flaggstång till bror, min glada far, och kramgoa mor. Ih, jag har saknat dem så mycket! Det var jättekul att se dem igen, men sedan hände det jag inte förväntat mig, att jag bara direkt föll in i familjevardan, eller vad man vill kalla det, och inte alls fanns det konstigt att de var nära mig. De är ju alltid där. Inget ovanligt. Med det menar jag inte att jag inte fortfarande var jätteglad att se dem och gärna spenderade tid och umgicks med dem, men jag var inte... förvånad att ha dem hos mig. Uttrycker jag mig så att du förstår?
Vi traskade runt lilla inne i smeten, och hittade en half price box, där födelsedagsbarnet fick välja musikal, och vi köpte biljetter. Sedan strosade vi vidare, i jakt på en mysig restaurang, vilket vi hittade i närheten av Strand. På en liten italiensk restaurang intogs således måltiden, och det var en massa mys att ha bekantskapen som är att dinera med min familj runt mig igen. Vi firade mamma så smått, och hon fick öppna de presenter jag införskaffat dagen före. Jag fick lov att vara så innovativ jag kunde med paketinslagningen, då jag inte hade varken papper eller tidning, men det lyckades jag ganska bra med, om jag får påstå det själv. Jag hittade nämligen en fin plastpåse i min kollektion, och klippte ut ett festligt motiv som ursprungligen kom från TIGER/TGR. För rosett använde jag de här små sidenbanden som de alltid syr in i tröjor, för att hänga upp dem på galgar. Jag klipper ändå alltid av dem, de är ju lite allmänt värdelösa i min mening. Så mamma fick trots allt ganska fina paket! Under presentöppnandet nommade jag på en enorm tiramisu.
Efteråt gick vi den korta biten till Savoy theater, där "Beatlemania is back"-LET IT BE spelas. Mamma hade valt denna av musikalutbudet, och det var ganska festligt att gå in utan att veta vad det var man egentligen skulle se - jag har bara sett reklamen men inte vad den faktiskt handlar om innan. (Mer detaljerat än "Varrå, the Beatles väl? Höhö). Det visade sig vara en två och en halv timmes konsert, med paus, med Beatles genom tiderna, vilket var jätteroligt att titta på! Inte bara hade de hittat väldigt bra skådisar/musiker, som var både duktiga rent kvalitetsmässigt, men som även var, med peruk och kostym, väldigt lika originalpojkarna. Det var också jättekul att åka på den tidsresan, och se hur de utvecklades musikmässigt och känna vilka moderna inslag som inspirerade dem (med moderna menar jag när hippiekulturen blommade och sådär). Jag blev också fascinerad över hur fort de lyckades transportera mig personligen. Jag har inte lyssnat mycket på the Beatles, det är mest på senare tid som jag känt att jag inte bara bör, utan även gärna vill lyssna på dem (men överraskade ändå mig själv med hur många låttexter jag kunde utantill). Och i den här konserten så förflyttades jag väldigt lätt till faktiska 60- och 70-talet, och kunde tänka mig in i hur jag antar att det var att faktiskt se dem - de videoklipp från spelningar som bandet gjorde i USA och i England hjälpte förstås. Är det inte jättefestligt att idolhysterin ter sig exakt likadant nu som den gjorde då? Atmosfären var jättebra, och jag stod och dansade med mamma och sjöng glatt med, precis som de många fans som faktiskt växt upp med Beatles, de med grått hår som rockade viftande armar i fröjd. Bra val, mamma. Mycket bra val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar