måndag 30 november 2015

Vad jag saknat dig

18 november 2015

Helgens kompanjoner, min lilla gröna och en lagom stor favorit från Accessorize

Ah, den långa vägen tillbaka... Jag tog adjö av internatarna under frukosten, och traskade sedan med mitt lilla pick och pack till tågstationen. Skulle resa tre timmar söderut, men var tvungen att börja med en timme norrut, eftersom den avgången passade bäst med mina flygtider. Kan för övrigt nämna att mina tågbiljetter var bra mycket dyrare än mina flygbiljetter... På vägen ner till Kastrup satt jag med mobilen i hand och läste spänt nyheterna om evakueringen av flygplatsens terminal tre. Som tur var hade allt återgått till det normala när jag kom fram, det var bara någon pappskalle som valde att skämta om att han hade en bomb i sin väska... Kan vi inte alla komma överens om att några saker skämtar vi inte om? Idiot.

Jag flög ändå från terminal två, och det gick utan problem. Den här gången fick jag till och med ha min handväska utanför kabinväskan, tack easy jet! Jag läste förstrött tidningar på flyget. Är fantastiskt tacksam över hur van jag är att flyga och resa, det verkar så fruktansvärt tröttsamt och energislösande att oroa sig en massa. Jag är lyckligt lottad som haft möjlighet att lära mig hur flygplatser och flygresor fungerar sedan en tidig ålder.

Tågstationen King's Cross


Jag är också tacksam att jag vet att köpa en biljett in till stan med Southern trains, och inte Gatwick express. Visst, expressen tar bara en halvtimme för de stannar ingenstans på vägen, men den kostar väldigt mycket mer. Jag hade inte bråttom, utan satt lugnt på mitt tåg och åt en sallad från Marks & Spencer. Började sakta känna att jag var tillbaka i England... Vilket kom till sin spets när jag från Victoria tog tunnelbanan till King's Cross St Pancras. Jag kom ner i tunnelbanesystemet, tog ett djupt andetag, flinade som den galning jag är, och kände mig äntligen som hemma. Aah! Det luktar inte gott där, det är inte fräscht, det är trångt med massa människor och stillastående luft... Jag älskar det. Jag åkte nöjt tuben några stationer upp, och gick sedan till det Starbucks som jag vet ligger precis vid stationen. Glädjen över att kunna smaka någon av deras helgspecialer är stor. Jag beställde en tiramisu latte (och oj vad god den var, söt och varm och välkomnande på precis rätt sätt efter en lång resa), och satt sedan vid ett litet bord och väntade i ytterligare några timmar.

Ytterligare några timmar senare gick jag tillbaka till King's Cross, och kunde snart kasta armarna om Bogdan, som kom med ett tåg ner från Skottland. Han ska jobba ett par dagar på Londonkontoret, vilket ger oss möjlighet att träffas igen. Vi tog en taxi till hotellet, och jag tittade förtjust på allt julpynt som glänste i receptionen. Imorgon lovar väldigt mycket mer jul...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar