Över Atlanten

27 oktober 2014 

Den resa jag skrev att jag skulle genomföra med min familj stundade idag, och började således med en tre timmars bilresa. Som vanligt satt jag med hörlurar i baksätet. Jag lyssnade vidare på andra delen av The Return of the King, men slumrade till ett par gånger, och fick spola tillbaka. Snart befann jag mig återigen på Kastrup flygplats.

Vi genomled den vanliga flygreserutinen innan vi fick sätta oss på planet, där vi spenderade de kommande sju timmarna. Jag lyssnade vidare på min bok, och blev förvånad men glad över hur mycket "epilog" det var - massvis med berättande om det som händer efter det sista slaget, som bara snuddas vid i några scener i filmen. Jag hade fruktansvärt svårt att hitta en bekväm sovställning, men slumrade ändå några gånger, mer för att låta tiden passera än för att bota trötthet. Jag fångade andra halvan av Ice Age: The Meltdown och slutet av Wedding Crashers, samt Parks & Rec., Brooklyn 99, och F.R.I.E.N.D.S. som rullade på de olika filmkanalerna.

Allas vår älskade Sid

Bara lite uttråkad på flyget...

När vi kom fram fick vi stå i någon timme i väntan på ännu en säkerhetskontroll, där folk ignorerade skyltarna som tydligt sade "inga mobiltelefoner". Jag drog upp en bok istället, och började läsa Gypsy, av Lesley Pearse. Den börjar bra, trots (spoiler!) pappans självmord. Min första, amerikanska vän blev officeren som tog mina fingeravtryck - jag började prata med honom, och det blev en kort liten konversation. Jag tycker att det är så viktigt att prata med folk som har sådana enformiga jobb, för de flesta människor går bara förbi med enkla hälsningsfraser, utan att faktiskt se personen som sitter där. Det är i alla fall vad jag har fått för mig. Han verkade på glatt humör när jag pratade med honom i alla fall!

En lång bussresa följde, där jag till slut lyssnade färdigt på trilogin The Lord of the Rings. Jag är så glad att jag äntligen har upplevt den, och ännu gladare att jag lyssnade på den - återigen all heder åt Rob Inglis som läst in serien så ofantligt bra, och förstås åt Tolkien som givit den liv. Min favorit är fortfarande den första delen av The Two Towers, med Legolas, Gimli, Aragorn, och Merry och Pippin. Då är man ordentligt inne i handlingen, man har fått alla introduktioner, men man är inte för nära slutet. Och deras äventyr där tilltalar mig nog mest, också. Resten av bussturen delade Jonathan och jag hörlurar, och bytte ständigt mellan våra olika Spotify, för att lyssna på bådas musik. Vi är mysiga.

Efter incheckning på hotell tog vi våra första ordentliga steg ut i New York, på Broadway av alla ställen, och vi hittade en fullproppad mataffär - fullproppad av matvaror, även om det var en massa folk där också - innan vi köpte pizza att dela på, som intogs på ett par bänkar mitt i gatan. Det var cirka 16 grader ute (Celsius, inte Fahrenheit) och förvånansvärt tyst för att vara den kända storstaden som aldrig sover. Vi är nu tillbaka på hotellet med just den planen, att sova, ty klockan är nu halv tio amerikansk tid, och vi har varit uppe sedan halv sju imorse, svensk tid. Jag är dessutom lite landssjuk och marken gungar lite under mig, efter så många timmar uppe i luften (och detta trots att jag inte reste mig en enda gång under resan över Atlanten. Så bra sjöben har jag!).

Smakat (och uppskattat!) New York pizza - done!