Äntligen! Det kommer ta mig ett tag att vänja mig vid tempot och mentaliteten här... Folkhögskola är inte lika med gymnasiet, inte heller lika med universitetet. Med min bakgrund från IB frågar jag efter deadlines och minst antal ord och uppsatser och betygskriterier, men det är inte så det fungerar här. Det finns inte några deadlines, inga konkreta instruktioner, inte så seriösa uppgifter, och överhuvud taget inga kriterier. Jag har fortfarande mycket att lära mig av det här systemet.
 |
| Vi har fått termomuggar! Jag har en för te, en för kaffe. Skrivit på den ena med nagellack. |
Men lektionerna tycks börja så smått i alla fall, även om de flesta lärare verkar av åsikten att den första lektionen endast ska gå åt till att förklara vad ämnet handlar om. Samma sak de tog upp på ämnesinformationen förra veckan. Jag är otålig, jag vill komma igång! Igår och idag har jag åtminstone haft matte, och där var det mycket mera min stil. Här, ta en bok, börja räkna. Ställ frågor, få hjälp. Underbart.
Jag har också nu fått svar från Högskoleverket om att mina IB certificates duger bra, och når en hög nivå ur svenska skolan mätt. Mitt schema är så finaliserat, och 12 av de 14 kurser jag måste ta är bara utfyllnad. Jag behöver bara läsa upp naturkunskap och religion, de enda ämnena jag inte hann läsa på samhällsprogrammet. Men jag tänker utnyttja tiden och ta behörighet i fördjupningskurser i de andra ämnena, med fokus på matte, historia, mer religion, osv. För att fylla ut mitt schema till 100% har jag också blivit tvungen att lägga till passen "läsa i biblioteket" och "läs och skriv". Det sistnämnda är främst ett pass för folk som har svenska som andraspråk, och mina lärare sade att så länge jag är på plats kan jag utnyttja den till lite vad jag vill.
Ikväll hade vi ett husmöte för alla som bor på internatet, vi är 32 elever uppdelade i två hus. Kritik på städning och ljudnivå kom från både elevernas och personalens håll, och jag muttrade något som bara var menat för mig själv. Rektorn uppfattade detta och bad mig upprepa vad jag sade. Rodnad och skratt från alla. "Använt sunt förnuft, svårare än så är det inte," sade jag igen, den här gången menat för allas öron. Rektorn nickade glatt och upprepade detta som mötets sista påminnelse. Vi är väl alla vuxna här, då måste väl folk kunna bete sig som folk? Ack naiva drömmar... Men i allmänhet så är internatarna riktigt trevliga, och jag jobbar på att lära känna folk. Det är roligt med nya människor, det var ändå ett tag sedan. De flesta går någon av yrkesutbildningarna, och kommer från alla möjliga delar av Sverige. Jag har dock främst umgåtts med skåningar, så frågan är hur lång tid det tar innan min dialekt skenar iväg...
 |
| Solnedgång under kvällens promenad. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar