Så torsdagar för min del har numer en typisk struktur: ta hand om Noah från och med frukost, dvs mata det lilla gnyet och undvika att bli nerkletad med grötiga fingrar, ta ut honom på en promenad vid tio-halv elva så att han kan sova innan jag lämnar över till Värdpappa vid simhallen, för deras simlektion. Vanligtvis brukar jag därefter traska omkring i skogen i ett par timmar, komma hem och ta en dusch, och senare på kvällen gå till kören. Idag gjorde jag allt utom kören.
Noah gnuggade sig i ögonen hela morgonen när vi lekte idag, så efter ett litet mellanmål (att mata en bebis med yoghurt... yikes) gick vi ut. Då plötsligt skulle han inte sova alls, trots att jag promenerade runt med honom i en och en halv timme. Nejdå. Inte ska man sova när man kan vifta med benen, flina åt solskenet, härma fåglar (ah ah ah!) eller försöka peta på löv (fast han lyckas inte, jag låter honom inte. Han skulle kunna försöka äta det, och det vore alldeles för mycket mög i min mening). När jag till slut valde att gå in i simhallen, några minuter innan vi skulle möta Värdpappa, ville Noah ut ur vagnen och vi tränade på att gå fram och tillbaka i entrén. När jag räckte över pojken till sin far var det med varningen "han stinker" och Värdpappa tackade för den present som Noah lämnat åt honom i sin blöja. Bra tajming, Noah, jag undviker helst dem!
Istället för att hantera le bajs gick jag in i skogen, där jag som vanligt blev välkomnad av de hundratals grå ekorrarna. Jag fortsatte att lyssna på The Two Towers, och kunde inse att det inte alls var så drygt som jag fick för mig. Jag hade helt glömt bort att de träffar Faramir, och Smeagol vs Samwise är så humoristiskt skrivet! Jag gillart. För övrigt behöver jag lyssna klart på serien innan den 26e, då mitt gratisprov av Storytel går ut, så nu försöker jag lyssna varje chans jag får. Det gav faktiskt extra känsla att lyssna till äventyret när jag själv virrade omkring i skogen - träffade en tant som gått vilse efter att jag haikat uppför ett mindre berg som jag inte märkt förut.
På kvällen packade jag min resväska inför den stundande resan som jag ska genomföra med och för min familj, efter att ha haft lite minipanik över att jag inte börjat packa än. Bogdan retade mig massvis för det, innan jag vänligt sade åt honom "shut up you twat". Jag fick allt klart i alla fall, och hade roligt, då jag samtidigt tittade på Masterchef Australia (säsong 2013), mitt favoritprogram när det gäller matlagning. Stressfaktorn som de tävlande känner av i sina utmaningar hjälpte mig fokusera på vad jag behövde göra, dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar