Dagens mög: var egentligen nattens mög: jag hade en massa problem med att sova, det tog mig flera timmar att somna, och sedan låg jag vaken mellan tre och fem... Försov mig på grund av det en halvtimme och fick skynda mig igenom morgonrutinerna.
Dock kom jag i tid till jobbet, även idag var jag på kontoret innan Lena och Rosie kommit dit, vilket är en bekväm trygghet jag lagt mig till med. Rosie var en gnällspik idag och har ännu inte fattat ekvationen att hungrig + matvägran = inte mätt. Hon var dock glad och söt på morgonen, och allmänt pepp på livet. Hennes pepphet på livet brukar te sig som så att hon gärna står upp och dansar lite, eller sitter i famnen och viftar omkring med hela kroppen, samtidigt som hon fascinerat tittar omkring sig, och försöker, förstås, äta precis allting i hela världen.
Skrämmande bebis attackerar! hände idag, när hon flaxade runt i famnen på mig, och PLÖTSLIGT KOM ETT JÄTTESTORT BEBISGAP MOT MIG OCH FÖRSÖKTE ÄTA UPP MIG AAAAAHH!!! Jag är helt ärlig när jag säger att jag på riktigt blev lite rädd, och mitt hjärta bultade lite. Jag tänker anta att det var vinkeln som gjorde skrämseleffekten, för även om ett bebisgap bara är en liten mun utan tänder, så blir det läskigt när det kommer flygande ovanifrån, med en tydlig vilja att äta upp en. Jag ska inte ljuga, jag lade ner Rosie på golvet en stund efter det. Hon fick dregla på något annat än mitt ansikte en stund.
Här syns en vacker bild på den kan tyckas något dystra novemberpark vi promenerade i idag.
Vi tog en två timmars promenad genom Southwark Park och bort mot London Bridge, i det faktiska höstväder som London äntligen har fattat, innan vi kom tillbaka till kontoret (där vi, som sagt, var griniga och hungriga som tusan men absolut inte skulle äta något). Jag underhöll kannibalen till dess att Lena tog med henne för att gå på bebissim.
Jag strosade runt i Westfields galleria sedan efter jobbet, och köpte ett par nya skor, då mina kängor skaffat munnar och leker att mina tår är deras tänder. Såg till att välja ett par i bättre kvalité den här gången... Vuxenpoäng? Jag upplevde också den happening det är att gå in på Lush, där en jättetrevlig tjej tog sig an den vilsna själen som var jag, och förklarade och visade en massa om hur deras hudvårdsprodukter fungerar. Det var jätteintressant och kul att vara där inne! Fick med mig någon slags superbalsamhejsanhoppsansak och en krämig extradeluxe ansiktsmask hem.
Såg till att äta inne på Westfield också (alltså. Westfield är så mitt nya favoritställe. Gallerior <3), på en vietnamesisk bar. Jag vet inte om jag har ätit så understruket vietnamesisk mat förut, men njöt i alla fall massvis av de nudlar med kyckling och grönsaker som jag serverades. Upptäckte även att chili ibland går på maskerad till tallrikarna som paprika, och fick kasta i mig en hel del vatten. Men det var verkligen jättemycket mums. Hos familjen som satt och åt bredvid mig hade vi dock en mycket misstänksam medelålders kvinna, som flera gånger påstod att hon gärna smakade allting, men petade oerhört suspekt i sin mat.
Här är en knivskarp bild på min mat, som ironiskt nog åts med trubba pinnar.
På kvällen när jag kommit hem (och lyckats slita mig från tumblr...) provade jag den nya ansiktsmasken jag köpt, som heter Love Lettuce. När man tar på sig den förvandlas man till Hulken, men en glad Hulk, för det mjuka, kylda gojset är helt underbart att smörja in ansiktet i. När jag tog av det, och tyvärr slutade vara Hulken, hade min hud förvandlats till en mjukare och lyckligare version av sig själv. Ah...
Ett tjusigt fotografi har vi här av den ovan nämnda Hulken.
Tack för idag!
(Allvarligt talat, jag kan inte få fram några bilder här längre. Vad är problemet???)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar