måndag 13 oktober 2014

Sömnklant

12 oktober 2014 

Planen var att jag skulle tillbaka till kyrkan redan vid halv tio, för att repa med kören, då vi skulle sjunga på gudstjänsten vid elva. Framlagda var kläderna och min notpärm, ställd var väckarklockan. Planen innefattade dock inte faktumet att jag inte somnade förrän vid fyra på morgonen, och således sov igenom mina tre alarm, för att vakna först halv elva.

Jag hoppade förvirrat upp ur sängen, och drog på mig jeans och en tröja, och började sminka mig. När jag stannade upp och kritiskt tittade på klockan och funderade igenom mina alternativ insåg jag att jag först skulle hinna fram till kyrkan efter att gudstjänsten avslutats. Jag kröp ner under mitt täckte igen, fortfarande klädd i jeans, och med basen av min sminkning klar, och föll genast i sömn.

Mitt galna hår från igår var lite mindre galet efter att jag sovit på det i flera timmar. Ljuset blev lite konstigt dock, tror inte att mitt ansikte var så tomatrött egentligen. 


Jag vaknade igen vid halv sex på kvällen, och kände mig nöjd och utvilad. Jag hade antagligen kunnat sova längre, men Noah, som visst också sovit, hade börjat gny i sin säng. Jag gick upp till honom och fann att han såg ungefär lika yrvaken ut som jag. Värdpappa utbrast sin förvåning över att jag varit hemma hela dagen, då varken han eller hans föräldrar hade hört mig. Han bad om ursäkt att de inte sänkt rösterna då jag sov. Jag försäkrade honom att det inte gjorde någonting - jag är känd att sova genom de allra värsta åskstormar. Dessutom var det nog bra att jag vaknade, om jag önskade sova på natten. Tillsammans med dem gick jag ner i köket, där Noahs farföräldrar satt och gemensamt löste ett korsord. Noah drack en flaska mjölk, och jag slukade en smörgås och en kopp te. Jag stannade uppe lite senare på kvällen än de andra, just för att jag sovit hela dagen, och satt i skenet av mina två doftljus och skrev dagbok. Det var otroligt mysigt. Mot fönsterrutorna småsmattrade ett lugnt kvällsregn, och jag lät min nya favoritlista spela på svag volym i mitt rum. Ja, det var dumt av mig att missa kyrkan, men jag är riktigt nöjd med min dag ändå. Äntligen har hösten kommit på riktigt till London!

Mitt nya nagellack från No.7 matchar läskigt perfekt min favoritring som förut hörde till min mormor. Det är en av sakerna som gör mig glad. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar