24 september 2015
Det var en gång en flicka som vaknade i sin säng, utvilad och glad, och hon såg mycket fram emot dagen. Hon bodde på sin skola, och dagen gick, fylld med lektioner. Hon läste matte, fick tid att sitta och skriva, och åt lunch. Hon läste romaner, och väntade. Väntade, och väntade. Till slut, festligt nog i god tajming när lärarinnan sade "ta ett stycke luft", vibrerade hennes telefon, och flickan skyndade sig ut. Utanför porten till skolan stod pojken, och hon sprang och mötte honom med ett stort leende på läpparna. Äntligen var han här!
Japp, idag har jag fått besök av Bogdan, som tagit en minisemester och lyckats ta sig ut i ingenstans Vimmerby där jag bor. Jag hälsade honom välkommen efter lunch, och hade precis installerat honom i mitt internatrum när brandlarmet gick. Igen? Ja. Vi gick ut till samlingsplatsen, och fick vet att det var en planerad övning. Rektorn sade några ord, sedan gick jag tillbaka till min lektion, efter att ha lämnat mina nycklar till Bogdan så att han kunde gå in på mitt rum igen och försöka ta igen sig efter den långa resan. (Han gick upp vid halv tre i natt. Galet).
Vi har inte gjort något speciellt idag, med tanke på att jag hade ett flertal lektioner. Vi åt på skolan, och tittade ikväll på det avsnitt av Landgång som spelades in i Ulrika Eleonora när jag bodde i London! Det var roligt att se alla igen, om än med en släng saknad. Jag slipper åtminstone sakna Bogdan just nu, för han stannar hos mig hela helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar