söndag 19 oktober 2014

Skog och Sång

16 oktober 2014 

Igår kväll kikade Värdmamma ut från sitt sovrum när jag passerade på väg från badrummet, och frågade om jag kom ihåg att jag skulle jobba även morgonen idag. "Jag ville bara försäkra mig om att du visste det, vi nämnde det ju inte förut", förut i detta fall då vi diskuterat hur jag skulle ta Noah till simhallen. Jag hade i själva verket ingen aning om att jag skulle jobba på morgonen, så det var tur att hon sade till mig. Annars skulle jag ha sovit bra mycket längre än vad jag gjorde.

Men jag kom upp, åt frukost med familjen och lekte lite med en Noah som numera går utan större problem! Vår lilla pojke blir så stor... Det var riktigt rörande att se Värdpappa se Noah gå för första gången. Noah har inte brytt sig om att gå innan, utan ansett att han lika gärna kan krypa dit kan ska. I alla fall, jag drog på mig träningskläder och traskade iväg till simhallen via en lång omväg. Noah sov, och jag bekantade mig med Londoniska husområdet som ser mer eller mindre exakt likadana ut var du än går. När Noah och jag kom fram till simhallen hade han precis vaknat, och jag kunde lämna över pojken till Värdpappa för badet. Själv marscherade jag iväg till skogen för en fortsatt lång promenad snedstreck löparrunda under lövverket.

--> Visste du att de grå ekorrarna som dominerar England inte alls är engelska från början? Förra året ansåg jag att de borde vara Englands landsdjur, då de finns precis överallt, men i år har jag lärt mig att de kom över från Amerika, och bar en sjukdom som mer eller mindre utrotade de röda ekorrarna. De grå drabbas inte själva av sjukdomen, så därför kan man nu se ungefär en femtio stycken per dag.

Jättefin bild från Snövit och de sju dvärgarna då jag inte tog någon i skogen får du den här. För jag gillar den.

På kvällen kunde jag äntligen gå till svenska kyrkan igen, för kvällens körövning, där vi repeterar vår repertoar för Allhelgonaafton. Jag har inte möjlighet att vara med och sjunga då, men det är ändå kul att lära sig de vackra sångerna - flera på latin, typiskt mångfaldig körstämma, och mycket kyrkliga. Allt sitter inte än, men förhoppningsvis låter det vackert i slutet av månaden. Under pausen försökte jag förklara fenomenet pojkspolingar för Sandra, som inte alls kunde relatera, trots hjälp från Jakob, som visst förstod precis vad jag menade. Min förklaring lät ungefär "jo men du vet de skådespelarna som man vill gifta sig med som är typ trettio och har fru och barn men när man tittar på dem kan man inte låta bli att tänka 'du är tolv'", så det var kanske lite svårt att hänga med. Jag syftar återigen på de pojkspolingar som är mellan 15/20-30/35 som är helt hopplöst svåra att åldersbestämma. Men å andra sidan, vem växer någonsin upp och blir vuxen? Efter pausen var det inte alls lika kul att sjunga då mitt huvud exploderade i en udda huvudvärk som fick mig att må dåligt, så direkt när det var slut åkte jag hem, åt middag, och stöp i säng.

Glowy stearin mot ljusets slut


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar